Ett foto av en annan värld och en annan dimension. Skapelsens pelare består av joniserad, självlysande gas och bortom dem föds nya stjärnor i ett rymdens oändliga kretslopp. På mitt läsbord just nu har jag ”Capturing the Universe”, en bok om rymden och dess hemligheter - fylld med underbara - ibland skrämmande fotografier som har åstadkommits med modern teknik. Att betrakta alla dessa bilder föder tankar om vår mänskliga litenhet. Ett litet stoftkorn i universum är vad vi är och jorden är en mycket liten blå prick utkastad i ett stort mörker.
och överglidningar från dröm till dröm
blev ofta vår metod.
Med ena benet dränkt i känslosvall
det andra med sitt stöd i känslodöd
vi ofta stod.
Jag frågade mig själv men glömde svara.
Jag drömde mig ett liv men glömde vara.
Jag reste alltet runt men glömde fara-
ty jag satt fånge här i Aniara.”
Harry Martinson
.JPG)
2 kommentarer:
Åh, det ser ut som en fascinerande bok. Det är skönt att kunna spegla sina känslor inför bilderna med poesi.
Jenny: Astronomi är en komplicerad, näst intill obegriplig vetenskap men bilderna/fotona i den här boken ger en glimt av det mystiska, dolda, dunkla. En värld höljd i dimmor... och den kan man meditera över och fantisera om.
Skicka en kommentar