måndag 31 oktober 2011

Från biblioteket

Här kan vi tala om tegelsten. Över 800 sidor. Jag är väldigt intresserad av den här boken för den täcker i det närmaste upp mina egna år i Malmö (fast de först 10-12 åren var det nog mest barnböcker som gällde i min värld). Kvällsposten lästes nog inte varje dag (åtminstone inte i mitt hem) och jag visste inte att den hade ett så gediget förflutet vad gäller kulturen- det ska bli spännande att läsa och lära.

Trots de många sidorna verkar boken inte alls svårläst- den är kronologiskt upplagd och både recensenter och recenserat material gås igenom. (Utgiven på Carlssons förlag, 2008). Henrik Sjögren har författat.





Rose Ausländer- en stor poet från Bukovina

(lånat foto- vy över Bukovina)



Idag kunde jag hämta ut ett bokpaket från AdLibris. Det innehöll mestadels lyrik och speciellt glad är jag över "Drömmen har öppna ögon"- ett urval av Rose Ausländers dikter som översatts till svenska av Lars-Inge Nilsson, Salomon Schulman, Helga Krook och Johannes Edfelt. Diktsamlingen har getts ut av Ellerströms förlag.



Gröna moder

Bukovina

med fjärilar i håret


Drick

säger solen

röd melonmjölk

vit majsmjölk

jag gjorde den söt


Violetta tallkottar

luftvingar fåglar och löv


Karpaterryggen

faderlig

bjuder in dig

vill bära dig


Fyra språk

Fyrsspråkssägner


Människor som förstår varandra.



Bukovina var ett land där böcker och människor levde. (Paul Celan). "Fram till dess bomber föll andades staden lyckligt" så skriver Rose Ausländer om huvudstaden Czernowitz. Allt detta tillhör nu det förflutna- det har försvunnit, ödelagts av två krig. Kvar finns dikterna, böckerna, minnena. HÄR kan man läsa mera om Galizien av idag. (en essä av Åsa Nyquist Brandt)

Bild- från mitt läsbord


Oktobers sista dag-(detta till trots) har novemberdimman lägrat sig över nejden- grannens lind fäller sina vackra, gula blad och allt är insvept i gråa slöjor. Jag tycker om hösten. Den gör landskapet mjukare i konturerna och det går att tända levande ljus igen inomhus.


Jag väntar på ett bokpaket (mestadels lyrik) och på biblioteket finns också böcker att hämta. Under tiden rumsterar jag om i "läshögarna" någon brist på material har jag egentligen inte men en del böcker går långsammare att läsa än andra (och det är bara bra).


Luigi Pirandello (1867-1936), som fick Nobelpriset år 1934- är en författare som intresserar mig mycket. I vintras läste jag några av hans noveller och skrev om dem HÄR men det känns som om jag skulle vilja läsa mera. Jag hittade en trio noveller samlade under titeln "Loveless Love" i min hylla- den passar mycket bra att "ta tag i".


Den rumänska författarinnan Ioana Pârvulescu blev jag mycket nyfiken på- "Livet börjar på fredag" är ingen bok man läser på en timma- men blandningen av förflutet och framtid fascinerar mig.


"Madame" är en roman som jag inte vet någonting om mer än vad som står på baksidan av omslaget. Kritikerrosad blev den i alla fall- den beskrivs som en sorts blanding av "The Graduate" och "A Portrait of the Artist As a Young Man"-vi får väl se. Författaren, Antoni Libera, kan man läsa lite om HÄR.

söndag 30 oktober 2011

Gud vi ber för Vattenfall


från Sjaunja (lånat foto)

Gud, vi ber för Vattenfall och jordbruksministern
att du för dem tillrätta.
Var var de, när du lade jordens grund och lät vattnen strömma?
Vet de tiden för renkorna att föda?
Vet de var renbetena finns?
Var det de, som gav sångsvanen dess häckningsplatser?
Herre, hjälp samerna till deras rättigheter.
O, Kaitum, o Sjaunja, denna stillhet, detta rena vatten,
denna rena luft kan inte mätas i pengar. De tillhör dig.
Det vet Anders Eriksson-Sjaunja och därför
litar han på dig.
Gud, tala, som när du talade till Job,
tala och rädda din skapelse.

(Anonym författare). Dikten finns i boken "Kosmisk Hembygd" utgiven av "En bok för alla" redigering av Göran Hassler. 1993.

När jag behöver läsinspiration

brukar jag ta en titt i någon av mina årgångar av "All världens berättare"- just nu är det 1950 års version som jag kikar i. Här finns det mängder av författare att bekanta sig med- tänk så många av dem som är bortglömda idag.. säkert oftast helt oförtjänt också. I "All världens berättare" blandas känd som okänd- roman, dikt, novell... aforismer, korsord.... författarna hämtas från världens alla hörn- det är en bra blandning, tycker jag. Fina illustrationer får man dessutom.

