Kurtisan och tongivande kvinna med egen salong: Ninon de Lenclos (1620-1705).
Om henne läser jag i Benedetta Craveris "The Age of Conversation". Ninon var en kvinna som visste vad hon ville och hon led inte direkt av några romantiska griller vad gäller kärlek. Hennes livsstil
uppskattades inte av alla och framför allt inte av de så kallade "devota". Drottningmodern (Anna) kände sig till slut tvingad att skicka Ninon ett "lettre de cachet" där uppmaningen (ordern) var att
genast bege sig till ett valfritt kloster. Ninon blev inte svaret skyldig utan angav att hon då väldigt
gärna ville fara till "Grands Cordeliers" , en munkorder med dåligt rykte. Drottning Anna visade sig ha sinne för humor och Ninon kunde stanna där hon var. Några år senare blev det dock förvisning till nunneklostret "Madelonettes" men Ninon blev mycket väl behandlad där.
Den amerikanska författarinnan Dorothy Parker lät sig inspireras av Ninon Lenclos:
So let me have the rouge again,
And comb my hair the curly way.
The poor young men, the dear young men
They'll all be here by noon today.
And I shall wear the blue, I think
They beg to touch its rippled lace;
Or do they love me best in pink,
So sweetly flattering the face?
And are you sure my eyes are bright,
And is it true my cheek is clear?
Young what's-his-name stayed half the night;
He vows to cut his throat, poor dear!
So bring my scarlet slippers, then,
And fetch the powder-puff to me.
The dear young men, the poor young men-
They think I'm only seventy!
"Ninon Lenclos on her last birthday."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar