John Sutherlands mäktiga krönika över nära 300 engelskspråkiga författare avslutas med Rana Dasgupta (f.1971). Sutherland är mycket noga med att förklara att han avslutar boken med Dasgupta bara av en enda anledning - nämligen den att han (Dasgupta) utgör ett intressant exempel på det man kan kalla för framtidens författare.
Rana Dasgupta beskrivs som en "brittisk-indisk" författare men han föddes i Canterbury och växte upp i Cambridge och fick sin första akademiska examen från Balliol College i Oxford. Numera bor han dock i New Dehli.
Rana Dasguptas första roman (från 2005, och den finns inte översatt till svenska) är något av en modern Canterbury Tales. Tretton passagerare på väg till Tokyo "fastnar" i en snöstorm på en okänd flygplats. De börjar berätta historier för varandra för att få tiden att gå- det hela har en surrealistisk prägel, läser jag. Boken är dock mera än själva berättelserna- den är också en reflektion över berättandet som sådant och så här säger Dasgupta:
" I think that story telling is rather rare in our culture- it's disappearing. We don't meet people who tell stories anymore."--- So I wanted to say, okay, here are 13 middle class modern travelers, who decide to tell stories, and they can.
Dasguptas andra roman "Solo" kom ut 2009 och den kan man hitta i norsk översättning (men inte i svensk). Som synes tilldelades boken "Commonwealth Writers' Prize för 2010.
"Solo" har handlingen förlagd till Bulgarien och huvudpersonen är en man vid namn Ulrich som är 100 år gammal. Ulrich minns och drömmer- och jag måste i ärlighetens namn säga att jag inte tror att den här romanen är särskilt lättläst.
Sutherland föredrar "Tokyo Cancelled" som lektyr och han skriver så här om Dasguptas författarskap:
"Dasgupta is a fragmented man whose fiction seeks, desperately and ingeniously, for cohesion. A man, one might say, without biographical base. These one fears, are the novelists of the twenty-first century, as the authour of The Waste Land was the poet of the twentieth. But where does Dasgupta go from here? Lots of places, one expects- resting nowhere."
