Jag läser den polske författaren Andrzej Stasiuks reseessäer från ett Europa som den vanlige resenären sällan ser. Stasiuk har farit på kors och tvärs i Slovakien, Rumänien, Ungern, Slovenien, Albanien, Moldavien och Ukraina. Hans vägar är inte vackra eller glamorösa- han besöker de gamla slitna platserna, de kanske något sunkiga landsortscaféerna - dit förändringens vindar inte ännu har nått helt.
Jag älskar hans sätt att se- han ser nämligen inte bara med ögonen utan också med själen. Han går djupt ner i de dunkla djupen och hans tankar är ofta melankoliska men högst realistiska och trots detta inte utan ett visst romantiskt skimmer.
"The soul dissolves in space like a drop in the sea".
"I would like to be buried in all those places where I've been before and I will be again."
"My country! At all cost I desired to connect with it- but there was nothing to connect with. Neither in its present nor in its past did I find anything genuine...." Emil Cioran
Emil Cioran (rumänsk filosof) föddes i Rășinari och Stasiuk ägnar ett kapitel åt både Cioran och hans hemort. "The loneliness of a liberated mind is as great as the sky over Transylvania".
Idag kan man se en byst av Cioran framför det hus han föddes i- huset är målat blekt rosa och de två fönstren som vätter ut mot gatan är försedda med fönsterluckor. Filosofens ansiktdrag ser trötta och ledsna ut- han fick nog av världen till slut. Ciorans sista viloplats blev Montparnassekyrkogården i Paris- långt från "splendid Rășinari".
Vägen till Babadag kommer ut i svensk översättning inom kort. Ersatz förlag.
.JPG)
3 kommentarer:
Tack för tipset Ingrid, absolut en bok jag ska läsa (Ersatz kan man alltid lita på!)
Thomas: Jag blev mycket glad när jag såg att boken kommer i svensk översättning- själv började med den engelska versionen.
trevligt tips
Skicka en kommentar