Tänk ändå vad man hade mycket fina kulturtidskrifter på 50-talet. Där ligger vi i lä idag. Det är då ett som är säkert.


Cécile av Theodor Fontane

Harz-kor. De förekommer i boken. (fotot är lånat)

Cécile är en berättelse om en kuvad och ömtålig kvinna- och ett triangeldrama. Boken kom ut 1887 och en stor del av handlingen tilldrar sig i kurorten Thale som ligger i Harz.

Cécile är ung och vacker, gift med en betydligt äldre man - f d översten Pierre St.Arnaud. Paret beger sig till Thale för att Cécile ska få lugn och ro och kurera kropp och själ. Till Thale kommer också ingenjör von Gordon och han blir genast attraherad av den mystiska och svåråtkomliga Cécile. Von Gordon (som också varit officer en gång) känner att Cécile har en hemlighet- han försöker ta reda på hennes bakgrund och skriver till sin syster. Under tiden fördrivs dagarna med utflykter och middagar. (Man träffar också konstnärinnan Rosa Hexel (!) som tycker om att måla av kor).

Ja, vem är hon denna gåtfulla Cécile? Under utflykterna kommer det fram att hon är väldigt obildad- denna brist på bildning förvånar von Gordon mycket eftersom den står i så stark kontrast till Céciles sätt att föra sig, hennes savoir-faire.

St. Arnaud säger så här: " For my personal taste ladies don't need to know anything at all. Anyway, better too little than too much."

Harz är känt för vidskepelser, sagor och sägner- man tror på varsel- man frågar göken hur många år man har kvar att leva- för von Gordon gal den bara en enda gång. Ett obehagligt besked som sedan skämtas bort.

Väl tillbaka i Berlin träffas von Gordon och Cécile igen- han får reda på hennes hemlighet (via sin syster). Saker och ting hamnar bortom kontroll- och så rusar parterna mot sin egen undergång.

Romanen om Cécile är en spännande och vacker skildring av ett Tyskland som det var i slutet på 1800-talet- men framför allt är det ett porträtt av en ung och fascinerande kvinna. Det är en vemodig berättelse men inte utan humoristiska inslag- t ex skildras en middag hemma hos Arnauds med en rejäl portion ironi- och speciellt porträttet av baronessan von Snatterlöw (bara namnet!) är otroligt underhållande.

"You were in Persia, Herr von Gordon. People speak so much now of Persian civilisation, especially since the extensive translations by Baron Schack (now Count Schack), a cousin of my late husband. But I cannot think that this civilisation is a very significant one, now that, here in the royal castle, we've seen Persian ministers, even if it was their custom, slaughtering innumerable rams with their own hands and wiping their knives clean on the curtains"

(En annan av gästerna fastnar med glasögonen i lösperuken och en tredje ondgör sig (mångordigt) över kronärtskockor).

Jag har nu läst fyra av Fontanes romaner (tre på engelska)- jag kämpar fortfarande med "Der Stechlin" och har hittat ytterligare en engelsk översättning ("The Pear Tree"). Jag har blivit mycket förtjust i Fontanes sätt att skriva- och jag upprepar- finns det verkligen inget förlag som kan tänka sig att ge ut några av Fontanes romaner i svensk översättning. Det är verkligt synd att svenska läsare inte ska få tillgång till så fina böcker!

Höst i dikt

Höst i New Hampshire (eget foto).


Sjösättning


Gult löv mot vatten

gyllene litet skepp

mjukaste sjösättning


inga fanfarer

bara en höstfågels rop

på avstånd


och det guldblänkande sköra skrovet

glider ut på sin jungfruresa

sakta vaggande

för oktobervinden...


Sten Hagliden

lördag 29 oktober 2011

Malachi Whitaker

Egentligen hette hon Mary Whitaker. En idag mycket bortglömd författarinna- inte översatt till svenska och heller inte särskilt produktiv, som jag förstår. Hon föddes och växte upp i West Riding i Yorkshire och det var där hon hämtade stoffet till sina noveller (hon skrev mest noveller). Hon debuterade år 1938 med "Honeymoon and Other Stories" och året därpå kom hennes självbiografiska "And So Did I". Hennes böcker blev entusiastiskt mottagna i England men författarinnan förblev okänd utanför hemlandet.

"Hennes stil är mjuk och beslöjad, hon ger aldrig en onödig detalj. Vad hon i stället ger, är en träffsäker psykologisk människoskildring, som aldrig blir påträngande, tvärtom lämnar hon ofta läsaren i frihet att själv dra slutsatser. Hon fångar en stämning mästerligt och håller den kvar som underton i en enkel och naturlig berättarstil." (Margareta Nilsson, All Världens berättare nr 8, 1950).

Jo, jag har beställt "And So Did I". (Nytryck från Paladin år 1990).

