" I have lately taken to reading Charlotte M. Yonge. I've found much enjoyment and richness especially in "The Pillars of the House", which is a very churchy one. What wonderful length books were allowed to be in those days before the telly and all that!"
Så skriver Barbara Pym i ett brev till Philip Larkin i juni år 1971. Då hade hon precis opererats för bröstcancer och var hemma och försökte återhämta krafter. Under över 15 år blev Barbara Pyms böcker (hon var idog och slutade aldrig skriva) ignorerade av förlagen "I cannot get anything published" skrev hon i samma brev.
Charlotte Yonge (1823-1901) hade inga problem med att bli publicerad och flera av hennes böcker finns också i svenska översättningar- men.... det är översättningar som är en bra bit över 100 år gamla i de flesta fall och idag är det näst intill omöjligt att få tag på nya utgåvor av Yonges romaner (hon var synnerligen produktiv). Det är möjligt att man kan hitta något i Gutenbergprojektet (jag har inte kontrollerat).
Om Charlotte Yonge skriver John Sutherland i sin "Lives of the Novelists" från 2011. "She made goodness attractive" . Yonge bekände sig till traktiarianismen och Sutherlands kommentar är "half-way to Rome" om än med båda fötterna fast förankrade i Oxford. Hemmet lämnade hon knappt och hon vigde sitt liv åt att undervisa (söndagsskola) och att skriva romaner. Mest känd är nog hennes "The Heir of Redclyffe" (1853).
"I have always viewed myself as a sort of instrument for popularising Church views", sa Charlotte Yonge.
Charlotte Yonge gifte sig aldrig och när hennes ende bror gick bort år 1892 blev hon ganska ensam (föräldrarna hade dött 1854 respektive 1868) men hon hade ändå en viss tröst i en rik brevväxling med "litterära bekantskaper."
Jag har mig veterligen aldrig läst något av Charlotte Yonge men ska försöka få tag på "The Daisy Chain" (som Barbara Pym skriver lite om i ett annat brev.)
