Förord- igen

Nej, husdjuret är inte särskilt intresserat av förord- inte heller av att gå ut i ösregn- en tupplur är däremot alltid bra och nyttigt att ta.

-

Nåväl- för att återgå till ämnet- förord. Jag har läst ut min lilla bok "Vägvisare eller härold" av Britt Dahlström. På 92 sidor avhandlas (i fem kapitel) olika typer av förord- anonyma förord, författarens förord, lärda och personliga förord, översättarens förord och fiktiva förord.

-

Boken är både småtrevlig och lärorik. Jag tycker att man får upp ögonen för hur viktigt det ändå är med förord och att det är en verklig konst att skriva goda och innehållsrika sådana (och för den skull behöver de inte vara långa).

-

Av de olika kategorierna tilltalas jag mest av de "lärda och personliga förorden" och jag lockas verkligen till vidare läsning när jag läser dessa rader hämtade ur Lars Lerins bok "Boningar":

-

"En åldrad husvägg av rött trä är också en vankelmodig vandrare som satt sig ned i gräset. Varthän, vilken väg ska jag ta? Kanske jag växer fast här i stället...."

-

(Lars Lerin är konstnär och målar företrädesvis akvareller).

-

"Vägvisare eller härold- en liten bok om förord" är utgiven på förlaget "En bok för alla". Priset är mycket facilt- 24 kronor.

Det var det där med förord....

Jag fortsätter att spinna lite runt mitt bok-paket från i onsdags- en bok om förord slank med också. Britt Dahlström har skrivit ner sina tankar i "Vägvisare eller härold" (En bok för alla- 24 kronor). Hon har många funderingar- t ex vem skriver förorden? Är det författaren? Är det översättaren? Är det någon annan? Anonyma förord? Britt Dahlström är också noga med att påpeka att hon inkluderar efterord i begreppet förord.

-

Boken är indelad i fem kapitel och sträcker sig över 92 sidor- lagom att läsa på pendeltåget kanske? Hur som helst-mina pendlingsdagar är över så jag tänker sätta mig ner i soffan om en stund för att lära mig mera om ämnet.

-

När jag var yngre tyckte jag mest att förord var fulltständigt ointressanta och hoppade gärna över dem (otålig som jag var att sätta igång med läsandet av det som jag tyckte var det väsentliga). Numera läser jag alltid förorden och har med stigande ålder fattat att de ofta är en "bok i boken"- något som är en extra bonus. (Inte alltid- men ofta).