Liv och läsning

 

Eldkvarn brinner (1878). Målning av Gustaf Carleman.

Han såg Eldkvarn brinna från sitt lägenhetsfönster när han var tio år gammal. Bo Bergman hade ett gott minne och många år att fylla det med. Han blev nära 100 år gammal. Nu läser jag en del av dessa minnen i essäsamlingen/ memoarboken ”Liv och läsning” (1953). Det här är en bok som passar extra bra under rådande tider. Jag vet inte om man fortfarande läser Bo Bergmans dikter i den svenska skolan - kanske har lyriken ransonerats bort och fått ge rum åt något annat. Jag är tacksam för att ha varit med om en annan tid i vilket fall som helst. I ” Liv och läsning” finns mycken klokskap och många visa tankar och i ett av kapitlen kan man också läsa om Bergmans möten med både Strindberg och Brandes. Besvärliga och egensinniga herrar med divalater. Kapitlets rubrik är mycket passande: ”Audienser. ”. Ett annat kapitel handlar om böcker och läsning och nog känns det här citatet aktuellt:” Om böcker bara skrevs av folk som har något att säga! Men bokmarknaden upptas av folk som vill prata och tycker om struntprat.”

Bo Bergman var också en av de sista flanörerna och det är en sann njutning att få ta del av hans iakttagelser under de dagliga vandringarna. ” Liv och läsning” får stanna kvar på mitt läsbord. En tröst i svåra tider.

Hulemennesket

 

Motiv från norra Själland-av Johan Thomas Lundbye.

Hans liv blev mycket kort och hans död var tragisk. Johan Thomas Lundbye räknas som en av Danmarks allra främsta målare och i romanen ” Hulemennesket” tecknar författaren Peter Löhr ett porträtt av Lundbye med fokus på hans tid i Rom. Man skrev 1845 och den danska guldåldern hade nått höga höjder. I min hylla finns sedan en tid ”Seks år af et liv” som består av utdrag från Lundbyes dagböcker. I väntan på Löhrs roman läser jag om - och begrundar. 

Det kommer snart ytterligare en roman från konstens värld. Rakel Haslum Gjerrilds ” Adam i paradis” som handlar om Kristian Zahrtmann. Det finns en hel del att se fram emot!

Stjäla böcker

 

Eric Linklater är mest känd för ” Det blåser på månen” men han har skrivit oändligt mycket mer. Idag är han en ganska bortglömd författare trots sin stora produktivitet. Från en av mina bokhyllor har jag plockat ” Stjäla böcker” - en lockande titel på en novellsamling ( översatt till svenska år 1936). Linklater tillbringade många år på Orkneyöarna och de hade en mycket stor plats i hans hjärta. Novellen som inleder samlingen har titeln ” Midsommarvaka” och handlingen utspelar sig på den mycket lilla ön Eynhallow. Ett sällskap på sex personer beslutar sig för att fira midsommar här och så händer något mycket egendomligt. Linklater spinner sina berättargarn och det blir både dunkelt och skrämmande. Humor saknas inte heller - ja, nog är han en skicklig ordkonstnär.

Efter den här novellsamlingen blir det dags att ta itu med de romaner som pryder samma hylla. 

I Saturnus tecken

 

George Gordon Byron (1788-1824)

I marsnumret av tidskriften Lire- Magazine Littéraire läser jag om författare som hamnat i skuggan av planeten Saturnus - och drabbats av förbannelse. Så sägs det och i myten finns mycket att sålla ut och dyka ner i. Det kan kanske tyckas som om vissa poeter drabbats av ett speciellt hårt öde men jag tror att lidande är en del av skapandet. Listan i den långa artikeln är mycket omfattande och olika aspekter på sorg, lidande och elände diskuteras- också det faktum att många böcker/ manuskript gått förlorade. Lord Byrons självbiografi ( för att ta ett exempel) får vi aldrig läsa eftersom den blev lågornas rov - liksom Malcolm Lowrys ” In Ballast to the White Sea” och Bruno Schultz sista verk försvann i krigets kaos. Om dessa förlorade manuskript kan man läsa i Giorgio van Stratens ” In Search of Lost Books”. 

