-
Själv tråkades jag ut av både Nils Holgerssons underbara äventyr och Jerusalem. Nils Holgersson läste jag men inte med någon större glädje- Jerusalem vägrade jag att ens öppna pärmarna på- jag vet att jag har gått miste om god litteratur men de där trista lektionerna från skolan sitter där- i ryggmärgen. Det var nära att Harry Martinssons "Nässlorna blomma" fick stå oläst också men där övervann jag mig själv och blev sedan arg att jag inte försökt att läsa den förut- den var ju bra! Det var en debatt här på bloggarna för ett år sedan (ungefär) om just böcker och läsglädje och vad skolan/lärare hade gjort och inte gjort. Jag tänker ofta på hur viktigt det är för lärare i språk att förmedla läsglädje. Jag hade tur som i folkskolan (som det hette på den tiden) hade en väldigt inspirerande "fröken". Hennes trevliga lektioner har jag levt på hela livet (och skrivit och tackat henne också)- men gymnasiets svensk-lektioner var en plåga. Jag blev däremot väldigt duktig på luffarschack (men den kunskapen hade jag gärna varit utan).
-
I Adam Homo finns det några väldigt vackra verser :
" Höjt i Veiret sig Luerne svinge,
Mens i Baalet vi selv tynges ned
Af den Vaegt og Vaerdi, vi medbringe,
Indtil Sjaelen som fattig og ringe
Stiger ud af den Smaerte, den led.
-
Fra sin tyngende Byrde lösreven,
Af sin Laengsel paa Vinger fört frem,
Mere let da end Flammerne bleven,
Gaar den op til sit himmelske Hjem.