Den 6 juli år 1415 brändes den böhmiske reformatorn Jan Hus på bålet - anklagad för kätteri. Det var ett praktiskt sätt för makthavarna att göra sig kvitt en obekväm person. Hus hade bland annat gått till storms mot oskicket att sälja avlatsbrev och han hade också åsikter om prästernas osedliga leverne och girighet. Hus hävdade vidare att bibeln var det enda rättesnöret för en kristen. Påven hade bannlyst honom redan fem år tidigare.
I november år 1414 hade Hus begett sig till den tyska staden Konstanz invid Bodensjön för att få möjligheten att förklara sina åsikter för kyrkokonciliet. Han hade ett "fripass" undertecknat av kejsar Sigismund som var tänkt att skydda honom från hans fiender (som var många). Hus gick rakt i fällan och det tog bara tre veckor innan han arresterades och slängdes ner i en klosterkällare invid Rhen.
Så här skriver Stephen Greenblatt i "The Swerve":
"On July 6, 1415, at a solemn ceremony in the cathedral of Constance, the convicted heretic was formally unfrocked. A round paper crown, almost eighteen inches high and depicting three devils seizing a soul and tearing it apart, was placed upon his head. He was led out of the cathedral past a pyre on which his books were in flames, shackled in chains, and burned at the stake. In order to ensure that there would be no material remains, the executioners broke his charred bones into pieces and threw them all into the Rhine."
Enligt historien ska en kvinna ha slängt mera ved på bålet varvid Hus yttrade "O sancta simplicitas" (O heliga enfald).
Vi människor har inte blivit särskilt mycket klokare med århundradena, det kan man bara konstatera.
