tisdag 30 april 2013

Australien: The Miles Franklin Literary Award- korta listan


Sex och kookaburror (bland annat) lär det handla om i den här boken av australiensiska Carrie Tiffany- den är en av de fem som hamnat på den korta listan för 2013 års Miles Franklin-pris.

Det här priset (som är ett av de mera prestigefyllda "down under") delades ut för första gången år 1957 och då var det ingen mindre än Patrick White som stod "på pallen". Han blev glad och sa att "nu ska jag köpa en hi-fi-anläggning och en ny spis." Praktisk och bra användning av prispengar, tycker i alla fall jag.



I år är det enbart kvinnliga författare som är utvalda- jag blir lite extra intresserad av Drusilla Modjeskas "The Mountain" som har handlingen förlagd till Papua Nya Guinea.

Den 19 juni får vi veta hur det gick.

Der Müßiggänger (Dagdrivaren) av Yusuf Atılgan

Foto: Paul Keller

Yusuf Atılgan anses vara en av den moderna turkiska romanens pionjärer. Nu har jag (äntligen) läst hans "Aylak Adam"(från 1959) som nu finns i tysk översättning. Det tog ett litet tag att komma in i romanen men efter cirka 50 sidor lossnade allt och så var jag fast.

En man (han kallas bara för C.) vandrar ensam genom Istanbul på jakt efter kvinnan med stor "K"- en kvinna som han är helt säker på ska finnas där någon stans, det gäller bara att hitta henne. Under tiden betraktar han människorna och staden och han analyserar och funderar. Hans syn på människorna är inte positiv och hans kommentarer är fyllda av svart humor- "C" är definitivt inte en älskare av denna världen.

Biografer och barer och gator passerar genom hans tillvaro, som är, om inte inrutad så dock begränsad och det är C själv som sätter ramarna. Romanen tar läsaren genom fyra årstider (det är så den är indelad) och varje årstid har en brännpunkt. C träffar först Güler- en ung kvinna med vackra blåa ögon som han spanat in under sina ensamma promenader- kanske är hon den rätta? Så berättar Güler om sina drömmar som är "en lägenhet med tre rum och kök och två barn". Därmed är hennes saga hos C all för vardagsrutiner är det värsta han vet. Någon "matkassebärare" tänker han inte bli omvandlad till.

"Und dann? Meine Damen und Herren, verpassen Sie diese Gelegenheit nicht! Kommen Sie herein, schauen Sie her. Ein Drama in drei Akten. Erster Akt: Die Berge sind ganz flach. Zweiter Akt: Überall Hügel! Dritter Akt: Die Ebene ist versunken. So viel für heute, meine Herren. Guten Abend. Wir hoffen, Sie morgen wieder hier begrüssen zu dürfen."

Raskt vidare till nästa dam, Ayse, (som är något äldre och mera erfaren). Det blir en het och intensiv sommar. Allt kunde ha fungerat så bra men C, som ständigt söker tvåsamheten kan inte leva i den.  Han kommer evigt att bli den "förlorade vandraren" på jakt efter något som inte finns.

Orsaken till att C är som han är kommer fram gradvis genom samtal och dagboksanteckningar- det blir till en sorglig och ändå intressant psykologisk studie som löper parallellt med den yttre handlingen i romanen.

Jag är så glad att jag hittade den här boken - en verkligt stor läsupplevelse- och jag önskar verkligen(som vanligt) att den blir översatt till svenska. 

Till sist: ett exempel på den svarta humorn som genomsyrar boken.

"En av de saker som han inte förstod hos människorna var deras vana att alltid läsa tidningar. Varför var det tvunget att känna detta behov att bli deprimerad varje morgon?--- I den här staden köptes tusentals tidningar- se till exempel på den här gamle mannen- blir han glad över att läsa: I STADSDELEN FATIH HAR TVÅ HUS BRUNNIT NER och kan han sedan förnöjt säga "Gudskelov har jag inget hus där"? EN MAN HAR DÖDAT SIN FRU. "Jaha, ja. Vem vet vad för sorts slampa hon var" UPPROR I KINA". " Låt dem bara slå ihjäl varandra, allihop." (min egen lite knackiga översättning)

Der Müssiggänger har getts ut av Unionsverlag (Türkische Bibliothek) och översättningen är gjord av Antje Bauer. Det finns ett lärorikt efterord och dessutom berättas det om både omslaget och översättaren. En stor eloge för det!!





måndag 29 april 2013

Man kan inte stiga ner två gånger i samma flod


Orden i rubriken tillskrivs den grekiske filosofen Herakleitos och så tänkte jag när jag läste Stefan Zweigs novell "Journey into the Past" som har getts ut i översättning av flera engelskspråkiga förlag.

Det handlar om den ambitiöse men fattige Ludwig som får anställning (och bostad) hos en äldre och sjuklig "councillor". Från att från början starkt ha ogillat arrangemanget med att vara inneboende kommer Ludwig snart att trivas- mest för att hans arbetsgivare har en ung, attraktiv och mycket omtänksam hustru. Kärlek och passion uppstår men det hela kan inte fullbordas för Ludwig sänds iväg till Mexico på ett viktigt uppdrag. Så kommer kriget (första världskriget) emellan och de älskande skiljs åt- under nära tio år. Under tiden har Ludwig gift sig och skaffat familj i sitt nya hemland men nu reser han tillbaks till Tyskland för han längtar efter sin första stora kärlek. Frågan är - går den att återfå?

