Om att planera julens läsning

Red Cardinal - en julens fågel i USA (lånat foto)

Jag är dålig på att planera och jag brukar nöja mig med att bara önska. Det har varit en osedvanligt grå och kulen höst och läsinspirationen har inte legat på topp- jag hoppas att den snart stundande julen ska råda bot på detta.

I dagens morgontidning (som ännu kommer i pappersform)  hittade jag en recension av Kristoffer Leandoers bok "Slut- symbolisterna vid tidens ände" (Pequod förlag).

Den känns som ett måste inför julen! Just den här typen av böcker brukar dessutom inspirera till annan läsning- ytterligare ett plus. Jag citerar Gabriella Håkansson som har recenserat: " Vad är en symbolist? Det är någon som tar avstånd från realismen som metod och vill lyfta fram det nedtystade faktum att vi befinner oss i två parallella världar samtidigt."

Jag gillar det där med två parallella världar.....

Danska (moderna) klassiker står också högt på läslistan. Problemet är tyvärr ofta att de kan vara svåra att få tag på.

Knud Sönderbys "Midt i en jazztid" har jag dock hittat och den ligger snällt och väntar i min läshög. Den här romanen kom ut 1931 och den blev en stor succé för författaren- "boken alla talar om" stod det att läsa.  Tidens stämningar har han fångat, Knud Sönderby.

Jag ser också fram emot en bok om svensk-finländsk litteratur och säkert kommer tomten med några hårda paket så småningom....

Julläsning

Jag är inte bra på planering- det brukar aldrig bli som jag har tänkt (på både gott och ont) ändå. Däremot kan jag ju önska... och då önskar jag ostörda stunder med Naguib Mahfouz och hans Kairo-trilogi. Nu har jag äntligen lyckats få tag på alla delarna (på engelska- för det var enklast så). Annars har jag gott om hyllvärmare- och jag har heller inte läst klart alla delarna i Romain Rollands"Jean-Christophe"- ett projekt jag absolut tänker avsluta.

Det blir nog något hårt paket att öppna också, tänker jag (förhoppningsfullt).

Julens författare för mig

blir utan tvekan Niccolò Ammaniti. Nu är jag mitt uppe i läsningen av "Långt, långt härifrån" och jag har också lånat hem hans "Jag är inte rädd". Jag är mycket imponerad av Ammanitis sätt att skriva.

-

Samtidigt kikar jag lite i Ernst Wiecherts "Där vägen börjar, ett barns historia" och njuter så av språket- bara förordet bådar gott:

-

" I sådana ögonblick har jag väl börjat på denna bok, långt innan jag började skriva. Ödmjukt alltså och med en lätt ängslan, att detta barn åter kunde försvinna där borta vid vägens slut, och att jag aldrig mer skulle återse det. Men nu står jag där. Jag har frambesvurit det, ur de levandes och dödas värld, i en stilla och leende förtrollning, framför brasan om kvällen, när flammorna spraka kring veden och vinden klagar i skorstenen."

(Min svenska översättning av boken är gjord av Irma Nordvang).