Jag har läst Sara Stridsbergs "Drömfakulteten" som handlar om Valerie Solanas - i princip från vaggan till graven. Boken har flera fokus- dels Valeries sista tid i livet- ensam och döende på ett sunkigt hotell i Californien-
-
Berättaren:"Vad är det för material?"
Valerie: "Snö och svart förtvivlan".
Berättaren: "Var"?
Valerie: " Skithotellet. Slutstationen för döende horor och narkomaner. Den sista gigantiska förödmjukelsen."
-
dels olika fragment från Valeries barndom och uppväxt i Georgia och Florida och rättegången efter mordförsöket mot Andy Warhol med start år 1968. Berättelsen går framåt och bakåt och slutar där den börjar- på "skithotellet" (Bristol Hotel, Tenderloin district, San Fransisco).
-
Sällan har jag läst något som fängslat mig så- så välskrivet (poetiskt och också med skärpa)- Stridsberg har verkligen fördjupat sig i sitt ämne och hon går in under huden på Solanas. Jag tycker om både språket och upplägget- och ämnet.
-
"Tiden och träden faller sönder i parken. Solen bränner skamlöst genom bladverken och blommorna dör bort i sällskapsrummet. Du fortsätter att spela patient och Sister White fortsätter att spela det hon nu spelar." (Elmhurst Psychiatric Hospital, juli 1969).
-
Jag är stum av beundran inför Sara Stridsbergs författarskap.