Kärlek är skör och passion ännu skörare och flyktigare. Människor förändras- åren sätter sina spår och ungdom flyr snabbt sin kos. "Journey into the Past" är en mycket vacker och sorglig berättelse om hur tider förändras och vi med dem.

Just den här novellen var länge "försvunnen"- Zweig skrev och filade på den under många år. Först år 1976 kom den ut på originalspråket. Tack vare framför allt Pushkin Press kan nu nya läsare glädjas åt denna berättarkonst.

Halide Edip Adivar- en turkisk valkyria


Halide Edip Adivar (1882-1964)

Halide Edip Adivars liv var mycket omväxlande och ofta riskfyllt. Redan i ung ålder blev hon politiskt aktiv och hon deltog i det turkiska frihetskriget mellan 1920-1922 (år 1920 blev hon dömd till döden men hon lyckades fly till Anatolien och hon slog sig ihop med Mustafa Kemal Atatürk och hans allierade.)

Hon lämnade dock Turkiet i mitten på 1920-talet efter det att hon blivit oense med Atatürk. Halide kom sedan att tillbringa många år både i England och i Frankrike för att så småningom återvända till Turkiet igen år 1939.

Halide Edip Adivar är också mycket känd som författarinna och hennes böcker har översatts till flera språk - även svenska. (1928 kom hennes Atesten Gömlek "Eldskjortan" ut).

Modernare översättningar finns också men då får man läsa på tyska eller på engelska. Det här har jag hittat:


En ganska omfattande självbiografisk bok - nu i tysk översättning. Jag skulle tro att den bjuder på många spännande inslag....


"It is a nostalgic and loving look at the declining years of the Ottoman empire under the Red Sultan, Abdulhamid II, as seen through the adventures of Tevfik, the Clown of the title, who plays the female role, the Zenne, in the traditional Turkish theater art form, the orta oyunu, related to commedia dell'arte, as well as doing shadow puppets, or Karagoz."  (från bokens baksida)

"Sinekli Bakkal or the Clown and his Daughter" har kommit ut i ny engelsk översättning (från 2012) - boken består av två delar.

söndag 28 april 2013

Hale Asaf- ett konstnärsöde


Jag sjönk in i den här omslagsbilden- en tavla av den turkiska konstnärinnan Hale Asaf (1905-1938).
Hon räknas in i en grupp som kallade sig "Föreningen för oavhängiga konstnärer och bildhuggare"- de eftersträvade en helt ny uttrycksstil, inspirerad av de tyska expressionisterna.

Hale Asaf

Hale kom mycket ung till Paris och bosatte sig där för att utveckla sitt konstnärskap. Hon var sjuklig och drabbades av cancer som tog hennes liv alldeles för tidigt. Hennes arv åt eftervärlden är alla de vackra tavlorna med starka färger och så rena i formen.

Självporträtt av konstnären.

Nyfiken på: Ayşe Kulin


Ayşe Kulin (f.1941) är en turkisk författarinna och mycket mera än så vet jag inte. Flera av hennes böcker har blivit översatta till europeiska språk (dock inte (som jag kan se) till svenska).


Här en kinesisk översättning- nog ser den här boken mycket lockande ut. En berättelse om en familj och om ett land....

Jag köpte för ett tag sedan Yusuf Atılgans roman "Der Müssiggänger" (Dagdrivaren) som är en turkisk modern klassiker från 1959. Jag har börjat läsa men jag tar det i långsam takt- dels på grund av språket (tyska) som inte flyter alldeles obehindrat för mig dels på grund av den lite annorlunda berättarstilen- men- spännande är det onekligen. Det är en resa in i en annan värld (på många olika sätt).

Jag vill också passa på att slå ett slag för det tyska Unionsverlag som gett och ger ut så många intressanta böcker från Turkiet. I förlagets "Türkische Bibliothek" har jag hittat 22 titlar. HÄR kan man se dem allihop på Unionsverlags hemsida. Kanske finns det översättningar även till andra språk- det kan ju vara värt att kontrollera, tycker jag.

lördag 27 april 2013

William Blake på svenska


Boklördag (som jag läser till morgonkaffet) listar som vanligt DN:s kritikers favoritlista bland nyutkomna böcker. På nummer 9 hamnar denna vecka Carl-Johan Malmbergs "Stjärnan i foten" - en bok som handlar om den store William Blake.

Den kommer jag definitivt att investera i- för det är en bok man vill ha i de egna hyllorna.


Blake var inte bara poet- han var också konstnär. Nog skulle jag vilja äga en av hans böcker med egna illustrationer... vackrare än så här blir det knappast.

 "Fantasin är inte ett tillstånd: den är människans själva existens."  William Blake

The Man Booker International Prize for Fiction 2013



Tio finalister har valts ut och den 22 maj får vi veta vem som vunnit den här äran.

Det "internationella" Man Booker-priset delas bara ut vartannat år. Här är de tio :

U R Ananthamurthy- och hans bok "Samskara:rit för en död man" finns i svensk översättning. (Ordfront förlag)

Aharon Appelfeld- även han har fått några böcker översatta till svenska: Undrens tid (Atlantis förlag) och Kaveldunets land.

Lydia Davis-  Novellsamlingen "Samarbete med en fluga" kan man läsa på svenska (kom ut här 2012) (Sekwa förlag)

Intizar Husain- denne pakistanske författare (f.1925) skriver på urdu och kanske kan det förklara bristen på översättningar- men fem av hans sju novellsamlingar och en av hans fem romaner finns i alla fall på engelska. Romanen "Basti" har ganska nyligen givits ut av NYRB- förlag.

Peter Stamm- Peter Stamm känner flera svenska läsare till och det ska de tacka förlaget Thorén & Lindskog för. Stamms roman "Sju år" kom nyligen ut i svensk översättning och det kommer mera snart - något att se fram emot!

Yan Lianke- svensk översättning kommer snart av hans "Drömmar om byn Ding" (Det är Atlantis förlag som ger ut)

Marilynne Robinson -"Gilead" har getts ut i svensk översättning av Bazar förlag

Marie NDiaye -Hennes "Tre starka kvinnor" (t ex) finns att få i Månpocket

Vladimir Sorokin -Hans roman "Snöstormen" har nyligen kommit ut på Norstedts förlag

"Immigrant writer Novakovich records his journeys to find his roots, some to his native Croatia, some no farther than Cleveland, where he searches for the grave of his grandmother, who refused to return to Croatia with the rest of her family. This moving collection reflects the joys and the difficulties in returning to a homeland left behind."


Josip Novakovich - en kroatisk författare som är bosatt i USA. Jag har inte kunnat se att han blivit översatt till svenska (ännu).

Tio mycket intressanta författare och jag undrar just vem som ska få utmärkelsen.

fredag 26 april 2013

En bortglömd ryss


Staden Perm - en vacker (lånad) vinterbild. Perm ligger cirka 140 mil från Moskva och alldeles vid foten av Uralbergen. (Om man åker med den transsibiriska järnvägen får man kanske stanna till här en stund.)

Jag har bläddrat igenom en nätupplaga av tidskriften Biblioteksbladet (från 1940) och hittade då ett par författare som jag blev nyfiken på. En av dem var ryske Michail Osorgin (född i Perm) som har översatts till svenska (och faktiskt finns hela fem av hans böcker att hitta på vårt språk). De flesta av dem är översatta av Ester och Josef Riwkin.

Osorgin (1878-1942) deltog i revolutionen år 1905, arresterades och förvisades efter ett tag till Italien. Så återvände han till Ryssland igen år 1916 men blev igen förvisad år 1921- denna gång till Kazan och år 1922 blev han slutligen deporterad till Tyskland. Frankrike kom att bli hans slutdestination och han skaffade sig en stuga i Sainte-Geneviève-des-Bois som ligger alldeles i närheten av Paris.

"Lev nära naturen", blev hans motto och hans bok "Den gröna världen" (1940, Tidens förlag) handlar om det lugna lantliga livet med trädgård och blommor som lisa för själen. (Den boken vill jag mycket gärna läsa).


"Den tysta gatan"(från 1930) ska annars vara hans mest kända bok och den finns även översatt till engelska. De första raderna lyder: "I en liten avkrok av det oändliga världsalltet, någonstans inom vårt solsystem, här på jordklotet, i Ryssland, i Moskva, i ett hörnhus vid den lilla gatan Sivtsev Vrasjok satt den lärde ornitologen Ivan Aleksandrovitj i en länstol i sitt arbetsrum".

Jag tror att det är dags för fjärrlån.....

I svensk översättning finns:

Den tysta gatan (1932)
Terroristerna (1935)
Den långa färden (1936)
Frimuraren (1938)
Den gröna världen (1940)

I Bonniers Litterära Magasin (årgång 1936) kan man läsa lite om Osorgin .

Roberto Rossellini, Ingrid Bergman och Stefan Zweig


Då blir det givetvis  film- en film som har titeln "Paura". ("Angst" på tyska och den svenska titeln blev till "Otrohet").


Jag, som inte har sett filmen börjar i stället att läsa novellen. "Fear" i engelsk översättning och (givetvis) utgiven av Pushkin Press.

Jag läser också att Zweig tydligen har upprört en hel del känslor i det engelska litterära etablissemanget. En magsur artikel (lång sådan) i The London Review of Books "a splenetic, infuriated attack on Zweig's writings in general, on Zweig the man and, I couldn't help noticing, those who praise him" (citat Nicholas Lezard, The Guardian) fick många att se rött och diskussionens vågor gick höga. Jag säger som Lezard- läsa själva och avgör sedan.

Hela Lezards inlägg kan man läsa HÄR.

Heinrich Kühn


Ett utsökt vackert kvinnoporträtt - en lek med skuggor och toner.

Heinrich Kühn (1866-1944) var en av fotograferingskonstens stora pionjärer. Han räknas som Österrikare (men han var född i Dresden) och han tillhörde den grupp som kallade sig för pictorialister.

