It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom, it was the age of foolishness, it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity, it was the season of Light, it was the season of Darkness, it was the spring of hope, it was the winter of despair, we had everything before us, we had nothing before us, we were all going direct to Heaven, we were all going direct the other way – in short, the period was so far like the present period, that some of its noisiest authorities insisted on its being received, for good or for evil, in the superlative degree of comparison only
James Joyce novellsamling "Dubliners" är en av mina favoritböcker och framför allt då novellen "The Dead" (som har fått den svenska titeln "Stunder av lycka". Här tilldrar sig handlingen hos systrarna Morkan - i ett hus strax utanför Dublin. Det är den årliga festen och våningen är fylld av folk. Joyce fångar livet men också döden och de minnen som aldrig kan etsas bort- tiden må ha sin gång men det som präglat och gripit oss mest finns alltid kvar. Här citerar jag slutorden:
" Yes, the newspapers were right: snow was general all over Ireland. It was falling on every part of the dark central plain, on the treeless hills, falling softly upon the Bog of Allen and, further westwards, softly falling into the dark mutinous Shannon waves. It was falling ,too, upon every part of the lonely churchyard on the hill where Michael Furey lay buried. It lay thickly drifted on the crooked crosses and headstones, on the spears of the little gate, on the barren thorns. His soul swooned slowly as he heard the snow falling faintly through the universe and faintly falling, like the descent of their last end, upon all the living and the dead."
Sist men inte minst- väljer jag Leo Tolstojs "Krig och Fred"- boken som har allt! Här växlar bilderna mellan St Petersburg och Moskva men det är ändå Napoleons intåg i just Moskva som griper tag med extra stor styrka. Staden är tömd på folk- kejsaren sitter där och häckar med sina generaler- hösten framskrider mot vinter och så måste man ge upp, ge sig av i den där hemska marschen hem. Den ryska vintern har ingen lyckats segra över. Krgi och Fred är en diger lunta men den är värd all ansträngning för den är ett litterärt mästerverk.
