Jag har plockat fram Julian Barnes essaysamling "Keeping an Eye Open- essays on art" och har fastnat i det kapitel som handlar om den schweiziske konstnären Félix Vallotton (1865-1925). Vallotton hörde hemma i den konstnärsgrupp som fått beteckningen "nabisterna" ( nabi betyder profet på hebreiska) och han fick epitetet " le nabi étranger" ( den utländske nabin"). Vallottons verk finns mestadels att beskåda i hans hemland idag.
Julian Barnes essay om Vallotton handlar mycket om tavlan ovan, "Lögnen" en stor målning i det mindre formatet och nog kan man fundera över budskapet. Vem är det som ljuger? Hon eller han - och vad är anledningen?
Barnes skriver om Vallotton och hans produktivitet och om den påverkan ett olyckligt äktenskap kan ha haft på just mängden av alster. Vallotton gifte sig med en rik änka som medförde tre barn till det nya äktenskapet och det som från början såg ut som ett lyckat val kom att bli precis tvärtom. Hustrun hade inget som helst intresse för konst utan föredrog middagar och ett fladdrande socialt liv. Félix Vallotton hade helst, enligt egen utsaga, bott i en koja i skogen. I ett sådant fall återstår väl bara flykt och så gick Vallotton in i sitt målande med stark frenesi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar