Det är väldigt uppfriskande att läsa gamla bokrecensioner skrivna av duktiga och välformulerade skribenter. I en BLM från år 1949 hittade jag ett inlägg om Somerset Maughams sista roman ( från 1948) ” Catalina” och i svensk översättning året därpå.
”En romantisk berättelse med religiösa föreställningar” skriver Kerstin Anér och fortsätter med att berätta att visserligen är Maugham ironisk men det finns en värme i den här romanen som gör den till ” det mänskligaste han skrivit på många år.” Platsen är Spanien och tiden är den heliga Teresas och don Quijotes. Inkvisitionen är i full kraft - en ung handikappad flicka skådar jungfru Maria i en uppenbarelse och blir botad. Flickan, Catalina, anses nu vara kallad att bli nunna - men- hon har en egen vilja, visar det sig.
” Makalös hantverksskicklighet” och mycket god underhållning. Så blev slutomdömet. Somerset Maughams verk torde vara värda ett djupdyk. Vi får väl se.
Det låter som en intressant bok, och så bra att få läsa en recension som gör den rättvisa! Tack för den korta men givande blicken bakåt.
SvaraRaderaJenny B: Gamla recensioner och gamla böcker kan förtjäna lite uppmärksamhet och BLM har mycket att bjuda på.
SvaraRadera