Att resa med Ryszard Kapuscinski

är ett oändligt äventyr. Igår läste jag ut "Reporterns självporträtt" och jag noterar till min glädje i efterordet att en bok om Kapuscinski och hans barndomsstad Pinsk är på gång. (Pinsk ligger numera i Vitryssland).

-

Reporterns självporträtt är en samling lösryckta texter från intervjuer och samtal med författaren. De har delats in i fem teman (resande, journalistik, skrivande, efter succéen och medier).

-

Kapuscinskis stora intresse är det vi kallar "tredje världen"- och det var mestadels dit hans resor styrdes genom åren. Han skrev om krig men han drömde hela tiden om fred. Alla hans böcker, enligt honom själv, var oavslutade- han blev alltid störd av olika revolter i Afrika.

-

Kapuscinski reste med kamera men utan bandspelare. Han antecknade för övrigt mycket lite. God journalistik är också, enligt Kapuscinski, att inte bara skildra händelsen som sådan utan även att ge en förklaring till dess uppkomst- och- det här tycker jag är viktigt: "Den riktige reportern bor inte på Hilton, han sover där huvudpersonerna i hans reportage sover, han äter och dricker detsamma som de. Bara på det sättet uppstår en redbar text."

-

"Jag har alltid haft en och samma filosofi: att ha så många böcker som möjligt." (Kapuscinski om boksamlande).

-

I kapitlet om Media uttrycker Kapuscinski sina farhågor över dagens ytliga journalistik. "Vi måste tränga djupare ner till orsakerna- "Man måste ner i flodens djup". Vi, (medborgare i västvärlden) blir mycket lätt manipulerade genom de "sovrade" nyheter som vräks över oss i snuttifierad form. Just kapitlet om medierna tycker jag är extra tänkvärt. De stora nyhetsförmedlarna tävlar om plats- och centraliseringen är en stor fara- ägarkoncentrationen....

-

Den sanna journalistiken har en riktning, enligt Kapuscinski- de största journalisterna för honom är Mark Twain, Ernest Hemingway och Gabriel Garcia Marquez- "var och en av dem kämpade/kämpar för någonting."

-

"Reporterns självporträtt" känns som en mycket viktig och angelägen bok. Hade jag varit lärare skulle mina elever fått studera och debattera Kapuscinskis tankar och idéer. Själv kommer jag att sortera om i min bokhylla- Ryszard Kapuscinski är värd ett hyllplan för sig själv.

Åh- Kapuscinski.....

Accenterna vill sig inte för mig- hav överseende! "Reporterns självporträtt" (som jag inte har läst ut ännu) är en mycket stor liten bok- fylld av visa ord och tankar.
Kapuscinski reste under hela sitt liv- han iakttog och levde sig in- och allt detta med allra största respekt och kunskap. En nomad var han- av allra bästa sort.
Ständig rörelse.... ständig nyfikenhet och ödmjukhet.
-
"Min huvudambition är att visa för européerna att vår mentalitet är ytterst eurocentrisk, att Europa, eller snarare en del av det, inte är det enda som finns i världen. Att Europa är omgivet av en oändlig och ständigt växande mångfald av kulturer, samhällsformer, religioner och civilisationer. Livet på en planet där det finns alltfler förbindelser, kopplingar, kräver att man är medveten om detta och beredd att anpassa sig till radikalt nya globala villkor."

Lycka är

att mitt ibland alla chick-lit-böcker (och allehanda dåliga deckare - och jag läser gärna deckare men inte ALLA typer) hitta en bok av Ryszard Kapuscinski. Jag trycker boken till mig och känner på den- den är liten och behändig i formatet också- med "inbyggt bokmärke". Perfekt att ta med sig på en resa eller bara som pendlingslitteratur. (Och om det var någon som kände till resandets konst så var det Kapuscinski).

-

"Reporterns självporträtt" kommer jag att läsa lite grann som Kapuscinskis testamente och det känns oerhört sorgligt att hans penna inte längre antecknar och skriver.

-

Är inte detta lockande, så säg....

