Achilleion (och lite till)

Det var nog inte så mycket de hade gemensamt, kejsarinnan Elisabeth (Sissi) av Österrike och kejsar Wilhelm II av Tyskland men de uppskattade båda prakt och behaglig väderlek. Palatset Achilleion på Korfu kom till på Elisabeths önskan (1890) och platsen kom att bli en tillflykt för henne under de sista levnadsåren. År 1907 övertogs den ståtliga byggnaden av Wilhelm och han tillbringade många somrar här.

Elisabeth var en av sin tids allra vackraste kvinnor.

Familjeporträtt: Kejsar Wilhelm med hustru "Dohna" , sex söner och en enda dotter.

Idag damp den här boken (fast i engelsk version) ner i min brevlåda. Ett slitet exemplar från 1963- säkerligen fyllt av intressanta tillbakablickar på en annan och numera avlägsen tid. Det är inte så mycket kejsarens person som intresserar mig utan snarare den tid han levde i.

Virginia Cowles och år 1913

Florian Illies bok "1913 århundradets sommar" har många läst och tyckt mycket om. Jag har hittat en bok till om detta mycket speciella år- skriven av Virginia Cowles, krigskorrespondent och författare. (1910-1983). Jag tror tyvärr inte att "1913" finns i svensk översättning men det gör ett flertal andra av Cowles böcker. Hon skrev till exempel om både Edward VII och Kejsar Wilhelm II. (och om mycket annat också).

Cowles kom från Vermont i New England och hon fick ett mycket spännande liv om än också tragiskt. År 1937 rapporterade hon från inbördeskrigets Spanien och senare även från Frankrike år 1940- när tyskarna tog över Paris. Virginia Cowles tvingades lämna landet i en hast med båt (en nog så äventyrlig färd på ett överlastat skepp (fartyget tog med tio gånger så många passagerare som den var avsedd för).

Cowles bok om 1913 är indelad i sju kapitel- ett för varje stad som skildras: London, Berlin, St Petersburg, Wien, Rom, Paris och New York. Det snålas inte på illustrationerna och Cowles bjuder verkligen på spännande läsning.

"The year 1913 marked the close of an era. Yet it was no tame sheep trotting obediently at the end of the queue. It had character and personality of its own that was neither Victorian nor Edwardian and made itself felt from one end ot Europe to another. It was brash and defiant, turbulent, adventurous and moody. It marched through Time like a huge procession carrying hundreds of banners clearly announcing the way to a new age, but the words were invisible to contemporary eyes. They could be read only by a future generation endowed with the wisdom of hindsight."