Önsketänkande

Jag har läst ut Fontanes "Cécile". Vilken bra bok! Nu ska jag samla mig och skriva ner mina intryck. (snart). Tyvärr har jag nog läst klart så gott som allt i engelsk översättning av Fontane nu- (en bok har jag kvar). Det känns oerhört frustrerande men jag tröstar mig med att det som blivit översatt förmodligen är det bästa också.

Näg jag letade på tyska Amazon hittade jag en fin DVD. Priset till trots- man får en hel del för pengarna- hela 960 minuter. Tyvärr är serierna inte textade. (inte ens på tyska).

"Vor dem Sturm" - i sex delar (Baserad på en historisk roman- beskriver Preussen mellan 1813-1815)

"Der Stechlin" - i tre delar

"Wanderungen durch die Mark Brandenburg" - i fem delar

Önsketänkandet? Ja, det vore väl fint om de här serierna kunde visas i Sverige. Ja, drömma kan man ju.....

En trevlig idé



Fyra danska damer har slagit sig ihop och har bildat en bokklubb- nå, nu är det inte just det som är det originella utan deras utmaning för 2011 (ja, jag vet 2011 är snart slut men idén är inte sämre för det).




Varje månad har man läst/läser man efter ett tema- och jag tycker att det är god spridning på ämnena (även om jag saknar lyriken.....). Givetvis kan man alltid diskutera valen men , som sagt, jag tycker att det är ett trevligt upplägg och skulle kunna tänka mig att följa med något liknande under det kommande året. Vi får se.




HÄR kan man läsa mera om "Bogklubben" från vårt nordiska grannland.

Att komma i stämning

Jag läser (på engelska) Theodor Fontanes "Cécile". Romanen tar mig till 1800-talets slut och till Thale som var en kurort i Harz. Hit har huvudpersonen, barnonessan St Arnaud, rest med sin man för att reparera sin bräckliga hälsa.




På det här hotellet tog de in och träffar bland andra ingenjör von Gordon.




Utsikten var makalös.



I Harz möttes häxorna (enligt legenden)- på fotot (som är lånat från Wikipedia) ser man det som kallas för "häxornas dansgolv". Ett magiskt landskap- och ett dramatiskt landskap som passar mycket bra på utveckligen i den här berättelsen- att det inte blir något lyckligt slut- ja, det är jag helt övertygad om.





fredag 28 oktober 2011

Älgattacker

Jag brukar gå in på Perlentaucher för att kolla vad som händer på bokfronten i Tyskland (man kan läsa de senaste bokrecensionerna från de större dagstidningarna bl a). Författarinnan Antje Ravic Strubel har ganska nyligen kommit ut med romanen "Sturz der Tage in die Nacht" - och hon deltog i årets bokmässa i Göteborg. Lär mer om henne här.

Antje Ravic Strubel har(haft?) en stuga i Värmland och hon har skrivit om sina svenska erfarenheter i boken ovan- den med älgomslaget. Jag läser att man bland annat får tips om hur man ska klara sig undan älgattacker när man plockar hallon i skogen.

"Sturz der Tage in die Nacht" har DDR som tema (det verkar vara en våg av "DDR-böcker" som väller fram just nu)- och den har fått blandad kritik- dock blev den nominerad till Deutscher Buchpreis (2011). Lite nyfiken är jag allt på den här författarinnan- kanske blir hon översatt?

Kväll av Bo Carpelan

Flyktig är gryningen, flyktig dagen, men den svala
kvällen
kommer med sin skymning, går som fjärdens vatten
bland de mörka träden där de stå, orörliga.
Och bland vågor från ett milsvitt avstånd når oss, sakta,
röster, ordfragment som sjunker genom luften-
flyktig, flyktig är var dag men kvällen dröjer i en
sommarvärme;
sval sommarvärme, dröj ännu i blodet som skall
mörkna
under trädens kronor, under himmelsögats öppna,
gränslöst öppna blick.

(Från Den svala dagen, 1961)

Blad ur höstens arkiv


Bo Carpelan gick ur tiden i februari i år. Mer än fyrtio diktsamlingar, romaner och böcker för barn och unga, hann han ge ut under sitt liv. Många var de priser han tilldelades.


"Blad ur höstens arkiv" (en roman) kan väl sägas vara hans testamente och sammanfattning av ett långt diktarliv. Jag blev mycket glad när jag hittade boken på biblioteket.


Språket är mycket poetiskt:


"Bäst att röra sig försiktigt över marken för att inte störta ned i intet. Bäst att sitta vid köksbordet, tung som en sten, med ekande, ibland hotfulla skrän från okända fåglar på avstånd där ute, i skymningen. Jag längtar efter människor som skulle fira tystnaden här med mig. Jag får fira den ensam; det är lärorikt" (s . 16).


" Lyssna till regnet innan det faller, sade poeten. Jag lyssnade. Torkan fortsätter. Hösten har stannat vid det förgängligas gräns. Kafka vill att böcker ska drabba oss som en smärtsam olycka. Varför inte som en smärtsam lycka? Ordens magi som en nödvändighet, ett krav. Orden, i dig. Att skriva, handla."


Hela romanen består av korta kapitel/skisser på ett par sidor. Det är koncist och vackert- klart som en fjällbäck. Det är höst i poetens liv- och hösten håller på att bli vinter. Jag försjunker helt i orden som blir till en symfoni över åldrandet.

torsdag 27 oktober 2011

Försvunna riken

"The boast of heraldry, the pomp of power,
And all that beauty, all that wealth e'er gave,
Awaits alike th'inevitable hour:
The paths of glory lead but to the grave."


Thomas Gray


och visst måste jag läsa om de länder och riken som nu är borta. "Gone with the wind".....

En schweizisk nobelpristagare (i litteratur)

Han ser ut att vara en mycket bestämd herre- den schweiziske nobelpristagaren Carl Spitteler (1845-1924). Han verkar vara den ende Nobelpristagaren (litteratur) från det lilla alplandet. (Jag räknar inte Hermann Hesse som schweizare).

Det stora priset tilldelades han år 1919 (och det delades ut först 1920). Spitteler var då Schweiz främste levande diktare- han var dock hela 74 år gammal och hade hela sin produktion bakom sig.

Motiveringen löd: ... med särskild tanke på hans mäktiga epos Olympischer Frühling.

Olympischer Frühling kom ut mellan 1900-05 och utspelar sig i de grekiska myternas värld- med inspiration också från det schweiziska landskapet. Boken lär inte vara särskilt lättillgänglig. (Jag har heller inte hittat någon svensk översättning).

På svenska finns två verk:" Conrad, löjtnanten" (Bonniers förlag, 1920). Det är en novellsamling med (enligt Helmer Lång) "läsvärda men deprimerande noveller". Lång föredrar hans självbiografiska roman "Imago" (Bonniers förlag, 1922) "med sina färgrika drömmar och erotiska fantasier". Freud gillade boken och lät den ge namn åt den psykoanalytiska tidskriften med samma namn.

Jag ska i ärligehetens namn säga att jag inte lockas så där väldigt av den här författarens verk.


Källa: De litterära Nobelprisen av Helmer Lång, (Bra böcker 1984)

Oktober 1918

Till vänster på fotot Maria Dabrowska (1889-1965) (Deutsches Bundesarchiv (German Federal Archive), Bild 183-30404-0008).







Söndagen den 13/10 1918



"Vi lever i en saga, en alldeles underbar saga. Det tycks mig som om vi inte vore stora nog för att få känna oss så lyckliga! --- Ack, måtte vi vara stora och goda nog. --- Polen kommer att enas, kommer att byggas upp på nytt." (min egen fria översättning)



Den polska författarinnan Maria Dabrowska förde dagbok under nästan hela sitt liv- tack och lov har den översatts till tyska och jag har börjat den spännande läsningen. År 1918 är ett mycket viktigt år i Polens historia. Första världskriget var slut- nu skulle Polen återuppstå som självständig stat.



Den 7 oktober 1918 utropades Polens självständighet i Warszawa av ett nationellt råd. Därmed återupprättades Polen som stat och det nya Polen kallades för den andra republiken. I Versaillesfreden (1919) fastställdes Polens västra gräns. Efter stridigheter (mot Sovjetunionen) kunde även Polens öst-gräns fastställas år 1921. (Fredsavtalet slöts i Riga).



Maria Dabrowskas dagböcker sträcker sig fram till 1965- de kommer att vara fyllda av dramatiska skeenden.

Vandringar i Mark-Brandenburg







Neuruppin. Fontanes födelsestad.(fotot är lånat).




Theodor Fontane skrev inte bara skönlitteratur- han skrev också bland annat en mycket omfattande "rese/kulturberättelse"- "Vandringar i Mark-Brandenburg". Hela fem band blev det och han börjar i sin hemtrakt, Ruppin. Slott, kloster, platser och landskapet- allt får plats i böckerna som jag tror är mycket läsvärda än i dag- framför allt för att de beskriver en tid som aldrig kommer tillbaka. Böckerna kom ut mellan 1862 och 1889.



1. 1862 Die Grafschaft Ruppin
2. 1863 Das Oderland
3. 1873 Havelland
4. 1882 Spreeland
5. 1889 Fünf Schlösser


Intressant kan det vara att veta att de här vandringarna sedan kom att bilda grundvalar till Fontanes stora verk "Effi Briest" och "Der Stechlin"




Neuruppin är födelsestad för ännu en mycket känd person nämligen arkitekten Karl Friedrich Schinkel (1781-1841). "Den preussiska klassicismens fader" kan man nog kalla honom för.



