Att vara författare i Tyskland under 1930- och 1940-talen var förenat med livsfara. I alla fall om man hade oförskämdheten att hysa andra åsikter än de då allmänt vedertagna. Många kulturpersonligheter tvingades i landsflykt och den franska kommunen Sanary -sur-Mer blev en "viloplats" för åtskilliga av dem.
Hermann Kesten (1900-1996) kom att bli "Schutzvater aller über die Welt Versprengten". Kesten skrev alltid på caféer- han behövde vara omgiven av samtal och liv. Kesten var den som försökte hålla modet och humöret uppe- men han led i tysthet. Han lyckades rädda sig till USA, han överlevde kriget och blev hela 96 år gammal. En del av hans verk finns i svensk översättning men de har ett antal år på nacken och kan nog vara svåra att få tag på
På mitt läsbord ligger Kestens "Meine Freunde die Poeten" och länge har jag väntat på ett tillfälle att kunna försjunka i den här krönikan över människor som betytt så mycket för så många- speciellt under en svår och osäker tid.
Kesten var född i Galizien och i den lilla staden Powdwoloczyska (idag Pidwolotschysk) som ligger invid floden Zbrucz (fotot ovan är lånat). Det här är gränstrakter och det som en gång tillhörde det habsburgska riket är idag en del av Ukraina. (Mellan 1772 och 1918 utgjorde floden gräns mellan Österrike-Ungern och Ryssland och Powdwoloczyska var en av stationerna på järnvägssträckan med namn "Carl Ludwig-Bahn").
Jag skulle gärna vilja läsa mera av Hermann Kesten men de svenska översättningarna är gamla (som ovan sagts) och kanske inte alltid så lätta att få tag på, beklagligtvis.
Meine Freunde die Poeten är inte någon litteraturhistoria (per se) utan snarare personliga betraktelser och tankar om litteratur och historia. Jag läser inte i någon speciell ordning utan hoppar hit och dit.
Mera om Hermann Kesten här.