Kühn experimenterade med olika tekniker och olika preparat- han var en föregångare vad gäller att få fram helt nya toner och färgskiftningar. Hans foton inspirerades av den impressionistiska stilen.

Här kan man se flera exempel på Kühns skicklighet bakom kameran (och i mörkrummet).

torsdag 25 april 2013

Madame de Prie- historien om en kvinnas fall


Jeanne-Agnès Berthelot de Pléneuf (madame de Prie 1698-1727)

I novellen "Twilight" eller som den heter på originalspråket "Geschichte eines Untergangs" skriver Stefan Zweig om ett verkligt människoöde - och ett sorgligt sådant. Madame de Prie var ung och vacker och populär bland de högsta kretsarna i dåtidens Paris. Så populär att hon blev älskarinna till herigen av Bourbon.

Det ligger alltid en fara i att leva i närheten av makten- det är så lätt att få sina vingar brända och så skedde för madame de Prie också. Det hände över en natt och så var hon plötsligt persona non grata. Iväg skickades hon därför i expressfart till sitt slott i Courbepine. Det var rena Sibirien för den här damen och hon leddes och vantrivdes.

Stefan Zweig går in under huden på den här unga kvinnan och lever med i hennes våndor, ensamhet och isolering. Det är ett fascinerande psykologiskt porträtt av en ytlig, utsvävande men ändå så utsatt människa. Slutet kan naturligtvis inte bli lyckligt och det är bitvis plågsamt att läsa- men ack vad han kan skriva, Zweig. Allt blir så levande, allt blir så klart och ingenting är nytt under solen. Så tänker i alla fall jag när jag lägger den här boken åt sidan- en mycket fin läsupplevelse rikare.

"Geschichte eines Untergangs" har blivit till film The Fall of the Marquise de Prie (1996) (i huvudrollen Charlotte Rampling).

Nog måste berättelsen om madame de Prie ha översatts till svenska.

Mot döden av Arthur Schnitzler


Fast jag har läst på engelska.... den svenska översättningen är nära 100 år gammal och om den inte finns i Project Gutenberg (jag har inte kollat) kan den nog vara svår att få tag på. Så fick jag anlita Pushkin Press igen (boken är dock ett begagnat exemplar som en gång befunnit sig på ett bibliotek i Oxfordshire). "Dying"(originalutgåvan från 1895) är bara 120 sidor lång och det är Anthea Bell som står för översättningen.

Felix och Marie är älskande och de lever tillsammans. När vi kommer in i handlingen har Felix precis fått veta att han lider av en obotlig sjukdom (som jag förmodar är TBC) och att han bara har ett år kvar att leva. Maries första reaktion blir fönekelse och förtvivlan- hon vill inte heller leva längre utan önskar att dö tillsammans med Felix "jag vill dö med dig".

Så följer ett rastlöst flackande från plats till plats- allt för att försöka glömma och bota sjukdomen som dock fortskrider obönhörligt. Läsaren träder in i både den sjukes värld och vårdarens- det är otroligt skickligt berättat av Schnitzler (som ju var läkare till professionen också). Den sjuke vill leva och kämpar emot med alla medel - vårdaren blir allt mera trött och sliten och får enorma skuldkänslor över att vara frisk och att ibland önska att "allt ska ta slut". Felix, som från början slagit ifrån sig när Marie yttrat sin önskan om att dö tillsammans med honom blir undan för undan allt mera besatt av just den tanken- spiralen snurrar allt snabbare och boken får ett kusligt thrillerartat anslag- nästan lite i stil med Edgar Allan Poe. Man vet inte hur det hela ska sluta förrän på absolut sista sidan.

Schnitzler var bara lite över 30 år gammal när han skrev boken, som jag tycker är ett litet mästerverk.

Jag länkar till "Salongen" som har flera inlägg om Schnitzlers författarskap och även en översättning från en roman av honom. (Therese). Nu väntar jag med spänning på att det ska komma nya utgåvor på svenska av Schnitzlers verk och under tiden letar jag vidare i magasin och antikvariat.





onsdag 24 april 2013

Jag fortsätter att läsa Stefan Zweig





Just nu har jag de här novellsamlingarna att se fram emot. Pushkin Press ska verkligen ha en eloge för att de gett ut och ger ut så mycket av Zweig. Man kan säkerligen hitta de här novellerna i svensk översättning också- men förmodligen får man bege sig till antikvariat och biblioteksmagasin (om man nu inte föredrar att läsa på originalspråket så klart).

Det handlar om Anna Maria Lenngren



Lyrikvännens nr 3 för i år ägnas till större delen åt Anna Maria Lenngren. Som bonus får man också -som prenumerant- en liten bok om Dagens dikt ,som firat 75-årsjubileum.



Fru von Grossen häftigt ringer,
Ropar på pigorna, på sin dräng,
Säger till honom: »Ack, kära Springer,
Laga att kusken,
Den drumliga slusken,
Skyndar i fullt fläng,
Att allt är i ordning, att ingenting felar,
Flätade manar och blanka selar,
Att det blir förspändt och han kör fram!»
Nu kommer vagnen med yr och dam:
Frun tar hastigt på sig kappan,
Störtar sig utföre trappan
I sitt åkdon, anfådd och brå -
Piskan smäller,
Resan nu gäller
In uti staden att handla ... hvad då?
Jo, godt folk ... en docka trå.