"Design Schinkel"- konserthuset i Berlin.

Här några andra byggnader( i urval )som ritats av Schinkel:

1818 Neue Wache i Berlin
1823, Luisenkirche i Berlin
1824, Neues Museum i Berlin
1830, Nikolaikirche i Potsdam
1833, Römische Bäder i Potsdam
1834, Schloss Babelsberg i Potsdam

Källa: Wikipedia.

onsdag 26 oktober 2011

Strandlös strand - Norrlåtar






Jag lyckades hitta den tonsatta "Strandlös strand".

Samisk litteratur

Jag vet egentligen alldeles för lite för att skriva något som helst men efter letande på nätet har jag i alla fall hittat en länk till Sametinget som ger boktips.

Samiska författare vars verk finns i svensk översättning:

Andreas Labba- hans roman "Anta" kom ut 1969 på Bonniers förlag. Finns på flera bibliotek.

Per Idivuoma

Paulus Utsi

Nils-Aslak Valkeapää- kanske mest känd för sin diktsamling "Solen min far" som blev prisbelönad 1991.

Synnöve Persens diktsamlingar finns översatta till norska.

Paulus Utsis dikt "Strandlös strand" har blivit tonsatt och insjungen av gruppen "Norrlåtar".Texten till dikten finns här.

Nyfiken på.... Katharina Hacker

Född 1967 och flerfaldigt prisbelönad tysk författarinna. Tyvärr finns hennes böcker inte översatta till svenska men något kan man hitta på andra språk (tyska, franska, spanska bl a).




Margareta Flygt har skrivit om Hackers senaste roman- "Alix, Anton und die anderen" på Dixikon HÄR.





Samisk poesi

"New European Poets" är en mycket omfattande diktantologi. Jag tror att de flesta europeiska länder/språk finns representerade här .

På "Sápmi" (samiska) finns en dikt skriven av Nils Aslak Valkeapää (1943-2001). Valkeapää vann tidningen Vi:s litteraturpris 1987 och Nordiska rådets litteraturpris 1991. På biblioteken finns flera av hans böcker i översättning.

Här på engelska (från min antologi):

My home is in my heart
it migrates with me

The yoik is alive in my home
the happiness of children sounds there
herd-bells ring
dogs bark
the lasso hums
In my home
the fluttering edges of parkas
the leggings of the Sami girls
warm smiles

My home is in my heart
it migrates with me
----
från "Trekways of the Wind"

Jag har hittat en kort dikt i svensk översättning också:

Nog vet jag att man bör tala allvarligt
Klokt
Men vem såg då
de förunderliga små gräsen?

tisdag 25 oktober 2011

Il faut lire...

Vill man förkovra sig i ett speciellt språk måste man läsa böcker, tidningar etc på detsamma. Min lokala ICA-handlare har börjat sälja tidskriften "Paris-Match"- visserligen är den inte vad den en gång var på 60-talet (för jag är gammal nog att minnas ) men vad gör man inte för att försöka friska upp språket och dessutom läsa senaste skvallret (för det är nog mest det som tidskriften numera innehåller).




Men- jag kunde också läsa om filmen "L'Ordre et la morale" som ska börja visas i Frankrike i mitten av november. Det är en film som handlar om ett uppror på ögruppen Nya Kaledonien år 1988.

Filmen baserar sig på den här boken av Philippe Legorjus.




Nya Kaledonien ligger i söderhavet och är en fransk koloni- av världens nickelfyndigheter står ögruppen för hela 25%. Inte undra på att kolonialmakten inte vill släppa greppet då. År 1988 kom det till stridigheter på öarna och ett gisslandrama. Avtal om ökat självstyre för Nya Kaledonien slöts 1988 och 1998. År 2014 kan öarna bli självständiga. Den största befolkningsgruppen utgörs av kanaker.


Tord Wallström besökte Nya Kaledonien i mitten på 70-talet och han har skrivit om detta i sin bok "Vattenrymden" (en bok som jag läste med glupande "aptit" när den kom ut- och jag var fast besluten att hoppa runt i söderhavet, jag också). Tord Wallström tyckte hjärtligt illa om Nya Kaledonien .


" Nickel är ingen vänlig metall- för många allergiker är den ett gift som kan förpesta deras liv. En ö som är gjord av nickel är ingen plats för mänskligt liv. De oändliga bergen är nästan nakna. Jag vet inte om det alltid varit så eller om det är människorna som gjort det så, men när bussen dånar fram på grusvägen får jag för mig att jag är på väg bort från jorden och att jag redan har mellanlandat på en främmande planet, där marken är fientlig. Jag börjar avsky Nya Kaledonien."


"Vattenrymden- Söderhavet 20 år efter kapten Cook" kom ut på Norstedt& Sönders förlag år 1977.

Tack Mimmimarie



Tack Mimmimarie för den fina utmärkelsen (så trevligt med en tyskspråkig sådan!). Så glad jag blev för dina ord.


