Lilla klokboken

Johan Henric Kellgren (1751-1795)

I min hand just nu "Lilla klokboken- tusen kortfattade klokheter" samlade av Olle Hammarlund (Rabén & Sjögren, 1973).

Under rubriken "Fån" hittar jag det här:

Så varnade en Mor sin Son
från första stunden han fick tänder:
Min kära Gosse, blif ett Fån,
så går dig allting väl i händer!

(J H Kellgren)

med associationer till det ovanstående - och rubriken är "Förhönsning"

Allting är förhönsat, fördummat, förbjäbbat.

(August Strindberg, En blå bok I)

Ganska rolig är den här:

Bysthållare

Nogle mennesker har det som brystholdere,- de skjuler sannheten bak en falsk opstemthed.

(At taenke sig, Politiken, 1950-talet).

Vad är en liten klassiker?

"Minor Classic" är ett engelskt begrepp och om detta och lite till kan man läsa i Olle Hammarlunds bok "Samtal på jorden".

Böcker är inte en färskvara- även om man kan tro det när man går in i en så kallad bokhandel av idag. (Nå, det finns förstås undantag). Hammarlund skriver så här: "Nu är den klassiska litteraturen som de odödligas himmel: dit kommer inte många, och de som väl kommit dit lever ett tyst och ensligt liv."

Definitionen på en "mindre klassiker" så: "benämning på ansedd författare eller ansedd bok som utan att räknas till de stora klassikerna dock har ett förblivande värde."

Så ger Hammarlund oss en del exempel: Strindbergs "Inferno" räknas som en klassiker men hans "Konsten att meta" är en mindre klassiker. Frank Hellers "Storhertigens finanser" bör också kunna räknas till de mindre klassikerna, anser Hammarlund.

"Många författare som tror sig skriva för evigheten finner intresset ta slut efter jul. --- Det är vanskligt med det eviga livet. Trava modet i hälarna har sina risker, ty modet ändras och vad som är konst i dag är okonst i övermorgon. Ragnar Josephson hade en gång en tänkvärd formulering: "Så paradoxala äro konstens lagar, att Odödligheten, högtidligt skildrad av en djupt filosofisk mästare, kan visa sig vara död, strax innan den blivit skapad, medan Tillfälligheten, liksom på lek fångad i de flygande lockarna, kan bestå för alla tider"

Så skrev alltså Olle Hammarlund år 1971.  "Samtal på jorden" var hans femte bok och andra essaysamling. På baksidan av bokomslaget läser jag:

OLLE HAMMARLUND
har skapat åt sig en egen genre i den svenska bokvärlden. Här är en mognad man som lekfullt hanterar överraskande kunskaper och generöst och självklart ger munter och tänkvärd information på en klar och genomskinlig prosa. Han är kvick och tankfull. Han är opretentiös och mänsklig, han är helt sig själv. Han kan läsas av alla. Och så detta sällsynta: han tål att läsas om.

Om drömda middagar och sillatåg m m

Simrishamns station (lånat foto)

Olle Hammarlund (1918-1976) var journalist och författare och under många år gladde han läsare i hela Sveriges land med framför allt essäer- eller kanske jag ska säga "essä-kåserier". Idag är Olle Hammarlunds böcker utgallrade från biblioteken och det enda jag lyckades hitta i "vanlig" bokhandel var hans bok om Fårö (Hammarlund var sommar-fåröbo).

I mina hyllor har jag ett par av hans böcker och jag vårdar dem ömt. Just nu läser jag "Samtal på jorden" som kom ut år 1971 och som ´har undertiteln "essayer och tankeflygningar".

Här kan man läsa om så vitt skilda ämnen som "valpvaka" (där "konsuln"sitter uppe en natt med sin valpande pudel Maja och drömmer och alla de pengar han ska få in vid försäljningen av dessa rashundar), man kan läsa om historiska middagar med Oscar Wilde, Karl XI, Johnson och Boswell och Sergel- och så skriver Hammarlund om sillatåget- det tåg som en gång gick mellan Simrishamn och Malmö med sill.

En sentimental resa hade anordnats någon gång i slutet av 1960-talet för att återuppliva det då sedan många år skrotade tåget. "I ångdoft och poffpoffpoff poffpoffpoff fördes en tåglast ivriga mamöbor med kaffe och korvsmörgåsar och ögonen glänsande av glädje och kanhända en tår av nostalgi genom det skånska sommarlandskapet till Simrishamn."

 En dragspelare följde med tåget och vagnarna var kompletta med de där gamla skyltarna "Nicht hinauslehnen och" spucken auf den Fussboden verboten". I Simrishamn möttes de resande av Barberare Perssons Oktett som gick före (i hornmusik och höga hattar) till anrika Hotell Svea. På hotellet bjöds sedan på sex sorters sill (och nubbe). Hammarlund avslutar med att konstatera att "stinsen satt med och hade mössan på".

Camille Flammarion (1842-1925) Foto:Eugène Pirou

Nu ser jag fram emot att få läsa eesayen "Flammarion flyger" (som handlar om Camille Flammarion och hans färd med luftballong. (Året var 1867). Flammarion kan jag nog få anledning att åerkomma till.