Anna Maria Lenngrens "Engelska vagnen". Just den dikten skriver Eva Ström om i det här numret av Lyrikvännen.

Så mycket att läsa i denna fullspäckade tidskrift.... nästa nummer som kommer redan i juni ska ha "Fåglar" som tema. (Då hoppas jag på några utdrag ur Bengt Anderbergs poesi!)

Ayfer Tunç och en saga om en man vid namn Aziz Bey



Ayfer Tunç (f. 1964) är en turkisk författarinna som har en rad romaner och novellsamlingar bakom sig (och mer kommer säkert)- många av dem har översatts till andra språk och berättelsen om Aziz Bey finns att läsa på svenska "Sagan om herr Aziz" (Storge förlag, 2010).

"Life is a short adventure between two great lonelinesses called birth and death. " Så säger Ayfer Tunç på sin hemsida (som jag länkar till HÄR).

Jag tillbringade en del av gårdagen i sällskap med den olycklige Aziz Bey, mannen som aldrig kunde bli tillfreds med vad livet bjöd honom. Det är en fängslande historia som författarinnan väver kring ett människoöde som är präglat av rastlöst sökande och sorg. Vad är vi människor om inte produkten av de val vi gör (och inte gör)?

"He went through the streets that resemble no others, where blood-shedding rage and maddening indifference, stone-hard pain and hysterical joy, tragic births and ridiculous deaths, venomous hatred and feeble love, cats and dogs, the crooked and the straight, white and black live together as brothers and sisters of the same parents but tear each other to pieces nevertheless; streets that are too complicated to be understood by those of the respectable life facade, and that resemble a brief summary of the enigma called life. He went, he turned round and came back. His relatively short life was quickly spent on a speck of earth populated by those who fed on one another. Without knowing all this who could know who was right and who was wrong?"


Till vänster på detta lånade foto en turkisk tambur. Den spelas oftast med stråke.

Aziz Bey växer upp som enda barnet till två föräldrar som inte älskar varandra. Fadern är en hård man som är missnöjd med tillvaron (och det låter han hustrun få betala för). Aziz har alla möjligheter att få en god utbildning och ett bra arbete men han sumpar alla sina chanser- utom en. Han lär sig att spela tambur- och det gör han med bravur. En stormande förälskelse i Maryam leder honom på verkliga villovägar - han hamnar i Beirut dit han far utan att berätta något för föräldrarna. När han så småningom återvänder har modern dött av oro och fadern vägrar att öppna hemmets dörrar för den förlorade sonen. Så följer ett mycket irrande liv i Istanbul där just tamburen kommer att bli den enda försörjningsmöjligheten- men Aziz Bey vill bara spela sorgliga sånger- och det kommer att bli till ett problem.

Berättelsen om Aziz Bey är berättelsen om en man som står vid sidan av det brusande livet, han är en ensam själ och kan inte ta till sig de gåvor han faktiskt har fått och får. Han förblir vid sitt lidande och sitt missnöje ända in i det sista. Ändå lär man sig att känna för honom under den här vackra sagans gång.

"The locals of those streets miss Aziz Bay- whose secret sorrow they did not sense for years- swaggering down the street in his threadbare stage costume with purple satin collar and cuffs, carrying his tambur in its faded black case. The street was orphaned."

Jag tyckte så mycket om den här novellen och det finns flera noveller i boken som också förtjänar idel beröm. (Ayfer Tunç skriver gärna om ensamma och enstöriga personer). Nu önskar jag bara att det kommer flera översättningar av denna synnerligen intressanta författarinna!

tisdag 23 april 2013

Österreichischer Staatspreis für Europäische Literatur

foto: Vittoria della Mente

Snart blir han 25 000 euros rikare- den irländske författaren John Banville. Han har nämligen tilldelats Österreichischer Staatspreis für Europäische Literatur.

Ett prestigefyllt pris som har ganska många år på nacken. (Väl över 50). Det delas ut varje år till en europeisk författare (som utmärkt sig särskilt) och en förutsättning är att hans/hennes verk ska ha översatts till tyska språket.

HÄR är  hela långa listan på pristagare. (Många intressanta och stora namn i den). År 2011 fick svenske P O Enquist priset.



På mitt läsbord


Roman, novell(er) och poesi- lagom blandat, tycker jag.

Gabriela Adamesteanu är en rumänsk författarinna som jag är nyfiken på- jag börjar med hennes "Wasted Morning" (för den finns i engelsk översättning) - en roman som täcker Rumänien och framför allt Bukarest under tiden 1914 och fram till mitten av 1980-talet. Huvudpersonen, Vica, beskrivs som en "Leopold Bloom i kjol".  (Boken kom ut ffg 1983).

Georg Heym (1887-1912) har jag skrivit mycket om här på min blogg. Han var en mycket lovande tysk poet, dramatiker och novellförfattare men han dog innan han fyllt 25 år. Ett tragiskt dödsfall, en drunkningsolycka i samband med skridskoåkning.