Att vara den bortglömda litteraturens förkämpe- det tänker jag försöka fortsätta med. Det är så roligt att göra "gamla" fynd och ännu roligare är det när/om jag lyckas inspirera andra till läsning. Bibilotekens magasin rymmer så mycket intressant- och att läsa böcker därifrån brukar ju inte kosta all världens pengar heller. Det är ett fantastiskt institut- fjärrlån. (Det fanns inte när jag var ung - ville man låna på det sättet var det oerhört omständigt).


Jag sänder bokbloggskramar till alla de tappra och oförtrutna bokbloggare som skriver för att de tycker det är roligt och som inte har ett öre betalt för vad de gör.

Oro blandad med respekt

Så känner jag inför den utamaning jag satt upp för mig själv- att försöka läsa "de bästa" av Theodor Fontanes verk. Nu blir det nämligen lite värre. Jag måste läsa på tyska. Jag har annars haft en rejäl portion tur för minst två av Fontanes böcker har alldeles nyligen getts ut i engelsk översättning "No Way Back" och "On Tangled Paths". Båda böckerna har jag nu läst med stor behållning. "Cécile" finns också översatt men sedan blir det svårare..... och den bok jag varit kanske mest nyfiken på ,"Der Stechlin", har jag bara hittat på originalspråket. Då är det bara att ro den lede i land och ta det i delsträckor.



"Der Stechlin" kom ut posthumt år 1899 (Fontane avled året innan) och är den längsta av Fontanes böcker. Den har filmats och visats som serie på tysk TV (den serien skulle jag verkligen så gärna vilja se).




Vy över Stechlinsjön (fotot är lånat från Wikipedia).


Handlingen tilldrar sig vid Stechlinsjön som är en av Brandenburgs djupaste sjöar (nära 70 meter djup). Den är klar och vattnet är rent och helt drickbart. I sjön finns en alldeles speciell art av fisk "Coregonus fontanae" - uppkallad efter författaren.



Myten är den att när en stor naturkatastrof inträffar i världen så reagerar Stechlinsjön genom att producera en hög geysirliknande vattenstråle som sedan omedelbart sjunker ner i djupet igen. Det stora och det lilla är intimt förbundet- och det tror jag är romanens tema. Jag läser vidare.


måndag 24 oktober 2011

Han kom från Farsö



Farsö i Himmerland på nord-Jylland var hans hem- här föddes han år 1873, den danske författaren och nobelpristagaren Johannes V Jensen. I hans bok "Myter" som gavs ut av Bonniers förlag (Gula serien) 1951 (året efter författarens död) skriver Jensen om sin barndom i Farsö och hur han och hans bröder lekte och levde rövare i kyrktornet. Det var livsfarliga lekar- en av bröderna vågade sig på att "omfamna kyrktuppen" och de andra barnen nästan svimmar av skräck. Så en dag händer något speciellt- två målare kommer till Farsö och en av dem, den yngre (som bär en speciellt iögonfallande azurblå hatt) ska väcka starka känslor hos pojken Johannes. Han får ta sig en titt i målarens skissblock- och så- med en gång väcks barnets intresse och kreativitet. Han börjar måla, han också. Han beskriver hur "luften blir laddad av lidelse" han blir besatt av längtan efter att "besitta all världen genom att se den".


Många år senare möts den nu vuxne Johannes och målaren på nytt- det gamla skissblocket kommer fram och så "brister något". Plösligt tas den vuxne mannen tillbaka till barndomens landskap, till kyrkan och till dem som då var i sin krafts dagar- som nu vilar i jorden. Kyrkan har blivit en samlingspunkt för så många liv. Det blir en vemodig betraktelse över tidens gång.


"Kyrkan i Farsö" är en så vacker och stämningsfylld beättelse- och den första av sammanlagt 20 myter som har utvalts av författaren själv. Anders Österling har skrivit förordet.



Den siste habsburgaren

på Österrikes tron var Karl I


hans hustru var den vackra och bestämda Zita av Bourbon-Parma.




Jag läser i Stefan Zweigs "Die Welt von Gestern" ("The World of Yesterday" i engelsk översättning) och jag fastnade för den essä som har titeln "Going home to Austria". Här beskriver Zweig ett Österrike som är helt skövlat och förött- på randen av undergång. Han kommer resande från Schweiz med sin fru för att bosätta sig utanför Salzburg. I gränsstaden Buchs på den Schweiziska sidan väntar han på tåget som ska föra paret vidare- då ljuder plötsligt en klocka och poliser och gränskontrollanter ställer sig i givakt. Ett tåg är på ingång. Det är inte vilket tåg som helst utan ett ovanligt fint sådant- genom ett fönster ser Zweig den siste kejsaren, Karl, som står bredvid sin svartklädda hustru Zita.




