Månregnbågen över Malvern Hills

 Foto: Calvin Bradshaw

Månregnbåge (eller månbåge) är den nattliga varianten av regnbåge. Fenomenet, som liksom vanlig regnbåge är en optisk synvilla, uppstår på grund av reflekterat månljus--. (Källa: Wikipedia).


De kom att kallas för The Dymock Poets- Dymock ligger i det nordvästra hörnet av grevskapet Gloucestershire. År 1914 kom de hit, poeterna, och de möttes av fält fyllda av blommande påskliljor och stigar kantade av skira björkar och små ekträd på väg att slå ut.

(Foto: Wolf Meusel).


En av dem var Wilfrid Gibson och han mindes våren och sommaren år 1914 så här:


Do you remember the still summer evening
When, in the cosy cream-washed living-room
Of the Old Nailshop, we all talked and laughed-
Our neighbours from The Gallows, Catherine
And Lascelles Abercrombie, Rupert Brooke;
Elinor and Robert Frost, living a while
And Little Iddens who'd brought over with them
Helen and Edward Thomas? In the lamplight
We talked and laughed; but for the most part, listened
While Robert Frost kept on and on and on,
In his slow New England fashion, for our delight,
Holding us with shrewd turns and racy quips,
And the rare twinkle of his grave blue eyes?------

År 1914 var Edward Thomas fortfarande en prosaförfattare men han hade blivit mycket god vän med Robert Frost (som vid den här tiden var bosatt i England) - långsamt vaknade ett intresse för att skriva dikt hos Edward Thomas.

Sommaren blev dramatisk - den 28 juni föll skotten i Sarajevo och den 3 augusti förklarade Tyskland krig mot Frankrike. En dag senare var även England i krig. "We shall all have to fight", sa Rupert Brooke.

Robert Frost och Edward Thomas försökte utnyttja tiden så gott de kunde- i skuggan av det som skulle drabba dem alla. De gick långa promenader i den vackra naturen och  så citerar jag Matthew Hollis i "Now All Roads Lead to France- The Last Years of Edward Thomas" (Faber & Faber 2011):

"On 6 August a full moon rose on an evening of heavy precipitation. The two friends were descending the Malverns when a rare lunar rising occured, what Frost recorded as 'A very small moon-made prismatic bow'. What they witnessed was a moonbow that as it rose in the night became a lunar corona."

Robert Frost skrev en dikt om det här speciella ögonblicket.

 A wonder! Bow and rainbow as it bent,
Instead of moving with us as we went,
(To keep the pots of gold from being found)
It lifted from its dewy pediment
Its two mote-swimming many-colored ends,-----

Tre år senare var Edward Thomas och Rupert Brooke båda döda - två unga män av många som detta monstruösa första världskrig berövade livet.

Gloucestershires böljande landskap (lånat foto).

Nyförvärv

Foto: Billy Lindblom


--
Make me content
With some sweetness
From Wales
Whose nightingales
Have no wings,-
From Wiltshire and Kent
And Herefordshire,
And the villages there,-
From the names, and the things
No less.

Let me sometimes dance
With you,
Or climb
Or stand perchance
In ecstasy,
Fixed and free
In a rhyme,
As poets do.

Från dikten "Words" av Edward Thomas

 

Bloodaxe books har gett ut "The Annotated Collected Poems" av Edward Thomas. Det här är en fin samling för den har ett mycket välskrivet förord och dessutom har varje dikt fått en egen förklarande efterskrift. Omslagsbilden visar ett förött landskap med tre soldater i en skyttegrav. Det är passande - Edward Thomas stupade i slaget vid Arras. Det var annandag påsk år 1917 och Thomas hade just överlevt en granatattack när han skulle koppla av med en pipa tobak. Ytterligare en granat fräste helt plötsligt förbi och chockvågen gjorde att Thomas ljöt en ögonblicklig död.

"Now All Roads Lead to France" är Matthew Hollis prisbelönade (2011) och hyllade biografi om Edward Thomas sista fem år. Från den engelska landsbygden till skyttegravarna i Frankrike går berättelsen om den ofta så plågade poeten och hans tragiska öde. Vänskapen med Robert Frost löper som en röd tråd genom boken (som jag ännu inte har läst klart).

---Now all roads lead to France
And heavy is the tread
Of the living; but the dead
Returning lightly dance:---

Från dikten "Roads"av Edward Thomas

The lost generation

Den brittiske poeten Edward Thomas (1878-1917) stupade vid Arras år 1917. Han var en av så många unga män som aldrig kom tillbaka hem igen.

I juni 1914 reste Thomas med sin familj för att hälsa på Robert Frost som hade hyrt en stuga i Gloucestershire. På vägen dit stannade tåget i den gamla idylliska byn Adlestrop (ett icke-planerat stopp). Thomas inspirerades av idyllen som han såg och så skrev han den här dikten.

Adlestrop

Yes. I remember Adlestrop
The name, because one afternoon
Of heat, the express-train drew up there
Unwontedly. It was late June.

The steam hissed. Someone cleared his throat.
No one left and no one came
On the bare platform. What I saw
Was Adlestrop—only the name

And willows, willow-herb, and grass,
And meadowsweet, and haycocks dry,
No whit less still and lonely fair
Than the high cloudlets in the sky.

And for that minute a blackbird sang
Close by, and round him, mistier,
Farther and farther, all the birds
Of Oxfordshire and Gloucestershire