tisdag 20 augusti 2013

En arg kvinnas berättelse



"How angry am I? You don't want to know. Nobody wants to know about that."

Möjligen blir de här inledningsorden klassiska med tiden. Jag har läst Claire Messuds roman om kvinnan däruppe i sin vindsvåning- den där kvinnan som ingen lägger märke till- hon som går stilla och anonymt genom livet. Bara hon själv vet vilka demoner hon måste brottas med dagligen.

"The Woman Upstairs" handlar om den präktiga och pliktuppfyllda Nora Eldridge - hon som offrat sina drömmar för att ta hand om andra och för att skaffa sig en trygg och ordentlig tillvaro. Först var det alla konstnärsdrömmar som hon fick lägga åt sidan för det fanns inte pengar (och inte heller tillräckligt stor kampvilja) - sedan blev mamma sjuk och skulle tas om hand och nu är Nora 42 år gammal och sköter om sin far. Boken berättas med facit i hand så att säga för det som orsakade den stora turbulensen i Noras liv hände för fem år sedan- när Nora var 37.

At the age of thirty-seven she realised she'd never
Ride through Paris in a sports car with the warm wind in her hair.
So she let the phone keep ringing and she sat there softly singing
Little nursery rhymes she'd memorised in her daddy's easy chair.


(text Sheil Silverstein och det var Marianne Faithfull som gjorde sången (The Ballad of Lucy Jordan)mest känd).

Ungefär så kan man kanske sammanfatta det stadium i livet som Nora befinner sig i och så hade det väl kunnat fortsätta vara om inte familjen Shahid hade dykt upp i hennes liv. Nora är småskolelärarinna och en dag får hon en ny elev -Reza Shahid -vars föräldrar befinner sig i "transit" för pappa Shahid (Skandar) är tillfälligt anställd (på ett år) vid prestigefyllda Harvard (Cambridge, Massachusetts) och Sirena , hans fru, är konstnär med stora drömmar. De där drömmarna vill hon dela med Nora och så hyr de båda en ateljé tillsammans. Det blir början till en ny och väldigt annorlunda tillvaro för Nora. Tyvärr blir det inte alls som hon har tänkt sig och hon får uppleva ett stort svek.

"The Woman Upstairs" är lättläst och ger ett inträngande porträtt av en ensam och mycket utsatt människa. Jag vet förstås inte om jag blir särskilt förtjust i Nora men som karaktär är hon trovärdig. Något kan man irritera sig på hennes godtrogenhet men ensamma människor är utsatta och Nora är därvid inget undantag. Intressant är också den typ av konst som Nora ägnar sig åt. Hon tillverkar så kallade dioraman (tittskåp) och de personer som hon placerar i dem är också ensamma och utsatta- som hon. (Virginia Woolf, Emily Dickinson, Alice Neel och Edie Sedgwick).

Det är en bitvis både kall och skrämmande berättelse som Claire Messud dukar upp- men slutet är kanske inte  helt överraskande. För den som vill läsa mer:  Elizabeth Day har recenserat för The Guardian.

Inga kommentarer: