Tezer Özlü (1942-1986) var en turkisk författarinna som oftast skrev på tyska. Tyvärr har det visat sig svårt att få tag på hennes böcker men tack vare ett franskt förlag (det är Diane Meur som har översatt till franska) kunde jag läsa " La vie hors du temps och Sur les traces d'un suicide" .
Tezer Özlü kände sig speciellt befryndad med den italienske författaren Cesare Pavese som tog sitt liv, bara lite över 40 år gammal i Turin (Torino). Även Franz Kafka och Italo Svevo var författare som Özlü drogs till.
I boken jag just har läst (en bok som jag för övrigt inte kunde släppa förrän den var helt konsumerad) berättar författarinnan om en resa hon gjorde år 1982 och som gick i Kafkas, Svevos och Paveses fotspår. Citat från Paveses böcker återfinns på många sidor- så här skrev han bara några veckor innan han dog:
All is the same,
Time has gone by,
Some day you came,
Some day you'll die
Some one has died
long time ago. (från dikten "Last blues, to be read some day).
Så får läsaren följa Tezer på en vindlande och hetsig resa genom Europa. Rörelsen är konstant och de dagar hon inte är på resande fot byter hon hotell i de städer hon bor i. Hon sitter aldrig stilla och det är en stor rastlöshet över hennes tillvaro. Jag kan se ljuset som brinner i båda ändar och ändå känner jag att den här kvinnan lever sitt liv på det sätt hon kan och vill. Samtidigt med författarporträtten hamnar de unga män som hon älskar med i hotellrum och i liggvagnar och hon beskriver sitt liv som en resa utan slut.
I Trieste träffar Tezer Italo Svevos dotter Letizia, en kvinna på över 80 år som vänligt och gästfritt tar emot henne i sin stora lägenhet . Det blir ett långt och intressant möte och den gamla kvinnan har mycket att berätta. Sina tre söner miste hon i kriget (andra världskriget) och nu bor hon tillsammans med en kvinnlig släkting. Som ung fick hon lektioner i engelska av James Joyce och familjen Svevo (Schmitz) fick också överta Joyce's hund när han lämnade Trieste. Hunden nedkom ganska snart med tre valpar vilket förvånade alla eftersom den enligt uppgift var av hankön. (Den hade visst mycket lång päls). Ålderdomen är svår, säger Letizia, man mister sina vänner och får leva med djupa hål i själen- man blir mer och mer ensam.
Cesar Paveses studio i Santo Stefano Belbo (fotot är lånat).
Den sista anhalten på resan (som i allt klaras av på under två veckor) blir Turin där Pavese dog och så hans hemort Santo Stefano Belbo i Piemonte.
"Did you ever see Piedmontese hills? They are brown, yellow and dusty, sometimes "green"... You'd like them. Yours, C. P. (utdrag ur ett brev från Cesare Pavese till Ernest Hemingway).
Tezer Özlüs bok är försedd med både för- och efterord (med många foton). Efterordet har rubriken "Tezer- glad och sorgsen- för evigt ung". Jag tycker att det är en mycket god sammanfattning av en ännu mycket levande och mycket speciell kvinna.
(Flera av Paveses böcker finns i svensk översättning.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar