Den här svenska översättningen av "Vie et aventures de Salavin" daterar sig till 1939 och är gjord av Ingeborg Essén och Sven Stolpe. Mitt exemplar är arvegods och noggrant uppsprättat och läst. (Dock inte av mig- ännu- men efter nära 100 sidor är jag fast.) Han skriver verkligen medryckande om den stackars Salavin ,Georges Duhamel.
Georges Duhamel (1884-1966) utbildade sig till läkare och han fick god användning för sina kunskaper under det första världskriget. Han var kirurg och otaliga var de operationer han utförde på sårade soldater. Efteråt kom han att avsky allt vad krig hette och han skrev två böcker om sina upplevelser. Den ena av dem (en samling noveller: Civilisation, 1918) tilldelades det prestigefyllda Prix Goncourt samma år. Den svenska översättningen kom ett år senare och fick titeln "Löjtnant Dauche".
Duhamel var även på förslag för Nobelpriset i Litteratur men därav blev som bekant intet. Idag är han tämligen bortglömd här i Sverige.
Fotot på Austerlitzbron i Paris är lånat
"Austerlitzbron är en vacker bro. Den välver sin båge mitt i en stor vit rymd. Så snart det börjar klarna över Paris, faller ljuset över denna bro. Där är alltid ett friskt vinddrag, där luktar resa, där är båtar som komma och gå, gatuförsäljare, kanonfotografer som ladda sina apparater i mörkret under sina fruars kjolar, med ett ord, där är alltid något som förnöjer ögat. Bron skjuter rygg som om den njöte av att klias av spårvagnarna och bussarna som kila fram över dess rygg. I allmänhet trivs jag förträffligt i trakten av Austerlitzbron. Det är en trakt som inte är alltför mycket förknippad med sorgliga minnen. Jag kan inte erinra mig att någonsin ha gått över bron när jag varit på dåligt humör eller skämts över mig själv. Sådant har en del att betyda." (s. 17 Salavins historia.)
