Mais où sont les neiges d'antan!

Jag har inte läst ut ännu- men är på god väg. Jag får François Villons dikt i öronen när jag läser.

Prince, n'enquerez de sepmaine			Prince, do not ask me in the whole week
Où elles sont, ne de cest an,			Where they are - neither in this whole year,
Qu'à ce reffrain ne vous remaine:			Lest I bring you back to this refrain:
Mais où sont les neiges d'antan!			Oh, where are the snows of yesteryear!

(slutversen).

Det är många personer som passerar revy i den här brevromanen, kan jag konstatera och ibland blir det svårt för mig att hänga med i alla turer och alla möten. Jag har alltid varit lite svag för Suzanne Brögger- en kvinna som vågat utmana och som utmanar än i dag- men älskar henne gör jag kanske inte och någon ikon har hon aldrig varit för mig- men dock en intressant personlighet/person.

Hon fick mig i alla fall att minnas Jytte Borbergs "Eline Bessers lärotid" ( från 1970-talet) .Den boken vill jag gärna läsa om. (Den finns dessutom i svensk översättning).

Om "Eline Bessers lärotid" kan man läsa lite här.

Jag fortsätter läsningen.

Hannele har läst och skrivit om Breven till prinsen av Mogadonien här.