Kristina Lugn sitter på stol nummer 14 i Svenska Akademien. (Hon efterträdde Lars Gyllensten år 2006). Jag är mycket förtjust i hennes dikter som verkligen är särdeles speciella för att uttrycka det hela enkelt.
Diktsamlingen "Hundstunden" kom ut år 1989 och har undertiteln "kvinnlig bekännelselyrik".
På sidan 63 (den sista i samlingen) hittar jag de här raderna :
--- Nu är jag
ingens lilla flicka längre.
Så nu behöver jag aldrig
känna mig övergiven mer.
När man är död
är man sannerligen död
och skiter i hur ledsen man var
medan man gick omkring här på jorden
och såg dum ut.
I mitt exemplar av boken ligger en recension skriven av Anders Cullhed. Han skriver bland annat så här: "Hon har aldrig smugglat in någon dynamit i oscariska idyller- men väl blodiga skalpeller genom folkhemsk sockervadd."
Jenny med bloggen Kulturdelen har skrivit om Hundstunden och Kristina Lugn här.
jag har nog den boken
SvaraRaderaden dikten är bara helt underbar!
SvaraRaderaliksom hela Kristina Lugn
Hannele och Mrs C: Underbar dikt och ja, underbar poet.
SvaraRaderaNu längtar jag efter att läsa fler av hennes dikter. :)
SvaraRaderaJenny: Man tröttnar aldrig på Kristina Lugns poesi.
SvaraRadera