


Den här trion finns i min bokhylla. Ryszard Kapuscinski är en helt otroligt fin berättare. Han var journalist men hans penna är inte journalistens- den är förvisso författarens.
-
"The Shadow of the Sun" handlar om Afrika- den gåtfulla kontinenten som Kapuscinski reste genom och bodde i under många år- speciellt på 50-talet. "The Shadow of the Sun" inleds med hans erfarenheter av Ghana - 1958. Boken slutar i Eritrea. Kapuscinski reser på många olika sätt- till fots, med tåg- med buss... aldrig blir det tråkigt. Han sätter fingret på många ömma punkter i sina skildringar av de stater han vistas i. Hela boken är en enda historielektion- en mycket poetisk och underhållande sådan.
-
Imperiet är en otäck bok. Mycket otäck. Det här ämnet känner Kapuscinski för- på ett speciellt sätt, tror jag-skildringen av det stora landet i öster- Sovjetunionen. Kapuscinski börjar sin berättelse med att skriva om sitt första möte med "imperiet"- år 1939... i september- mötet ägde rum i staden Pinsk. Svält, fattigdom, elände- och kyla- is och kyla- så minns barnet Ryszard sin tillvaro i den rysk-ockuperade staden.
-
Kapuscinski återvänder till Imperiet flera gånger under de kommande åren- år 1958 blir det en resa med transsibiriska järnvägen - om sträckan Omsk-Novosibirsk skriver han "Ingen väg, blott hemska berg och raviner".
-
Armenierna känner Kapuscinski särskilt för- deras förhållande till böcker är speciellt intressant. "Böckernas öden är armeniernas historia. När armenierna förföljdes och övermannades reagerade de på två olika sätt: somliga gick upp i bergen och gömde sig i grottorna, andra gav sig ut i världen, emigrerade till alla världsdelar. Båda kategorierna tog med sig armeniska böcker på vägen. Eftersom vandrarna lämnade Armenien till fots delades somliga handskrifter som var alltför tunga i två delar. Respektive hälft kan ha hamnat i olika länder på jordklotet."
-
Imperiet är en bok som skildrar både det gamla Sovjetunionen och det nya Ryssland (med delrepubliker) på ett oerhört inträngande sätt.
-
"Den tvåhundramiljonhövdade nationen var tvungen att vandra i slutna led och i angiven riktning. Varje avvikelse till vänster eller höger var lika med döden".
-
Imperiet är en stark bok, en mäktig bok. Den kommer jag inte att glömma i första taget.
-
"På resa med Herodotos" har jag inte läst färdigt ännu men här går resan både i tid och i rum. "Herodotos reste för att svara på barnets fråga "Varifrån kommer skeppen vid horisonten"? Kapuscinski reser med Herodotos som ständig följeslagare... Jag är redan helt fördjupad i resan och full av beundran för Kapuscinskis sätt att skriva.
Det enda jag har läst av Kapuscinski är just "På resa med Herodotos". Jag var hänförd. Hans förmåga att visa på paralleller mellan olika händelser i olika epoker - ibland ganska halsbrytande. Han hjälper en att "se".
SvaraRaderaJag skulle vilja ha mer tid att läsa känner jag.
Ja, hänförd är rätta ordet- det har jag verkligen också blivit av Kapuscinski.
SvaraRadera