Min hund var mycket morgontidig och redan strax före sex brukande han "skaka päls" och börja krafsa på min säng. Han brukade vakna lagom till sjörapporten ungefär klockan sex. Den rapporten har blivit lite av en vana för mig och varje morgon (nästan) lyssnar jag efter de bekanta rapporteringsplatserna. Hallands Väderö, Drogden, Falsterbo och så kommer vi till Arkona. Jag hade väl inte funderat så mycket på var Arkona låg någonstans men nu vet jag att det är en udde/klint på ön Rügen.
Jag har bara varit i det forna DDR en enda gång- det var år 1968 och en sådan där dagstur som man kunde åka på från Trelleborg. Rügens kritklippor minns jag och så de gråa trista gatorna med slitna hus. Bokhandeln hade nästan bara böcker av Marx och Engels (inget jag hade någon större lust att fördjupa mig i) och det var så gott som omöjligt att hitta något att spendera den medhavda reskassan på (den var ändå inte så stor). Hemresan gick via den östtyska färjan och det var inte bekvämt. Förtullningen (på båda sidor) var något ansträngande dessutom - i Sassnitz tog kontrollerna aldrig slut och i Trelleborg verkade det som om man hade smakat på smuggelspriten man samlat in under dagens lopp. Väninnan och jag tänkte att det fick nog räcka med ett besök till Sassnitz.
Så åter till Arkona för nu har jag läst på lite mera och idag skulle jag mycket gärna vilja göra om resan över Östersjön och se allt med andra ögon. Per Högselius skriver mycket lockande om Rügen och Arkona i sin bok Östersjövägar. Vid Arkona finns resterna av en slavisk tempelborg som en gång hade så höga vallar att ingen kastmaskin kunde nå över dem.
Här kan man se honom- den månghövdade guden Svantevit- den allra heligaste av Östersjöslavernas heliga. (Fotot är lånat och skulpturen är uppförd i modern tid).
År 1168 kapitulerade borgen (trots sina mäktiga försvarsanläggningar) för kung Valdemars och Absalons trupper. Svantevitskulpturen blev till "pinnaved". Så småningom kom danskarna att erövra än mera områden runt Östersjön.
