I min hand har jag just nu Nizar Qabbanis dikter - tolkade från arabiska till svenska av Bo Holmberg och Cecilia Persson- utgivna på Tranans förlag, ett förlag vars utgivningar jag alltid ser fram emot. Boken har jag själv skaffat från AdLibris- och med tanke på alla skriverier som varit kring Bolaño och Tranan versus Bonniers känner jag för att dra mitt mycket lilla strå till stacken för Tranan.
-
Jag är mycket tacksam för att kunna ta del av denne poet på svenska. I förordet kan jag läsa att Qabbani är känd som kärlekens poet men han kallas också för politisk provokatör. En av många författare som levde större delen av sitt liv i exil. Han fascinerar mig denne poet. Kanske är det just blandningen av kärlek och politik?
-
Jag ska citera två dikter- först ett utdrag ur "förklaring till läsarna av min poesi" och detta är de avslutande raderna:
-
Jag ska fortsätta att utöva kärlekens yrke
som alla profeter
fortsätta utöva barndomens, oskuldens
renhetens yrke
jag ska fortsätta dikta om min älskades förtjänster
tills hennes gyllene hår smälter samman med himlens guld
jag hoppas jag alltid ska vara ett barn
som fritt får klottra på stjärnornas väggar
tills kärleken blir luften i mitt fosterland
jag en ordbok för dem som vill andas
ett abc på deras läppar.
-
Ur Jerusalem:
Jerusalem, sorgestad
med sorgsprängda ögon
religionernas kronjuvel
vem gör slut på fiendskapen
skurar murarna rena från blod
vem räddar Bibeln, Koranen, Kristus
vem räddar människan?
-
Jerusalem, älskade stad
i morgon, i morgon
ska citronträden blomma
sädesfält och grenar grönska
ansikten skratta och le
flyttfåglarna återvända
till de heliga takåsarna
än en gång ska barnen leka
fäder och söner mötas
på dina levande kullar
min stad, olivernas och fredens stad.
-
Mina ord är helt överflödiga.
