Han såg Eldkvarn brinna från sitt lägenhetsfönster när han var tio år gammal. Bo Bergman hade ett gott minne och många år att fylla det med. Han blev nära 100 år gammal. Nu läser jag en del av dessa minnen i essäsamlingen/ memoarboken ”Liv och läsning” (1953). Det här är en bok som passar extra bra under rådande tider. Jag vet inte om man fortfarande läser Bo Bergmans dikter i den svenska skolan - kanske har lyriken ransonerats bort och fått ge rum åt något annat. Jag är tacksam för att ha varit med om en annan tid i vilket fall som helst. I ” Liv och läsning” finns mycken klokskap och många visa tankar och i ett av kapitlen kan man också läsa om Bergmans möten med både Strindberg och Brandes. Besvärliga och egensinniga herrar med divalater. Kapitlets rubrik är mycket passande: ”Audienser. ”. Ett annat kapitel handlar om böcker och läsning och nog känns det här citatet aktuellt:” Om böcker bara skrevs av folk som har något att säga! Men bokmarknaden upptas av folk som vill prata och tycker om struntprat.”
Bo Bergman var också en av de sista flanörerna och det är en sann njutning att få ta del av hans iakttagelser under de dagliga vandringarna. ” Liv och läsning” får stanna kvar på mitt läsbord. En tröst i svåra tider.
