Marcelius Martinaitis är en litauisk poet- tack vare den förnämliga institutionen fjärrlån har jag idag kunnat hämta en av hans diktsamlingar på biblioteket. Som vanligt är det de små förlagen som ger ut-när det gäller så kallad "smal litteratur" (och dit räknas väl poesi, tyvärr) och här är det Fripress som står för utgivningen.
I förordet till diktsamlingen ( skrivet av Juris Kronbergs) kan man läsa följande:
" I Martianitis poesi finns ett stort mått av mänsklig värme och medkänsla, en förundran och ett stillsamt trots. Han talar förtroligt om enkla ting, centrala ord kan vara t ex gräs, stenar, dörrar, broar." Så citeras några rader ur dikten "Jag är ett träd" och jag känner att jag måste återge.
Då jag är ett träd som en gång skall huggas ned-
Gör inte gärsgårdar av mig,
Hugg inte upp mig till ved.
Gör mig till en spång över ån,
Till en dörr eller en tröskel
Där människor hälsar på varandra.
säkert bättre än att vara en grönsak
SvaraRaderaHannele: :-)
SvaraRadera