(Sanning & konsekvens- Marika Stiernstedt, Ludvig Nordström och de biografiska berättelserna av Lisbet Larsson, 2001. Norstedts förlag- just nu på mitt läsbord.)
Marika Stiernstedt (1875- 1954) är kanske inte helt bortglömd som författare men nära på vill jag påstå.
På sin tid var hon både stridbar och produktiv- en mäktig röst för kvinnors rättigheter och kvinnors lika villkor. Marika Stiernstedt var även medlem av samfundet De nio sedan 1918 och ordförande i Sveriges Författarförening under flera år.
Författardebuten kom redan på 1890-talet och under pseudonym (Mark Stern)- de första romanerna väckte hon dock inte så stor uppmärksamhet med. Det var kanske först med ungdomsboken "Ullabella" som hon slog igenom på riktigt. "Ullabella" hade jag för övrigt i min egen bokhylla under många år och jag minns den som en mycket välskriven berättelse.
Marika Stiernstedts produktion tar också upp ämnen som folkmordet på armenierna (Armeniernas fruktansvärda läge, 1917) och den tyska nazismen.
Jag citerar "Levande svensk litteratur": "Hon skildrar framför allt nutida kvinnor i en ofta hämmad och ytlig social miljö och visar därvid prov på fin intuition.---- Marika Stiernstedts bästa verk är präglade av ovanlig kultur, hjärtats och stilens. En klok måttfullhet, en förnäm balans är kännetecken på hennes författarskap, som förutom romaner och noveller också omfattar målande reseskildringar, dramatik och memoarverk."
På min vill-läsa-lista över verk av Marika Stiernstedt har jag "Fröken Liwin" (som handlar om ogifta mödrars villkor och behandling under början av förra seklet), "Attentat i Paris" 1942 (som jag kan avhämta på mitt bibliotek i dag) och självbiografin "Kring ett äktenskap" (1953).
Rävjägarn har skrivit en hel del om Marika Stiernstedt på sin blogg.