Novellsamlingen "Tjuven" finns också i svensk översättning (från 2007).


Ön Makronisos (lånat foto).

Den grekiske poeten Yannis Ritsos (1909-1990)  kastades i fängelse för sina åsikters skull. En del av tiden tvingades han "sitta av" på den oländiga ön Makronisos där den dåvarande grekiska regimen hade upprättat ett jättelikt fångläger. År 1949 (när Ritsos kom dit) vistades nära 20 000 män, kvinnor (och även barn) här. Makronisos var inte bara ett fängelseläger- det var också ett "omskolningsläger". Personer med misshagliga åsikter skulle 'uppfostras' och läras att 'tänka på annat sätt'. På Makronisis avrättade man fångar, man torterade dem och man drev dem in i vansinnets mörker. Arbetet bestod i att bära sten från en del av ön till en annan (och sedan tillbaka igen, meningslöst arbete och nedbrytande- vilket givetvis var avsikten.) Klimatet på ön Makronisos är också mycket strängare än på övriga öar i det Egeiska havet. Idag är ön obebodd och den är ett minnesmärke över en tid som vi inte ska glömma bort. Yannis Ritsos skrev en del av sin poetiska dagbok på den här ön.

At night those killed
gather together under the stones
with some notes in their cigarette packs
with some densely scribbled scraps of paper in their shoes
with some illicit stars in their eyes.
Above them the sky grows larger
grows larger and deeper
never tires.

(Tolkat av Karen Emmerich och Edmund Keeley).

måndag 22 april 2013

Istros Books (och Storge förlag också)



Ayfer Tunç, är en turkisk författarinna som jag har blivit väldigt nyfiken på. Hennes novellsamling "The Aziz Bey Incident and other stories" finns i engelsk översättning (och faktiskt finns det en svensk översättning också- "Sagan om herr Aziz" utgiven på Storge förlag .) "Storge är ett oberoende förlag, grundat 2008. Förlaget satsar på turkisk litteratur i dess breda urval.
Förlaget kommer också att ge ut svenska böcker som vi tycker är bra. "



Fast nu var det mest Istros Books det skulle handla om. Istros Books är ett engelskt förlag som specialiserar sig på litteratur från Balkan (främst) och man ger ut i två serier: Best Balkan books och Books from the Edge- i den senare serien hamnar och här citerar jag: " Books from the Edge are from those countries which lie partly outside the Balkans and partly in: the fruitful borderland of ‘the Edge’. This year’s titles come from Croatia and – for the first time– from Turkey. We are planning to present both books and their authors at the London Book Fair 2013, where Turkey will be the country of focus, and Croatia will have a national stand for the first time!"

Visst verkar det intressant?

Jag kommer att hålla ögonen både på svenska Storge förlag och på Istros i England. Mycket spännande med dessa utgivningar.




Fox Talbot och Daguerre


Om dem kan man läsa i boken "Capturing the Light" av Roger Watson och Helen Rappaport. Det handlar alltså om fotograferingskonstens historia.

Det var en kapplöpning, förstår jag, mellan engelske Fox Talbot (1800-1877) och franske Daguerre (1787-1851).


Den här bilden av ett fönster från Lacock Abbey år 1835 är framkallad från världens äldsta negativ. Bakom "kameran" stod Henry Fox Talbot.


Det första fotografiet som med en person på motivet. Boulevard du Temple i Paris. Fotot taget av Louis Daguerre (1838).

Både Talbot och Daguerre kom att få mycket stor betydelse för fotografiets utveckling. Jag ser fram emot att så småningom läsa om deras "kapplöpning" i "Capturing the Light".

En historia om integritet


Warwick Deeping (1877-1950) var en engelsk författare som började sin karriär som läkare men som så småningom övergick till att skriva (mestadels) romaner på heltid. Han producerade ett antal bestsellers och var omåttligt populär i sitt hemland under många år. Alla var inte lika förtjusta i hans alster och George Orwell (till exempel) avskydde hans "melodramatiska skisser".

Detta till trots sålde böckerna och framför allt då "Sorrell and Son" som filmats två gånger och som senast år 1984 blev till en TV-serie (Yorkshire Television). (Sorrell and Son har översatts till svenska (Sorrell och hans son)- men det är gamla översättningar- från 1920-och 1930-talen).

Jag har läst Sorrell and Son och jag förstår mycket väl att den blivit och fortsätter att vara populär. Vem kan inte undgå att tycka mycket om kapten Sorrell som kommer hem från kriget (första världskriget) för att finna att hustrun tröttnat på honom och att han nu står ensam i världen med sin lille son. Sorrell får börja från grunden och ta enklast möjliga jobb- utstå försakelser och förakt och bli mycket illa behandlad. Ett enda hjälper honom att uthärda- kärleken till sonen, Christopher.

