tisdag 7 maj 2013

Den bortglömde Osorgin


Ja, inte är det särskilt lätt att hitta böcker av den ryske författaren Michail Osorgin numera (det finns en del exemplar på biblioteken och på antikvariat (bokbörs) men han verkar vara ,om inte helt ,så i alla fall till större delen bortglömd. Förpassad in i dammiga vrår bland rader av höga bokhyllor. Så synd.

Nu har jag i alla fall lyckats få tag på ett låneexemplar av "Den tysta gatan" (ännu icke utgallrad från Malmö stadsbibliotek). Det är Tidens förlag som gett ut och den utgåva jag har är från 1936- ända fram till mitten av 1950-talet har den varit flitigt utlånad och boken är tydligt märkt av tidens tand. Jag ska läsa försiktigt.

Så här skriver Johannes Edfelt om Osorgins roman "Den tysta gatan" i BLM nr 2 1933:

"Man ville varmt anbefalla denna från
alla grälla effekter fria, suveränt berättade
roman. Den är av den sortens virke, som kan
tänkas motstå tidens tand. Den behöver ej
heller i sitt svenska skick avskräcka någon
läsare. De som stå för översättningen

— Daniel Brick och Josef Riwkin —
behärska nämligen sin uppgift."

Men tidens tand motstod boken icke.

"En dag i gryningen gick livets ängel och kastade sädeskorn i den svarta, fuktiga mullen. Solen gick upp, och det av förväntan skälvande sädeskornet omgavs av varm jordånga, svällde, sprängde skalet och släppte fram en saftig, vit grodd och en fin rottråd. Roten strävade mot djupet, sökte mättande fuktighet, klamrade sig fast vid feta jordklumpar. Grodden spände alla sina krafter för att räta på sig, öppnade sitt gröna blad och bredde ut det i solen.

Men när solen gick ner, bar dödens ängel ogräs ut på fälten och kastade ondskans och tvedräktens sädeskorn bland den nya, gröna sådden. Nästa morgon värmde den lidelsefria solen även detta gröna bedrägeri och människan gladde sig över de besådda fältens yppiga brodd.

Detta år hade den allsmäktige lovat dödsängeln seger.----"

(från s. 25 "Lasius Flavus" i Den tysta gatan av Michail Osorgin).

Inga kommentarer: