Mercè Rodoreda (1908-1983) kom från Katalonien och hon skrev på sitt hemlands språk. Under de svåra åren i Spanien - när inbördeskriget rasade- tvangs hon i landsflykt och det skulle dröja många år innan hon kunde återvända hem.
Fyra av Rodoredas romaner finns i svensk översättning och jag har läst de två som jag hittade på mitt bibliotek nämligen Diamanttorget och Krossad spegel. Diamanttorget gavs ut på svenska redan år 1989 men har nu getts ut igen av Norstedts förlag- boken räknas som en klassiker.
Diamanttorget har det redan bloggats en del om så jag ska fatta mig kort- det är en skenbart enkelt skriven berättelse som skildrar en kvinnas liv och kamp för tillvaron under en ond tid. Fattigdom och svält kommer att höra till vardagen och boken är en nyttig historielektion. Starkt, intensivt och mycket berörande- så vill jag sammanfatta handlingen. "Diamanttorget" bör man inte låta vara oläst.
Krossad spegel (svensk översättning år 1991) handlar om en dysfunktionell familj som har mörka hemligheter. Romanen sträcker sig över många år och man hinner följa tre generationers öden. Det är en tidvis mycket obehaglig skildring av personer som verkar gå med skygglappar och som envisas med att göra dåliga val genom hela livet . Olyckorna hopar sig och ond bråd död saknas inte på sidorna. Pengar värderas högre än kärlek och barnen i familjen (speciellt) far mycket illa.
Tjänstekvinnan Arnanda gör en tillbakablick i ett av slutkapitlen:
"Från första våningen gick hon nedför trappan till hallen med spegeln riktad bakåt: hon såg bitar av räcket, mönster och girlander på mattan i trappen, allt levande och suddigt, tills hon på sista trappsteget föll raklång intrasslad i de violetta vecken. Spegeln hade spruckit. Bitarna satt kvar i ramen, men några hade lossnat. Hon plockade ihop dem och satte tillbaka dem där hon tyckte att de passade in. Återspeglade de ojämna spegelskärvorna sakerna så som de var? Och plötsligt såg hon i varje spegelskärva år av sitt liv i detta hus. Hon låg fascinerad på golvet och förstod ingenting. Allt gick över, stannade upp, försvann. Hennes värld fick liv därinne med alla färger, med all sin kraft. Huset, parken, rummen , människorna; som unga, som äldre, som döda, vaxljusens lågor, barnen.---- En orgie i det förgångna, fjärran, fjärran.... så fjärran allt var...."
"Krossad spegel" är utgiven av T. Fischer & Co förlag och översättningen har gjorts av Miguel Ibanez.
I Kjell A. Johanssons förord till "Diamanttorget" (1989 års utgåva) citeras några rader av författarinnan- jag tycker att de är väl värda att återge.
"Om att skriva är som att bära en spegel genom hela livet, då tycker jag om att göra det och själv hålla mig bakom den. Bakom spegeln finns drömmarna och jag har ett intryck av att allt jag upplevt, det har jag drömt:---"
Själv konstaterar jag att jag blivit två stora läsupplevelser rikare.