På resa med Betzy

 

Ibland kan det löna sig att söka genom bokhyllorna ordentligt. Ett helt oväntat fynd gjorde jag när jag hittade Thomas Dinesens novellsamling ” Syrenbusken” ( svensk översättning 1951). ” Syrenbusken” innehåller sju berättelser och jag citerar:” Med fem passagerare ombord stävar Betzy under kapten van Laars befäl uppför Röda havet, lastad med ris och jordnötter. Under den praktfulla, tropiska stjärnhimlen träder det förflutna fram i berättelser om egendomliga, dramatiska händelser, som på ett avgörande sätt gripit in i människoöden. Man lyssnar trollbunden till dessa sällsamma upplevelser, medan den afrikanska natten frammanat en förtätad stämning av orientalisk mystik”.

Thomas Dinesen var Karen Blixens sju år yngre bror och syskonen stod varandra mycket nära. Som 14-åring ingick Thomas en pakt med Karen om att ” finna faderns Gud, det stora i livet”. Det lyckades de med båda två och deras liv blev dramatiska och ovanliga. 

Drömmen om en stad

 

Foto: Tiesse. Giardino Pubblico i Trieste.

Jag kan läsa hur mycket som helst om Trieste, se på foton, grotta ner mig i de författare som bott/vistats här och längtan efter att se staden med egna ögon bara växer. Jag vet inte om jag kommer att få uppleva den. Tiden rinner iväg och yngre blir jag förvisso inte - men drömmar är trots allt viktiga.

Jag tog fram Claudio Magris ” Mikrokosmos” och valde att läsa kapitlet som handlar om stadsparken. 

” Det är förbjudet att medföra hundar och att cykla, det är förbjudet att beträda planteringarna. I begynnelsen, om det så bara gäller en parkpromenad, i det här fallet Stadsparken i Trieste, finns det alltid ett förbud. Huvudingången bevakas av en barriär av lansar i smidesjärn, svarta som den tätnande skuggan högt uppe bland trädkronorna, hästkastanj, platan och gran, dunkelt vatten där grenar och löv flyter på ytan och fåglarna försvinner och sjunker som stenar.”

( översättning: Barbro Andersson).

Magris tecknar sin stad i nio olika berättelser och jag följer så gärna med på hans vandringar.

Till kamferträdens land

 

Ett mäktigt kamferträd. Foto: Wouter Hagens

Jag läser om försvunna länder i Bjørn Berges ” Länder som försvunnit” och så hamnar jag på Ryukyuöarna där kamferträd och mullbärsträd växer i stor mängd men cyklonerna härjar ofta här och öarna bär på tragik och en myckenhet av sorglig historia. Berge skriver inspirerande, klart och koncist och han förser varje försvunnet land med litteraturhänvisningar för djupare studier. En av öarna i gruppen är Okinawa och det namnet ger många associationer. År 1945 var det andra världskriget i sitt slutskede men striderna i Stilla Havet var våldsamma och blodiga ända in i det sista. På Okinawa ville man inte ge upp och en självmordsepidemi ( om uttrycket tillåts) utbröt. Unga flickor offrade sig och dog våldsamt genom att spränga sig till döds med handgranater därtill uppmanade av japanska officerare. Om detta har den japanske nobelpristagaren Kenzaburo Oe skrivit i ” Okinawa Notes”. För denna bok blev författaren stämd för förtal men anklagelsen blev tillbakavisad av domstolen. Jag har letat efter översättningar av ” Okinawa Notes” men bara hittat en fransk sådan. Däremot har jag lokaliserat en novellsamling ” Det visa regnträdet” ( på det lokala biblioteket) från 1996 med i allt sex noveller skrivna mellan 1957 och 1990. Jag kommer att fortsätta min inspirationsresa med Bjørn Berge.

Elegi över en stad

 

Gondolfärd på Elbe med utsikt mot Dresden. Målning av Carl Gustav Carus.

Seagull Books är ett förlag som har intressanta utgivningar. Nyhetslistan innehåller bland annat en bok av den tyske poeten och essäisten Durs Grünbein - ” Porcelain” är den engelska titeln på en dikt i 49 verser ( ursprungligen från 2005). Grünbein är född och uppvuxen i den stad som fordom benämndes Elbes Venedig, en stad som förvandlades till ett brinnande inferno i februari år 1945. Elegi, historisk tillbakablick och kärleksförklaring - så har diktcykeln beskrivits.