-

" Jag är född i Polesien. Jag är egentligen en människa utan rötter. Från min lilla födelsestad, Pinsk, började jag vandringen. Som barn vandrade jag kriget igenom. Vi var ständigt på flykt: först i Pinsk över till den tyska sidan, sedan flydde vi för tyskarna. Jag började mitt vandrande när jag var sju år gammal, och vandrar gör jag än idag." (1992)

En trio med Ryszard Kapuscinski

Den här trion finns i min bokhylla. Ryszard Kapuscinski är en helt otroligt fin berättare. Han var journalist men hans penna är inte journalistens- den är förvisso författarens.

-

"The Shadow of the Sun" handlar om Afrika- den gåtfulla kontinenten som Kapuscinski reste genom och bodde i under många år- speciellt på 50-talet. "The Shadow of the Sun" inleds med hans erfarenheter av Ghana - 1958. Boken slutar i Eritrea. Kapuscinski reser på många olika sätt- till fots, med tåg- med buss... aldrig blir det tråkigt. Han sätter fingret på många ömma punkter i sina skildringar av de stater han vistas i. Hela boken är en enda historielektion- en mycket poetisk och underhållande sådan.

-

Imperiet är en otäck bok. Mycket otäck. Det här ämnet känner Kapuscinski för- på ett speciellt sätt, tror jag-skildringen av det stora landet i öster- Sovjetunionen. Kapuscinski börjar sin berättelse med att skriva om sitt första möte med "imperiet"- år 1939... i september- mötet ägde rum i staden Pinsk. Svält, fattigdom, elände- och kyla- is och kyla- så minns barnet Ryszard sin tillvaro i den rysk-ockuperade staden.

-

Kapuscinski återvänder till Imperiet flera gånger under de kommande åren- år 1958 blir det en resa med transsibiriska järnvägen - om sträckan Omsk-Novosibirsk skriver han "Ingen väg, blott hemska berg och raviner".

-

Armenierna känner Kapuscinski särskilt för- deras förhållande till böcker är speciellt intressant. "Böckernas öden är armeniernas historia. När armenierna förföljdes och övermannades reagerade de på två olika sätt: somliga gick upp i bergen och gömde sig i grottorna, andra gav sig ut i världen, emigrerade till alla världsdelar. Båda kategorierna tog med sig armeniska böcker på vägen. Eftersom vandrarna lämnade Armenien till fots delades somliga handskrifter som var alltför tunga i två delar. Respektive hälft kan ha hamnat i olika länder på jordklotet."

-

Imperiet är en bok som skildrar både det gamla Sovjetunionen och det nya Ryssland (med delrepubliker) på ett oerhört inträngande sätt.

-

"Den tvåhundramiljonhövdade nationen var tvungen att vandra i slutna led och i angiven riktning. Varje avvikelse till vänster eller höger var lika med döden".

-

Imperiet är en stark bok, en mäktig bok. Den kommer jag inte att glömma i första taget.

-

"På resa med Herodotos" har jag inte läst färdigt ännu men här går resan både i tid och i rum. "Herodotos reste för att svara på barnets fråga "Varifrån kommer skeppen vid horisonten"? Kapuscinski reser med Herodotos som ständig följeslagare... Jag är redan helt fördjupad i resan och full av beundran för Kapuscinskis sätt att skriva.

Ryszard Kapuscinski

I dagens Sydsvenska läser jag en recension om "Reporterns självporträtt"- en bok av/om Ryszard Kapuscinski. Jag blir intresserad- och kommer ihåg att jag ganska nyligen läst "The Shadow of the Sun- my african life" av just samme författare.

-

I "The Shadow of the Sun" skriver Kapuscinski om sina intryck från bland annat Nkrumahs Ghana (året var 1958)- Uganda- Tanzania.... Eritrea...Boken spänner över många år- och ger mycket goda inblickar i en gåtfull kontinent.

-

"This is therefore not a book about Africa, but rather about some people from there- about encounters with them, and time spent together. The continent is too large to describe. It is a veritable ocean, a separate planet, a varied, immensely rich cosmos. Only with the greatest simplification, for the sake of convenience, can we say "Africa". In reality, except as a geographical appellation, Africa does not exist." Ryszard Kapuscinski.