Blick på Slovenien

Jag följer ett ganska stort antal bloggar- en av dessa tillhör Bodil Zalesky. För ett tag sedan skrev Bodil ett så fint inlägg om den slovenska poeten Lucija Stupica HÄR - inte kunde jag motstå diktsamlingen "När avtrycken vaknar"- som är utgiven av Ràmus förlag.

Den första dikten i boken heter mycket passande "Introduktion"- smaka på dessa rader....

Här finns en sorg som inte kallar sig så,
som Tomas Tranströmer skulle ha sagt.
Svårigheten sitter i att den inte låter sig luras.
----
Erik Satie på kvällen och utanför fönstret bilar
natten igenom, redan i gryningen sirener,
alltid i gryningen, som i ett crescendo för piano,
många skriver bara till musik, få ogillar det-
jag hör också till dem, men skulle helst slippa.
Här finns en sorg som inte kallar sig så.
Jag får övernatta på tröskeln mellan två utsikter
medan Janus tar drömmen under sitt beskydd.

Diktsamlingen har dessutom ett mycket upplysande efterord skrivet av översättaren Jan Henrik Swahn.

Möte med Slovenien

Ljubljana- huvudstad i Slovenien (lånad bild)

Mitt eget möte med landet blir ett litterärt sådant- jag har precis hämtat min fjärrlånade "Drängen Jernej" av Ivan Cankar på biblioteket. Det är snarare en lång novell än en roman så jag hoppas hinna läsa ut i kväll. Det lär väl inte drälla av översatt slovensk litteratur här i Sverige så jag får vända sidorna med andakt.

(Bokförlaget Anthropos , 1982).

Mot Dragatus i Slovenien

Dragatus verkar vara lätt att missa när man kommer körande i bil - åtminstone om man får tro Karl-Markus Gauss. Sent på kvällen kommer de fram- Gauss och hans fru- och tar in på ett litet pensionat. På matsalsväggarna hänger inramade foton och det finns vitrinskåp med gamla böcker och manuskript. Det här huset, visar det sig, är poeten Oton Zupancics barndomshem.

Zupancic (1878-1949) föddes í Vinica och skickades så småningom till Ljubljana för att gå i gymnasium där. På den tiden ansågs Dragatus vara världens ände. Fem språk lärde sig Zupancic behärska och han översatte många goda böcker från världslitteraturen till slovenska så att slovenerna skulle kunna få möjlighet att läsa de stora klassiska verken.

Zupancic längtade efter storstaden , efter det "larmande livet" - och i sin längtan skapade han en mängd vacker poesi (som tyvärr inte finns översatt till svenska....)