Flera av Grünbein verk har översatts till svenska och jag är ganska säker på att de finns att få tag på via bibliotek och antikvariat. Jag ska försöka göra ett djupdyk i det här författarskapet så småningom.

Musik och tystnad

 

Han har aldrig upphört att fascinera- kung Christian IV, här avporträtterad av Abraham Wuchters. Om honom har det skrivits många biografier och även romaner. På mitt läsbord just nu har jag den engelska författarinnan Rose Tremains ” Musik och tystnad” från 1999 (den svenska översättningen kom två år senare). Året är 1629 när en skicklig lutspelare, Peter Claire, anländer till Christians hov på Rosenborgs slott i Köpenhamn. Det är en svår tid för kungen som har kört rikets finanser i botten på grund av det trettioåriga kriget och till råga på allt har han det riktigt eländigt i sitt äktenskap med Kirsten Munk. Det pyr och det jäser i slottet ( och även utanför). Tremain porträtterar inte bara rummet utan också tiden. Jag tror mycket förtjänstfullt och med musiken som röd tråd. 

Det lönar sig att dröja framför bibliotekets antikvariatshylla ( skött av föreningen Bibliotekets vänner). 

Noveller, noveller

 

Steen Steensen Blicher (1782-1848)

Danska noveller dessutom och med tre författare i fokus. Först ut blev H.C.Branners samling ” Om lidt er vi borte” med tio små mästerverk i allt. Många av berättelserna speglar barnets värld och den utsatthet som finns i den. Jag fastnar speciellt för ” Iris” som handlar om en lite udda flicka och hennes första tid i en helt ny skola. Mobbing, grupptryck och kampen om att vara i det så kallade populära skiktet. Novellen torde ha hög aktualitet och ämnet är odödligt. Sorgligt nog. Branner är en mycket god psykolog och han vänder på många stenar. 

Så fäster jag blicken på en sann klassiker Karen Blixens ” Gotiska berättelser” och här tänker jag återknyta bekantskapen med ” Syndafloden över Norderney” och det stora, farliga Vadehavet. Blixen är den gudabenådade berätterskan och det är en sann glädje att sjunka in i hennes världar även om de ibland är skräckinjagande.

Steen Steensen Blicher så- den märklige prästen som skrev för att klara livhanken och som lyckades synnerligen väl med sina alster- dock inte med sitt liv och särskilt inte med det där att sköta sin ekonomi. Just den medaljens baksida kan man ta del av i exempelvis ” En klockares dagbok”.

Ett citat från novellsamlingens baksida: ” Nedlusad och smutsigare än den armaste tiggare brukade han vandra omkring på landsbygden. Hans älsklingsdryck var varmt te med mycket rom i. Han dog av tyfus år 1848.”  Hans författarskap lyser dock med ren och klar låga. Genom seklen.

Det förlovade landet

 

Det kom ett brev med en bokgåva. Ett äkta handskrivet brev och en äkta pappersbok. Båda delar kanske snart sällsyntheter ( med största säkerhet det förra). Milena Agus har sina rötter på Sardinien och skriver på italienska- mest känd är hon för romanen ” Onda stenar” som översatts till många språk ( förutom svenska). Agus är en produktiv författarinna och flerfaldigt prisbelönad. I den här boken börjar handlingen  under 1940-talet och så löper tiden framåt. Rummet växlar också - från den stora ön i Medelhavet via Genua och till Milano och det är där jag befinner mig nu. Det förlovade landet? Ja, det kommer nog att visa sig så småningom. Jag läser med spänning, glädje och stort intresse. Ännu finns den här romanen bara översatt till franska men förhoppningsvis ” kommer det mera”.

Ett nytt möte

 

Ibland bjuder bokhyllan på gömda skatter- exempelvis Hans Christian Branners noveller och så en roman ( mycket omskriven på sin tid) ”Ryttaren”. H.C. Branner (1903-1966) gjorde romandebut med ” Legetøj” och året var 1936 men mest känd är han nog för sina noveller - de både började och avslutade hans författarbana. Utveckling är ledordet i detta författarskap. Livet, vad är det? Kanske bara ett spel om kärlek och död? I ” Ryttaren” handlar det om en kvinna mellan två män - en är levande och en är död. Allt utspelat på en dag. ” Om denna roman skrivits på engelska skulle H.C. Branner vaknat i morgon och varit världsberömd”. Så skrev den danske författaren Tom Kristensen år 1949. Flera av Branners verk har översatts till svenska men idag finns de nog bara att hitta på våra antikvariat. 