Sorrell är en man med stor integritet och han låter sig inte köpas av någon- vare sig för pengar eller för något annat. Jag tycker att Deeping har gjort framför allt ett fint porträtt av mellankrigstidens England- det är det som är den stora behållningen av boken. Att den gör sig som TV-serie är jag helt övertygad om (jag har tyvärr inte sett 1984 års version). All litteratur kan inte vara i Nobelprisklass (det skulle vara urtråkigt för övrigt...) och ja, visserligen är det kanske romantiskt i överkant både här och där i Deepings berättelse men den lämnar ändå spår hos läsaren- det vill jag nog lova. Jag citerar bokens baksida:

"Warwick Deeping's novel is the story of loyalty, dedication and passion, reflecting the author's intense belief in the indomitability of the human spirit."





söndag 21 april 2013

"I write of love and death. What other subjects are there?"

Arthur Schnitzler 1870-1931

Det yttrandet tillskrivs den store (och nog ser han också imposant ut?) österrikiske författaren Arthur Schnitzler. 

Schnitzler föddes och dog i Wien och utbildade sig först till läkare- ganska snart kom dock författandet att uppta all hans tid och han skrev såväl drama som romaner och noveller. Han hör hemma i den så kallade dekadenta skolan.

Just nu är jag på gång att läsa hans kortroman (eller långa novell) "Sterben" som även finns i engelsk översättning (och Schnitzler kan man också läsa på svenska- det finns många verk att välja bland).

Schnitzlers böcker hörde till dem som brändes på bokbålen i Tyskland år 1933.

Kinshu- Autumn Brocade av Teru Miyamoto



Omslaget är hänförande vackert och innehållet lever sannerligen upp till det som syns på ytan.

Teru Miyamoto (f.1947 i Kobe) är en mycket känd och älskad författare i hemlandet Japan. Flerfaldigt prisbelönad med "stora" litterära utmärkelser och sorgligt negligerad i den övriga världen. Kinshu- Autumn Brocade kom ut redan år 1982 och det dröjde ända till 2005 innan den blev översatt till engelska. (Översättningar finns också på spanska och franska). Jag har läst och låtit mig förtrollas av en poetisk, filosofisk och vemodig berättelse om det förflutnas makt.

Aki och Yasuaki var en gång gifta med varandra tills deras värld slogs sönder av Yasuakis otrohet och hans älskarinnas självmord. Tio år har gått sedan Yasuaki återfanns så gott som död på ett litet hotell i Kyoto tillsammans med Yukako som tagit sitt liv.

På berget Zao (lånat foto)

Både Aki och Yasuaki har skapat sig nya liv efter skilsmässan men- så möts deras vägar av en slump i en linbana på väg upp till berget Zao. Aki har åkt till Zao med sin son (som är handikappad) för att se på stjärnorna som lyser extra klara här uppe. Yasuaki är på flykt från en lånehaj.

Mötet initierar en brevväxling (Kinshu - Autumn Brocade är en brevroman) som först börjar lite trevande men som sen får en allt större tyngd och blir till en självrannsakande och tillbakablickande berättelse. I fokus står händelsen i Kyoto - för tio år sedan för döden går hand i hand med livet som båda parter kommer att inse.

"Perhaps living and dying are the same thing".

Vad kan vi lära av det förflutna? Har vi en förutbestämd väg som vi inte kan rå över? Vad är människans lott i livet?

" We're strange creatures that go on changing minute by minute and hour by hour.---- The way you live your life in the present will significantly alter the future you. The past is all water under the bridge and nothing can be done about it, but it also lives on, implacably creating the you of today. Yet I can't help feeling that both you and I were oblivious to the fact that between the past and the future is a  "present". "


Bokens vackra omslag har skapats av konstnären Ichiyo Matsumoto (1894-1952) som också målat tavlan ovan.

Kinshu- Autumn Brocade är en stor liten bok som absolut borde översättas till svenska. Läs mera om den hos Bookslut och Mary Whipple.


lördag 20 april 2013

Översättning på gång


Jo Jung Rae är en mycket känd koreansk författare  och nu kommer äntligen hans stora epos om hemlandet och dess historia (den moderna) ut i engelsk översättning. "Taebaek Mountain Range" kom ut ffg under 1980-talet och det finns redan översättningar till franska, japanska och kinesiska.

Boken handlar om Korea och "hur det gick med allt" efter det att den japanska ockupationen var över efter det andra världskriget. Här kan man läsa lite mer och från Wikipedia kan man hämta följande:


"Jo Jung-Rae has devoted his entire life to literature. His writings attain an excellence that marks him as a world-class author. His popular multi-volume novels Taebaek Mountain Range and Arirang, which have become modern classics since their publication in the 1980s, are considered the epitome of his talent. With the publication of Han River in 2002, Jo completed his trilogy of works on Korean modern history. Sales reached a record-breaking number in Korea-- over 10,000,000 copies."


På kartan visas (i rött) den mäktiga bergskedjan Taebakbergen- som sträcker sig hela 50 mil längs Koreas östra del. Höjden uppgår oftast till 1000 meter.


Seoraksan- den högsta punkten (1 708 m)  på Taekakbergen. Foto: Juliana Ng

fredag 19 april 2013

Caesarion av Tommy Wieringa


Caesarion hette han, sonen som Cleopatra fick med Julius Caesar (det antas i alla fall att Julius Caesar var fadern). Caesarions liv blev kort och Julius Caesar fick han inte se mycket till. Moderns öde är välbekant.

