Tre systrar och en berättare

(och en kråka måste man väl också tillägga). Jag hade tur och hamnade först i lånekön för Lars Sunds senaste roman (den första i en planerad trilogi) "Tre systrar och en berättare" (Norstedts förlag).

Efter att ha sträckläst och sedan blivit arg för att boken faktiskt tog slut (trots sitt omfång på över 500 sidor) kan jag konstatera att ja, Lars Sund är sannerligen en gudabenådad berättare. Handlingen som ger läsaren en resa genom det moderna Finlands historia (start cirka 1948 men med tillbakablickar längs vägen) fram till 60-talet, koncentreras kring tre kvinnor av olika kaliber och olika bakgrund. Ett har de gemensamt- de spelar amatörteater- åtminstone under hösten år 1948. Befolkningen i den lilla staden i svenskspråkiga Finland ser fram emot premiären den 13 november samma år- man ska spela "Tre systrar" av Anton Tjechov. Men... allt går inte som det ska- ridån hinner aldrig gå upp för något hemskt har inträffat, något som till viss del utvecklas i boken men som jag är säker på kommer att vidare avhandlas i nästa del av trilogin.

Lars Sund vet hur han ska fånga läsarens intresse- från start och till slut. Som så ofta i hans romaner intar en "extern" berättare huvudrollen och så även i det här fallet. En anonym banvakt tar på sig den "kostymen" och han har en kråka till hjälp. (En del recensenter har retat sig på kråkan men jag tycker att den är ganska charmig och egen- mig stör den inte.)

 Historien vindlar sig fram längs gator och hus- olika miljöer skildras och språket är rikt- här blandas finska och finlandssvenska och dialekt- i ett kapitel finns minsann självaste Urho Kekkonen och han bjuder på "pissljummen" konjak.

"Elis hade fortfarande inte riktigt klart för sig vem hans sällskap var; han trodde dock inte att en sprängämnesinspektör eller poliskommissarie skulle sätta sig och dricka konjak med honom. Och knappast hade en mentalpatient tillgång till så förnämliga drycker som den här karln. Efter att ha tänkt genom saken en gång till beslöt Elis att ladda dynamiten. Han lät statsministern tända stubinen."

Jag är övertygad om att de tre kvinnorna (Iris, Margit och Ulla-Maj) kommer att få sina historier mera grundligt berättade i kommande romanvolymer- och det ser jag verkligen fram emot.

Från Colorado till Kvarken

Jag har läst första delen i författaren Lars Sunds trilogi om Dollar-Hanna från Österbotten och hennes familj. "Colorado Avenue" är titeln och romanen kom ut år 1991 (Tidens förlag). Den har varit populär för jag hittade den (väl läst) mitt bland den aktuella litteraturen på bibliotekets "vanliga" hyllor.

Lars Sund (f.1953) är en finlandssvensk författare- från Jakobstad i Österbotten och jag har inte läst något av honom tidigare. Nu är jag minsann fast för "Colorado Avenue" var så härlig att läsa, en så underbar berättelse och dessutom både lärorik och spännande på det allra bästa tänkbara sätt. Tänk att kunna skriva så!

Rödskärs-Hanna emigrerar i slutet av 1800-talet och hon hamnar i den lilla staden Telluride i Colorado.

 Telluride från luften (foto: John Fowler)

I Telluride ligger dynamitångorna som ett täcke över allt. Hanna arbetar hårt, är smart och lyckas väl i det nya landet. Hon hittar en äventyrlig make, får två barn och så blir hon änka. Hon beslutar sig för att återvända till hemlandet där hon har sin gamla mamma kvar i livet (en riktig krutgumma som må vara fåordig men henne "kör" man inte med).

Romanen är fylld av intressanta och originella karaktärer och livet i den Österbottniska skärgården är då sannerligen ingen dans på rosor. Dessutom var Finland vid den här tiden under ryskt herravälde ) och så kommer kriget och sedan ett krig till (det finska inbördeskriget- ett krig som skördade nära   40 000 liv). År 1918 kunde man samla ihop sig för nystart (för att uttrycka det lite vanvördigt).

Jag kommer att läsa de återstående två delarna i trilogin också och jag ser att Lars Sund i dagarna kommit ut med en ny roman (en planerad svit). Den står jag i lånekö på.

Man lär sig något varje dag - nu vet jag vad en kalliop är för något. Jag kunde inte motstå den här bilden som från början är en cirkusaffisch.

"Varje cirkus med självaktning ägde en kalliop på hjul. När cirkusen paraderade genom en ny stad rullade kalliopen i spetsen för tåget. Det var en oerhört ful pjäs, lik ett litet rangeringslok som tappat tendern och förarhytten. En tvärställd pallisad av olika långa fläckiga och buckliga pipor i bleckplåt krönte boilaren, från vilket orgelverket matades med ånga via ett invecklat system av rörledningar."

(sidan 51 "Colorado Avenue", Lars Sund. Tidens förlag 1991).