Og det var det

Smallegade i Fredriksberg omkring år 1800

Jag är fast i Halfdan Rasmussens dikter- och jag har letat mig fram till den samling som fått namnet "Og det var det" från år 1977. Den nu något äldre poeten minns sitt liv i diktens form och inte var det bekymmersfritt för att uttrycka det mycket enkelt.

Att växa upp i fattigdom (både andlig och kroppslig) märker en människa för all framtid. Jag läser och jag tänker på min morfar som tillbringade en del av sin barndom i den fattigaste delen av Fredriksberg. Då såg det inte ut där som det gör idag (numera anses Fredriksberg vara en välmående och "fin" kommun.) Morfars mor var ensam familjeförsörjare eftersom mannen hade "stuckit av"- hon fick ta vad arbeten som fanns (tvätterska, städerska etc- hon blev inte gammal och barnen togs ifrån henne och skickades till Jylland där det bott från början.) Min morfar blev bara 35 år gammal och han dog av den TBC han förmodligen smittats av under de första barnaåren. (En bror och en syster dog också i denna hemska sjukdom).

Halfdan Rasmussen växte upp i stor fattigdom på Christianshavn. Någon skolgång av längd var inte att tänka på- pengar fanns inte till sådant och 14 år gammal tvingades Rasmussen ut i förvärvslivet och fick ta diverse småarbeten (det var mitt under depressionen). Efteråt sa han så här:

"Det husker du og vil alltid huske, Fattigdomens Forbandelse og Lediggangens store Cirkel, tegnet om de Aar, man stjal ud af dit Liv".

Halfdan Rasmussens momor var en fattig kvinna från Småland som hade bosatt sig i Danmark

" Og mormor boede i vaskehuset
og hun hed Sara og laengtes hjem
til Gud og Rösmåla i det fjerne
når hun fandt bibel og briller frem."

Författaren minns också råttorna som huserade överallt, han minns drömmar om att flyga och så minns han när pappan kom hem på avlöningsdagen. Aldrig var det nog med pengar och så bråkades det.

Skolan var fylld av kufiska lärare till exempel teckningslärare Exner:

Og det var tegnelaere Exner
hvis naese var lavendelblå
som laerte os at tegne cirkler
og laegge paene farver på.

(Om det blev fel färg på cirklarna blev lärare Exner ursinnig och gav den stackars  eleven stryk.)

Jag tycker så mycket om "Halfdans Digte"- de väcker många tankar, både melankoliska och tack och lov också lustiga. (Diktsamlingen "Tosserier i udvalg" ska man kanske inte läsa på bussen för då blir man säkert avkastad).

På andra sidan sundet

trivs jag mycket bra. Det känns mera "dynamiskt" där och närmare kontinenten. Det blev en dag med mycket gående och många spännande miljöer. Det hela inleddes med ett besök på det lilla trevliga Storm Petersen -muséet som ligger på Fredriksberg (dit kan man ta sig med buss 26 om man inte vill promenera från centralstationen.) Fotot ovan är lånat.

Robert Storm-Petersen hade många talanger men mest är han känd för sina skämtteckningar som ibland är mycket svarta och melankoliska.

I år är det 100 år sedan Halfdan Rasmussen föddes och därför har Schönbergs förlag gett ut en samlingsvolym med utvalda dikter "Halfdans Digte". 

Bokhandelsdöden har slagit till även i Köpenhamn men Politikens Boghal finns fortfarande kvar( strax intill Raadhusplatsen). Hem kom jag alltså med "Halfdans digte" och jag köpte också den bok som kom att bli Klaus Rifbjergs sista- "Besat" (en novellsamling).

Jag tycker mycket om Halfdan Rasmussens dikter- han är så mångsidig och den där vassa udden finns ofta med, blandad med en mycket speciell melankoli över sakernas tillstånd. Rasmussen var verkligen inte född med silversked i munnen utan fick kämpa sig fram i tillvaron. De som var av årgång 1910-1920 fick dessutom lära sig vad det innebär att försöka klara livhanken under den svåra depressionen.

Så kom kriget och den tyska ockupationen. "En stor koncentration av Elendighed". Halfdan Rasmussen kritiserade de flesta ideologier och jag kan inte tänka mig att han någonsin skulle ha låtit en partipiska av vad slag det månde ha varit vina kring öronen. Han var fri och han var rakryggad.

Jeg skriver sjove digte
Jeg skriver også triste
De förste laeser andre folk
Selv laeser jeg de sidste.

En så kallad "sjov" dikt har titeln "Der faldt en lille fugleklat"

Några rader från den: Der faldt en lille fugleklat
på Nikolajsens höje hat.
Og Nikolajsen gik i tanker
og spurgte: Hvem er det der banker.-----

(Det hela slutar med att en vipa, en stare , några sparvar och en mes släppte gåvor från ovan på stackars Nikolajsen och nog kan man som författare kalla detta för "fugleklattevejr".

En av de vackraste dikterna i samlingen (som verkligen är omfattande och väl sammansatt) heter "Lev idag"

Lev idag så du kan dö i morgen.
Lad dit hjaerte slå for mer en én.
Den som skaenker livet sine drömme
skal forlade jorden rig og ren.

Det fanns många bokfrestelser på borden i "Boghallen" och det kan nog hända att det blir en tur över sundet mycket snart igen.

På jakt efter det danska

Jag är i full färd med att sätta ihop en lista över danska författare som jag vill läsa något av. Idag hittade jag till exempel Halfdan Rasmussen (1915-2002). Han hade humor, var samhällskritisk och han var lyriker. Träffande och "to the point". Han är också mycket känd för sina "vrövleverser" för barn (och även för barnsliga vuxna- och till dem hör jag).

Jeg skriver sjove digte
Jeg skriver også triste
De förste laeser andre folk
Selv laeser jeg de sidste.
(från Tosserier IV).

Från Halfdans ABC kommer dessa verser:

Bennys bukser brændte
Børge råbte ÅÅÅHH
Børge havde nemlig
Bennys bukser på

Else elsker pelse.
Else elsker pølse.
Pølse åd hun dagen lang.
Elses pels blev alt for trang.
Pelsen holdt, men Else sprak.
Else - pelse - pølsesnak.

Halfdan Rasmussen skrev som sagt också dikter som var både vackra och allvarliga. Här första versen i dikten Ingen er helt alene som kan läsas i sin helhet HÄR.

Lille menneskehjerte,
tempel og bedested,
skænk mine tavse læber
toner at synge med.
Lær mig at møde livet
åbent og rent idag.
Hjælp mig at føre drømmen
frelst gennem nederlag.