"It gave me a shock- the last emperor of Austria, heir to the Habsburg dynasty that had ruled the land for seven hundred years, was leaving his domains!" Och så erinrar sig Zweig sin barndom i Wien med det vackra palatset Schönbrunn och hur den gamle kejsaren Franz Joseph ibland sågs promerera runt i parken- Haydns "Gott erhalte Franz den Kaiser"- alla festligheter och all glans. Alla som stod på perrongen förstår att de bevittnar något av en historisk tragedi. Så far tåget vidare. "At that moment the Austrian Monarchy that had lasted for nearly a thousand years came to its real end. I knew that I was going back to another Austria, another world".

Det var i november 1918. Så småningom deporterades (efter ett par kuppförsök) Karl med familj till Madeira. Där dog han år 1922. Zita blev nära 100 år och dog först 1989. Hon ligger begraven i Kapuzinerkirche i Wien .

Rena nostalgitrippen

för oss som var tonåringar under 50-och 60-talen. Nu finns det massor av material samlat från alla gamla "bildjournalar" som lämnat tryckpressarna. En tjock lunta har det blivit. Och dyr. Mycket dyr. Det kan möjligen bli en julklapp- men annars hoppas jag att biblioteket köper in.

Jag prenumererade under flera år- jag minns bland annat ett hemma-hos-reportage hos Jayne Mansfield med rosa interiörer och hjärtformat lite varstans. Jag minns också alla så kallade elefantbilder (elefant som i format inte som i djur)- själv satte jag "Animals " på väggen. Jag gillade den gruppen. Bildjournalen överlevde inte 1968.... och så lades tidskriften ner året därpå. Mycket roligt att den här boken har gjorts- och nog ska jag leta upp den någonstans för att titta i den. Det kostar inget.

Boken om Bildjournalen utges av Premium Publishing. Hopsatt av Börje Lundberg och Ammi Bohm.

söndag 23 oktober 2011

Farväl till Heydekrug


Skulptur av Katharina Szelinski-Singer (född 1918) i Neusassen, Heydekrug.


Nu måste jag lämna tillbaka mitt exemplar av "Resan till Tilsit" av Hermann Sudermann. Den kommer att placeras på bibliotekets magasin igen. Tack för flera timmars underhållande läsning, säger jag till författaren varhelst han må befinna sig. (Förhoppningsvis på en bra plats). Boken har varit lite som en förkortad variant av "Tusen och en natt" med blandad litauisk/tysk "ton".


En väldigt trevlig novellsamling som jag minns med glädje.

Två flugor i en smäll- en nobelpristagare från Danmark


Tema danskt (nordiskt) och tema nobelpristagare- vad kan passa bättre då än att läsa något av Johannes V Jensen?

Johannes V Jensen (1873-1950) tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1944 med motiveringen: För den sällsynta kraften och frodigheten i hans diktarfantasi, förenad med vittfamnande intellektualitet och djärv, nyskapande stilkonst.


Johannes V Jensen föddes i Himmerland- den nordligaste delen av Jylland- det sägs att just från Himmerland (eg. Kimberland) ska de första germanerna ha utvandrat: kimbrerna invaderade ett hundra år f. Kr. det romerska riket. Detta satte författarens fantasi i rörelse och en av hans romaner har också fått titeln: Cimbrernes tog.



I (nät)bokhandeln kan man fortfarande inhandla den kanske mest kända av Jensens böcker: "Himmerlandshistorier". Biblioteken och antikvariaten torde ha mycket att välja på i svensk översättning.


Mitt exemplar av "Dr. Renaults frestelser" är tryckt 1935 och har översatts av ingen mindre än Sven Stolpe. Redan då talades om att detta var ett verk i Nobelprisklass. Jag har inte läst "Dr Renaults frestelser"- nu är det kanske dags.....


Böcker som denna...



Theodor Fontane-förnuft och fantasi av Henrik Sjögren- borde synas mera på tidningarnas kultursidor. Sidor som jag ofta tycker är väldigt oinspirerande, tyvärr. Jag saknar spridningen- jag saknar mycket av översättningslitteraturen och framför allt då från den icke-anglo-saxiska sfären. Jag har inte lagt upp någon statistik men det kunde vara nog så intressant, kanske. Vad är det som recenseras och varför... Själv känner jag en viss uppgivenhet.


Kanske kan den här boken -också av Henrik Sjögren- bringa lite klarhet i sakernas tillstånd? jag har beställt den på biblioteket. Den finns annars fortfarande att köpa via nätbokhandeln.


Ett evigt dilemma

Så har jag läst ut bok nummer två i min egen "Fontane-utmaning". Det är inte alldeles enkelt att spåra upp böckerna men tack och lov är två nya titlar på väg till mig- vilket jag ser mycket fram emot.