Jag kanske borde börja med att läsa novellerna men det får bli start med ” Ryttaren”. 

Bara en liten docka

 

Pandoradocka kallas den här typen av dockor för. Inte avsedd att leka med utan en bild av det mode som rådde vid tiden. Just det här exemplaret finns på Livrustkammaren och ägarinnan hette Katarina, prinsessa och dotter till Carl IX. 

En liten skyltdocka eller en mannekäng av icke-levande slag. Pandoradockorna var inte billiga, så klart, och var förbehållna samhällets välbeställda. 

Vatten, ljus och luft

 

Men- också stormfloder och ständig kamp för tillvaron. Från Blåvands Huk till Den Helder - en lång kuststräcka, nära 80 mil, med en mosaik av sanddyner, vadställen, diken öar och halliger- Vandehavet är numera nationalpark och en del av UNESCOs världsarv. Jens Gregersen har gjort en resa längsmed hela den vidsträckta kusten, antecknat och målat. ” Det store vadehav” är en vacker bok och den täcker nog det mesta som är värt att känna till om området. Tre länder förenas i detta säregna landskap- Danmark, Tyskland och Nederländerna.  Gregersen inleder med den stora katastrofen som inträffade år 1362 och som har fått namnet ” De Grote Mandränke” - mellan Ribe och Flanderns kust omkom över 100.000 människor när havet steg till oanade höjder och stormen rasade. Genom århundradena har sedan flera stormfloder härjat och angripit kusten. Gregersens bok innehåller mängder av illustrationer och många bilder är av de fåglar som trivs här vid havet. Han berättar vidare om öar och halliger ( en hallig är en små-ö) och gör nedslag på de flesta av dem. Alla har sin egen historia. Flera författare har låtit sig inspireras av Vadehavets särart- bland dem H.C. Andersen och Karen Blixen. Jag kommer att dröja mig kvar i detta landskap och fortsätta min resa med Jens Gregersen. 

Kvinde set fra ryggen

 

Vilhelm Hammershøi: Interiör med en kvinna sedd bakifrån.

Vilhelm Hammershøi är en av Danmarks mest kända konstnärer, kanske den mest kände. Hans stil är sparsmakad och paletten går i de dova tonerna. Ett favoritmotiv var hustrun, Ida.

Vem var hon då, kvinnan på porträtten? Det har den danske författaren Jesper Wung-Sung försökt att ta reda på och som jag förstår det har han gjort ett verkligt gediget arbete. Wung-Sung är född 1971, växte upp på Aerø och har varit mycket produktiv som författare. År 2017 tilldelades han det prestigefyllda priset ” De gyldne laurbaer” för ” En anden gren” som handlar om Wung Sungs familjehistoria ( hans farfarsfar kom till Danmark från Kina i början av förra seklet). 

Tråkigt nog har jag inte lyckats hitta svenska översättningar av Wung-Sungs böcker. Boken om Ida Hammershøi finns på min önskelista liksom ”En anden gren”.

En blick bakåt

 

Stjärnsund. Foto: Carl Gustaf Rosenberg

Stjärnsund ligger i Hedemora kommun och är nog mest känt för sitt järnbruk. Polhems ande vilar än idag över platsen. Jag bläddrade i en BLM från 1950-talet och hittade bland ” Årets böcker” en novellsamling av Annalisa Forssberger. Ett obekant författarskap för mig och så väcktes nyfikenheten. Annalisa Forssberger (1906-1988) växte upp i Stjärnsund och skrev flera böcker om sin tidiga hemmiljö. En produktiv författare var hon och hon kom ut med såväl diktsamlingar som romaner och noveller. Idag torde hennes böcker vara utgallrade från de flesta bibliotek så det blir antikvariaten som får stå till tjänat. 