Tommy Wieringa har lånat Caesarions namn för att berätta om en annan ung man som tvingas göra en invecklad resa genom livet. Det här är romanen om en vådlig och mångbottnad färd genom tre världsdelar och ett stort antal länder.

Ludwig (som ibland kallar sig för Caesarion) föds i Alexandria i Egypten- hans mor Marthe är från Holland och hans far är österrikare (namnet är Schultz). Det dröjer inte länge förrän fadern försvinner ut i periferin för att aldrig mera återkomma- och så måste Marthe försöka klara försörjningen på egen hand. Det blir först en flytt hem till en syster i hemlandet - en parentes- för den slutliga destinationen blir den lilla staden Alburgh (som säkert ska vara det verkliga Aldeburgh) i East Anglia. (Suffolk). Marthe köper ett hus som ligger på en klippa alldeles invid Nordsjön- varje år rasar en bit av klippan ner i havet och huset är ständigt hotat.

"What a house means. The walls around a cavity. It means inside, it protects you against the outside."

Ludwigs liv är ensamt och han är starkt knuten till sin mor. När han fyllt 15 år får han via en klasskamrat reda på att Marthe som ung medverkat i ett antal pornografiska filmer- hans värld slås omkull. Tillvaron blir som ett gungfly och inte blir det bättre när Marthe åter igen ger sig av- nu till Los Angeles (där hon kommer att återta sin gamla karriär i filmbranschen). Ludwig följer efter snart nog (nu har han utbildat sig till pianist).

Så följer en hetsig och svår tillvaro där Ludwig hela tiden söker fylla det tomrum som framför allt modern, Marthe, har lämnat. Från land till land går resorna- USA, Österrike, Holland, Tjeckoslovakien och också till Panamas djungler (här får berättelsen en definitiv "touch" av Joseph Conrads "Mörkrets hjärta".)

Tråkigt har man sannerligen inte när man läser den här boken- så många nyanser, så många lager och så många stenar som vänds. Wieringa har skildrat ett mycket annorlunda liv och allt slutar också i en slags försoning. "Caesarion" blir på sätt och vis Caesar- i vart fall över sitt eget liv. Det är gott så.

"Caesarion" kom ut i Nederländerna år 2009 och den blev översatt till engelska något år senare. Nu föreligger den i pocketutgåva via Portobello Books. Översättningen är gjord av Sam Garrett. Jag hoppas så klart att det kommer en svensk översättning så småningom. Det är den här boken värd.



När stormfloden slog till


Foto: Christian Nyholm-Olsen

Året var 1911. Platsen var Lögstör, en liten stad på nordvästra Jylland. Här lever man fortfarande med ständiga översvämningshot och senast 2005 var gatorna åter vattenfyllda. Lögstör är en av Danmarks mest utsatta städer vad gäller stormfloder.

Den där dagen år 1911 var min morfar ute med sin kamera och så tog han bilden som jag tycker är väl värd att återge. I bakgrunden kan man se huset (med skylt) där morfar hade sin ateljé. Mittemot -där en kvinna står och funderar på om hon ska våga sig ut på gatan (Jernbanegade)- fanns båtbyggare Carl Poulsens verkstad. Lögstör sjöd av liv på den här tiden med många små affärsrörelser.



Lögstör är mycket vackert beläget alldeles intill Limfjorden och med närhet till det dramatiska Vesterhavet (Nordsjön).

Løgstør - Limfjordsmuseet2.JPG    Lånat foto av Limfjordsmuséet i Lögstör.

torsdag 18 april 2013

Der P.O.W. och en liten bit av historien om Gruppe 47



Det är torsdag och alltså dags för något tyskinspirerat. Vad kan då passa bättre än ytterligare ett kort nedslag i Helmut Böttigers bok om "Die Gruppe 47"?

I det andra kapitlet börjar den verkliga historien ta form och man hamnar inte i Tyskland utan förvånande nog i USA, närmare bestämt i Camp Ellis (HÄR en länk till en informativ sida om lägret), ett läger för tyska krigsfångar i Illinois.

Det var här Hans Werner Richter (1908-1993) skrev sin dikt om livet som P.O.W. (prisoner of war) som publicerades (17 november 1944) i tidskriften "Die Lagerstimme" (som gavs ut av fångarna). Jag citerar några rader:

Der P.O.W.

So nun vergeht des Lebens Lauf
An jedem Morgen stehts du auf
Und bist ein PoW.
----
Allein am Abens ist es nett
Ermuedet sinkst du dann ins Bett
-- Und bleibst ein- PoW.

Så började grunden obemärkt läggas till detta litterära sällskap som alltså intierades av Hans Werner Richter. Richter föddes på ön Usedom i Östersjön och kom tidigt i bokhandlarlära. År 1933 emigrerade han till Paris men återvände till Berlin och så småningom hamnade han också i die Wehrmacht. Han tillfångatogs av amerikanska trupper i november 1943 (Monte Cassino). I USA kom Richter så småningom att lära känna en annan blivande medlem av Gruppe 47- Alfred Andersch.  Det kom att bli ett fruktbart samarbete.


Hans Werner Richters sista bok.


I "Geschichten aus Bansin" skriver Richter om sin ö- Usedom. Berättelse som alla har Richters far i centrum.