"Att gå långsamt längs livligt trafikerade gator är en stor förnöjelse. Strömmen av människor sköljer över dig som vid ett bad av bränningar". Så skriver författaren och flanören Franz Hessel.
Weimarrepublikens Berlin var stort, (fyra miljoner invånare), bullrigt, fyllt av kultur och nöjen, rikt på caféer och restauranger- staden präglades vidare av en mycket internationell atmosfär. Berlin var Europas stora kulturcentrum under 1920-talet.
Anrika Anhalter Bahnhof (fotot är från år 1900). Idag återstår bara några rester av den ståtliga byggnaden. Kriget skövlade och förstörde det en gång så vackra Berlin.
På Leipziger Strasse låg de fina butikerna och affärerna- här en vy över varuhuset Wertheim.
"Att flanera är som att läsa gatan. Människoansiktena, kioskerna, skyltfönstren, kaféernas uteserveringar, spårvagnarna, bilarna, träden, blir alla lika viktiga bokstäver som tillsammans bildar ord, meningar och sidor i en ständigt föränderlig bok. Om man vill flanera korrekt får man inte ha några särskilda planer." (Franz Hessel).
Christopher Isherwood har skrivit ett par böcker som har handlingen förlagd till Berlin.
Franz Hessels böcker får man läsa på tyska (kanske finns något på engelska). Jag har inte hittat några svenska översättningar (men jag har kanske inte letat tillräckligt ihärdigt så om jag har fel- rätta mig genast!)
Peter Fritzsches "Reading Berlin 1900" handlar mest om Berlins tidningar- vilket kan vara nog så intressant.
Om Berlin och Weimarrepubliken kan man läsa i till exempel "Weimar -Tyskland löfte och tragedi" av Eric D. Weitz. Dialogos förlag 2009. Översättningen är gjord av Claes-Göran Jönsson.