En annan uppmärksammad bok den här tiden ( början av 1950-talet) var Siegfried Sassoons ” När vi red efter räv” som bygger på författarens egen livshistoria. Romanen kom ut i hemlandet ( England) år 1928 men det dröjde två decennier innan den fick sin svenska översättning. ” När vi red efter räv” är första delen av en trilogi. Även här blir det antikvariaten som får vara behjälpliga- om man nu inte väljer att läsa på originalspråket förstås. 

Skönhetens mask

 

Den här klänningen har burits vid det engelska hovet någon gång under den senare delen av 1700-talet. Idag finns den bevarad på Metropolitan Museum of Art i New York. Modet har tidvis varit väldigt extremt, det kan man lugnt konstatera. Om människors fåfänga och om skönhetens historia läser jag i Carolina Browns ” Skönhetens mask” - här behandlas både kropp och själ - liv och död och med många väl valda illustrationer. Boken är en guldgruva för den historieintresserade. 

” Skönhet, hvad tvång! Tusen dödar kring dig stimma; Ändå i din kärleks timma Måste du din död förnimma - Masken dold i blomman, bådar blommans död.” Fredmans epistel nr 43 , Carl Michael Bellman).

( Lånat från kapitlet om fåfängligheters fåfänglighet - vanitas  vanitatum, som inleder boken).

Vadmalsfolk

 

Det ena ger det andra- som sagt. Jag är lycklig ägare till en hel rad böcker av Jeepe Aakjaer och nu har jag lagt novellsamlingen ” Vadmalsfolk” på läsbordet. Den här samlingen finns faktiskt i svensk översättning ( av äldre datum, förstås.) ” Vadmalsfolk” är en del av Aakjaers ” Hedefortaellinger” så jag stannat alltså kvar i det jylländska hedlandskapet. Aakjaer kan verkligen Berätta - med stort B. Det där med berättarkonst verkar inte vara så högt i kurs längre och jag längtar ständigt efter författare som behärskar hantverket i fråga. Den första novellen i samlingen har rubriken ” Mens pølsen koger” och det är väl valt. En gris får spela huvudrollen och det blir (givetvis) en sorglig ände för det bortskämda och matslukande djuret. Den här berättelsen är ingenting för känsliga läsare- men det handlar också om människorna på gården och lite kärlek kommer in i bilden - med viss förveckling. Allt är skildrat med värme och minsann kommer det en knorr på slutet också. Det kommer att bli mera läsning av Aakjaer.

Det ena ger det andra

 

Så brukar det bli i litteraturens värld. Jag läste Ida Jessens senaste roman ” Kaptajnen og Ann Barbara” som har handlingen förlagd till den jylländska heden och så inspirerades jag att skaffa Jens Gregersens bok om samma magiska plats. Undertiteln ” i urfuglens tid” passar bra ( urfugl= orre) men idag är orren ett minne blott på heden. ” Den jyske hede” är en bok att sakta bläddra sig fram genom- läsa och betrakta - illustrationerna är många och man sjunker helt in i det säregna landskapet och alla dess fågel- och djurarter. Två danska författare ( i synnerhet) var väl bekanta med hedlandskapet: Blicher och Aakjaer. 

” Heden er underet midt i vort ellers så borgerlige land. Skøn er den ved dag, endnu skønnere ved nat, når Karlsvognen spejler sin braekkede stang i dammen, hvor hjejlen ruger, og tavsheden går med tyssende fjed mellem fjerne, ensomme hyttelys.” ( Hjejle= ljungpipare)

Citatet är Jeppe Aakjaers. 

Gamla mästare

 

Guy de Maupassants födelseplats. ( Bilden är lånad från Wikimedia Commons).

Till kategorin gamla mästare måste man räkna Guy de Maupassant och framför allt noveller var hans forte. Det finns många samlingar att välja bland och det är en sann glädje att få grotta ner sig i Maupassants rika persongalleri. Jag parallelläser med noveller av Somerset Maugham. ( Fast Maugham var inte alls särskilt förtjust i Guy de Maupassant. Så här syrligt uttryckte han sig.

” Guy de Maupassant had the soul of a well-fed bagman, his tears and his laughter smack of the commercial room in a provincial Hotel”

Olika syn på skrivsätt och tillvaro - men båda två skapade odödlig litteratur.