Jag går utomämnes nu. Detta handlar inte om litteratur- men väl om det skrivna ordet förstås.
-
För ganska många år (1985 tror jag att det var....) sedan gick jag in på ett postkontor i Göteborg och fick där syn på en tidning som bland annat innehöll en massa adresser till "brevväns-organisationer". Det verkar spännande, det här, tänkte jag och skickade efter diverse formulär. Så började det komma brev... från många olika håll- från Japan, Frankrike, Brasilien, Australien, Nya Zealand, Mauritius.... och så roligt detta var- att få lära känna kvinnor (för det var till så gott som 100% kvinnor som var intresserade av denna form av kontakt) och också lära om deras vardag- bekymmer och glädjeämnen.... vi är inte så olika vi människor som vi ibland tror. Grunden är den samma- och skillnaderna i kultur- ja, det ger krydda åt anrättningen!
-
Genom åren har jag faktiskt lyckats att hålla kontakten med en handfull av dessa mycket speciella vänner. Vi har till och med träffats. Snart blir det dags igen- och jag gläder mig så åt detta. Breven har i de flesta fall ersatts av e-post och det kanske är lite synd, tycker jag som verkligen uppskattar ett vackert ark papper med handskrivna rader på....
-
Så... idag utbringar jag en påsk-skål till det skrivna ordet! Sláinte- à la tienne- kampai!
