Om litteraturens farlighet

Rousseau

Litteraturen är farlig, sa Rousseau. Javisst, svarade Voltaire, för författarna. Man skriver på egen risk (och Voltaire låstes in i Bastiljen). De båda herrarna brevväxlade och utbytte många tankar. Här ett utdrag ur ett brev från Voltaire till Rousseau.

Min herre, jag har mottagit Er nya bok mot människosläktet. Jag tackar Er. Ni säger folk sanningar. Folk tycker om det. Men Ni korrigerar inte deras fel. Ingen kan som Ni skildra samhällets ohyggligheter i starkare färger. Det är bara vår egen okunnighet och vår svaghet som ger någon tröst. Ingen har använt så mycket förstånd på att vilja göra oss till djur. Man får lust att gå på alla fyra, när man läser Ert arbete. Dock, eftersom jag sedan sextio år förlorat den vanan, känner jag olyckligtvis att det är mig omöjligt att börja om igen, och jag överlämnar detta naturliga gångsätt till dem som är mer förtjänta därav än Ni och jag. Inte heller kan jag gå ombord för att resa till Canadas vildar, först och främst därför att de sjukdomar som besvärar mig, håller mig kvar hos Europas främste läkare, och sådan hjälp erbjuder mig inte Missouris indianer, och för det andra därför att kriget har nått dessa länder och att de exempel som våra nationer gett vildarna, gjort dem nästan lika illasinnade som vi. Jag begränsar mig till att vara en fredlig vilde i den ensamhet som jag valt ut åt mig i Ert hemland. Här borde Ni också vara.

(Brevet är skrivet 1755) och finns att läsa i "Voltaire- liv och tänkesätt" av Carl-Göran Ekerwald.