"Unwiederbringlich"- eller som den heter i engelsk översättning "No Way Back" är en roman med ett mycket modernt ämne: bristen på kommunikation i ett äktenskap. Fontane tar oss med till år 1859 och till familjen Holk som bor på slottet Holkenäs i Schleswig. Greve Helmuth och hans hustru Christine har varit lyckligt gifta i över 17 år när han bli kallad till hovet i Köpenhamn (Holk har "tjänsteplikt" hos en av de danska prinsessorna, en äldre dam).


Christine som är i full gång med att planera de två tonåriga barnens fortsatta skolgång har inte lust att följa med, vilket med tiden visar sig vara ett stort misstag . Man har redan börjat ana att det finns vissa spänningar mellan makarna- Christine är den mera bestämmande och har kanske vissa "diktatoriska anlag"- Helmuth tar dagen som den kommer och med moderna termer kanske man kan säga att han är "en glad skit". Det stora problemet är att makarna pratar förbi varandra och inte säger vad de menar och inte kan uttrycka sig "rätt".


I Köpenhamn diskuteras det politik och man roar sig- det är ett ytligt liv. Brev växlas mellan makarna Holk- men de blir allt glesare. I Köpenhamn finns det också många frestelser- och så faller Helmuth Holk som en mogen frukt och äktenskapet går i putten. Nu slutar inte romanen med detta - fortsättning följer och den är kanske inte vad man hade väntat sig.


Fontane kan sin danska historia och han kan också sitt Köpenhamn (där han hade vistats)- många av personerna i boken är verkliga (men prinsessan är fiktiv) som t ex Grevinnan Danner

och Christian de Meza. I "Unwiederbringlich" beskriver Fontane ett äktenskaps långsamma sönderbrytning och fall- realistiskt, med fint tecknade porträtt och med fängslande handling och dito bipersoner.


Med en papegojas envishet upprepar jag- snälla någon- se till att vi får möjlighet att läsa flera böcker av Fontane på svenska! (I dagens läge finns alltså bara "Effi Briest" översatt.





lördag 22 oktober 2011

Strandnära




(Vy från Rusné (Russ) lånad från Wikipedia.




Nej, jag skulle inte vilja bo i floden Memels deltaområde. Här blir det ofta översvämningar. Vårarna är extra vådliga. Jag läser berättelsen om Jons och Erdme i Hermann Sudermanns novellsamling "Resan till Tilsit".



"Oj oj! Översvämning! Oj oj! Översvämning! Översvämning! ---


Gårdsplanen står under vatten. Det har inte så mycket att betyda, när allt kommer omkring."


--


Men det blir värre- hela huset översvämmas, grannens hus lossnar från grunden och far iväg- grisarna drunknar och korna måste räddas upp på höloftet under enorma ansträngningar. Det var en obarmhärtig vår det året. Historien om Jons och Erdme är både sorglig och uppbygglig - sorglig för att det är ett så hårt liv för dem där i sumpmarkerna kring Heydekrug men uppbygglig för att Jons och Erdme är så envisa och så arbetsamma och kloka- det ger inte upp. Så här var livet för många i den här trakten och Sudermann kan konsten att beskriva det på ett underhållande sätt trots alla bekymmer som fyller sidorna.



Människorna som bor i trakterna av Heydekrug är vana vid umbäranden- de vet hur de ska klara livhanken och de har inga stora pretentioner på tillvaron. Hårt arbete och målmedvetenhet- det är överlevnadsreceptet. Sudermann har gjort både tiden och platsen odödliga.
Heydekrug heter idag Siluté. "Šilutė district municipality is one of 60 municipalities in Lithuania. It is known for spring floods when ice on Neman River starts melting. This is the only municipality in Lithuania that gets flooded on regular basis." (Wikipedia)


Nu återstår bara en enda berättelse för mig i boken (som har tagit slut alltför snabbt).

Nyfiken på.... Alex Capus

Alex Capus är en schweizisk författare som ännu inte fått sina böcker översatta till svenska- men i Norge har han uppmärksammats.



Idag heter Graf von Götzen "Liemba". (fotot från Wikipedia)


Capus är mest känd för sin bok "Eine Frage der Zeit" (En fråga om tid) som alltså finns i bland annat norsk översättning. Det verkar att vara en mycket spännande historia som tar oss med till tyska Östafrika (Tanganyika). Året är 1913 och tre tyska varvsarbetare blir kommenderade av kejsar Wilhelm II att montera ner ångfartyget "Graf von Götzen" och sätta det i bruk igen på Tanganyikasjön. (En sjö där flera kolonialmakter slåss om herraväldet). "Graf von Götzen" blev för övrigt förebild för ångaren "Luise" i filmen "Afrikas drottning". Här finns massor att läsa om båten!


Hur jag hittade fram till Alex Capus? Jo, det ska jag tala om: jag följer en schweizisk blogg som innehas av en ung bokhandlerska, Manuela Hofstätter. Hon ger många trevliga boktips.