tag:blogger.com,1999:blog-3203156281701427672.post2516223337760289200..comments2024-02-23T01:40:18.823+01:00Comments on Ingrids boktankar: Om starka vänskapsbandIngridhttp://www.blogger.com/profile/02356063820208865591noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-3203156281701427672.post-56135560171601411772013-11-13T06:35:12.250+01:002013-11-13T06:35:12.250+01:00Ivo Holmqvist: Per Wästbergs "Kära Hjalle Kär...Ivo Holmqvist: Per Wästbergs "Kära Hjalle Kära Bo" ger väldigt många intressanta inblickar i en vänskap, i flera tidsepoker och också i andra författares verk. Jag har själv blivit väldigt nyfiken på "Trötta män" som framför allt Bo Bergman skriver så mycket om (Jag har Söderbergs recension någonstans också). "Trötta män" har jag faktiskt beställt på biblioteket....Ingridhttps://www.blogger.com/profile/02356063820208865591noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3203156281701427672.post-73201047472994459492013-11-12T13:10:22.327+01:002013-11-12T13:10:22.327+01:00När jag i "H. C. Andersens underbara resor i ...När jag i "H. C. Andersens underbara resor i Sverige" för åtta år sedan tog med en tidningstext av Bo Bergman inledde jag just det stycket så här, och citerade bland annat en förbluffande statistisk uppgift från Per Wästberg:<br /><br /> I sin ungdom i det oskariska Sverige hörde Bo Bergman till fl anörernas livströtta<br />skara, eller försökte i varje fall ge litterärt sken av att göra det. »Jag älskar novemberdagens<br />grå / förtvivlan och grändens fasa…« heter det med tidstypisk sekelskiftespessimism<br />i debutsamlingen Marionetter, full av spleen. Både han och Hjalmar Söderberg<br />– de var födda samma år och gick samtidigt på Norra Latin – läste med iver om<br />Trætte Maend och Haabløse Slægter hos Herman Bang.<br />Men någon tid till dagdriveri fi ck Bo Bergman inte. Efter tre misslyckade år på<br />Uppsala universitet avancerade han efter hand till postexpeditör på Linnégatan i<br />Stockholm och hade samtidigt fast anställning som recensent i Dagens Nyheter, särskilt<br />av teater. Han var en av de aderton i Svenska Akademien och skrev en strid ström<br />av dikter (påfallande många av dem tonsatta), romaner och noveller och blev nästan<br />hundra år gammal, allt piggare ju äldre han blev. Per Wästberg påpekar i inledningen<br />till brevväxlingen mellan Söderberg och Bergman (Kära Hjalle, Kära Bo, 1969) att<br />hälften av Bergmans nära fyrtio böcker skrevs sedan han fyllt åttio.<br />H. C. Andersen är en ofta förekommande figur i författarskapet, i dikter (han skrev<br />en hyllning till hundratjugofemårsdagen 1930, tryckt i DN) och på prosa. I den sena<br />prosaboken Predikare lägger han ut texten kring Andersens eventyr Lyckans galoscher,<br />och i Stunder från 1952 låter han, med en lätt snegling på Skyggen, Hjalmar<br />Söderberg och H. C. Andersen sammanstråla som skuggor på en vinstuga bakom Helligaandkirken<br />i Köpenhamn. »Sitt och var lugn. Fast roligt är det inte. Det är nästan<br />lika tråkigt som när man levde«, säger Söderberg. Hans Christian är inte lika blasé:<br />»Tråkigt! Inte var livet tråkigt, sataniskt kunde det vara, det ska gudarna veta, men<br />inte var det tråkigt. Och tänk så allting gick framåt. Bara det var en glädje. Jag både<br />telegraferade och åkte på järnväg.«<br />Bo Bergmans besök i Odense på Barnens dag 1920 avsatte en artikel i Dagens Nyheter,<br />med underrubriken »I H. C. Andersens hus, där sagodiktarens ande ännu lever«<br />och med ett vackert foto på födelsehuset i hörnet av Hans Jensenstræde och Bangs Boder.<br />Det skulle dröja ännu många år innan en amerikanskt inspirerad stadsplanerare<br />vandaliserade Odense med den vräkigt breda och alltigenom onödiga genomfart som<br />ändar i platt intet, i en nästan övergiven industrihamn.Ivo Holmqvistnoreply@blogger.com