Ingrid Arvidsson

(Lånat foto)

År 1949 kom Ingrid Arvidsson (f.1919) ut med en novellsamling- titeln var "Vårens ruiner" och den recenserades av bland andra Johannes Edfelt. Han öser lovord över debutanten (som hon var vid den här tiden)  - "graciöst handlag" och "Tjechovsk stil" är ord som förekommer i kritiken. (En av novellerna har för övrigt titeln "Pingst" och där förenas (enligt Edfelt) "skarpsynt verklighetsiakttagelse, lätt ironi och spröd, vemodig poesi".

Annars är Ingrid Arvidsson säkert mest känd för sin poesi numera- och det finns flera diktsamlingar att utforska. Tyvärr får man leta på antikvariat för i den "vanliga" bokhandeln finns inget att hämta och biblioteken har gallrat friskt.

Jag har beställt "Vårens ruiner" och tänker nog investera i en del diktsamlingar också, så småningom.

Här kan man hitta en dikt och här ett par till (av Arvidsson)

Min mor och jag- en gång för länge sedan.

Från en dotter- av Ingrid Arvidsson

-

Först bar hon mig

en liten tid.

Sedan blev världen kallare

för andra gången

när hon gick bort.

-

Nu bär jag henne

skyddad för världen.

Bär henne i benmärgen och blodet

en liten tid.

-

Hennes spår finns i mina steg

hennes väntan i mina rum.

Telefonen är tyst.

Det är jag som inte ringer

inte ringde, inte kom.

-

Det är hon som är den unga flickan

ute på sina egna vägar

bland vintergatorna.

Och jag måste lära mig

att se henne gå.