Här brinner de på bokbålet- verk av en mängd "misshagliga" författare. Hitlers lakejer står i givakt och jublar när den ena efter den andra av de utvalda böckerna slängs på elden. Platsen är Berlin och det är den 10 maj 1933.Många av dessa böcker föll sedan i glömska och deras författare också. År 1977 publicerade journalisten Jürgen Serke en bok "Die verbrannten Dichter"- som innehåller intervjuer som han gjorde med "ännu levande" författare till brända böcker. Serkes bok blev en bestseller och det kom som en chock att många av författarna helt hade glömts bort. En av dem var till exempel Irmgard Keun som härefter fick en renässans (och hon finns nu i svenska nyöversättningar också).
Nu har Volker Weidermann följt upp med en än mera detaljerad redogörelse för så gott som samtliga de böcker som försvann i lågorna den där hemska dagen för ganska länge sedan nu. Han har letat i antikvariat, på nätbokhandlar... han har verkligen sökt med ljus och lykta och läst har han också gjort- varje bok han lyckades få tag på kändes som en personlig triumf- som en sentida motståndsrörelses seger. Alla böcker var så klart inte mästerverk- en del hade kanske blivit bortglömda ändå - men Weidermann citerar Joseph Roth (vars böcker fanns i bålet) : "Ich schätze alle Schriftsteller, die vom III. Reich verbrannt worden sind, selbst jene, die mir vorher fremd waren. Denn das Feuer hat sie geläutert, veredelt und mir nahegebracht."
Så låt då elden lysa upp och odödliggöra dessa böcker-låt oss inte glömma. Låt oss aldrig glömma. Jag ska försöka skriva lite om några av dessa författare- och jag vill också försöka få tag på en del glömda böcker (om än inte så många som Weidermann, det låter sig nog inte göras).
