Hedvig Elisabeth Charlotta- målad av Roslin.
Jag har läst Anna Laestadius Larssons "Barnbruden" som handlar om den stackars Hedvig Elisabeth Charlotta som giftes bort som 15-åring med Gustav III:s bror Karl. Boken är första delen av en trilogi. Det är underhållningslitteratur och författarinnan skriver också i efterordet att hon har tagit sig en hel del friheter med materialet för att skapa en god historia. Jag är inte rätt person att skriva om den här typen av bok för egentligen gillar jag inte genren utan föredrar i allmänhet faktaböcker när det gäller just historia. Jag kan dock ana att den här romanen kommer att bli populär och omtyckt av många.
Den stora behållningen för mig är den nyfikenhet på huvudpersonen som väcktes under läsningens gång. Kvinnorna har så gott som alltid hamnat i skuggan av männen genom tidernas lopp. Om Gustav III har det skrivits spaltmeter och i något mindre mån har också pennorna löpt vad gäller Hertig Karl och hans utsvävningar.
Det kändes därför befriande att läsa något som var skildrat från kvinnoperspektiv- men så särskilt upplyftande blev det givetvis inte.
Jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det skulle vara att tvingas bli bortgift med en främling och fara till ett vilt främmande land med vetskap om att "nu får jag aldrig träffa min familj mera". Nya seder, nya bruk och så dessutom förväntas det att man ska vara avelsko. Stockholm vid den här tiden var ett snuskigt gytter av fattigdom och elände. Farsoter härjade med jämna mellanrum- rödsot, smittkoppor och annat vidrigt. Boken innehåller många mycket ingående beskrivningar på "äckligheter" och det sparas inte på kroppsvätskor av alla de slag. Man bör inte läsa när man äter, sägs det ju - och här gäller den devisen mer än någonsin.
Slottet i Eutin (Eutin ligger inte så långt från Lübeck. Det var just från Eutin som Hedvig Elisabeth Charlotta kom- en liten och idyllisk plats.
Väldigt intressant att få veta var att det finns omfattande dagboksanteckningar skrivna av Hedvig E C. Dessa dagböcker sträcker sig från 1775-1811 och de har getts ut i olika omgångar senast under 1940-talet. Verket är omfattande och det är skrivet i brevform. Här kan man se ett litet utdrag - året år 1806 och det är en födelsedagsfest som skildras (obs: originalet är författat på franska).
Hedvig Elisabeth Charlotta överlevde sin man med bara några månader. Så här löd hennes dödsruna från 1818:
Den Stormäktigska Enkedrottning och Fru, Fru Hedvig Elisabeth Charlotta, Sveriges, Norriges, Göthes och Wendes Enke-Drottning, boren Hertiginna till Schleswig-Holstein &c.&c. afled stilla och saligen här på Kongl. slottet i en ålder av 59 år efter en långvarig sjuklighet, samt slutligen ett kort och häftigt anfall af krampaktig beskaffenhet, Lördagen d. 20 Juni, kl 4 om morgonen, Hans Maj:t vår Allernådigste Konung, Hennes Maj:t Drottningen, Deras Kongl. Högheter Kron-Prinsen och den Kongl. Prinsessan, Rikets nu församlade Ständer, samt alla Kongl. Maj:ts trogna Undersåtare till den bittraste sorg och afsaknad.
Mera om dagböckerna finns att läsa här (Tidskriften Populär Historia).
