fredag 30 april 2010

Malmö stadsbibliotek åter på tapeten


"Personalen fattar trögt och långsamt" - ordvalet är mitt men det är väl så det menas om jag kan utläsa artiklarna (i Sydsvenskan) korrekt. Det verkar i vilket fall som helst som att Malmö stadsbibliotek är en mindre lustig arbetsplats att behöva vistas på.

-

Malmö stadsbibliotek... ack ja. Förra året gallrade man ut böcker hejvilt- böcker som bland annat omvandlades till toapapper. "Ut med böckerna och in med författarna. " Det var mottot. Vad blir det härnäst undrar man. Jag kan inte påstå att jag ser framtiden an med tillförsikt.

Nobel-alfabetet - S


Det är dags för en ny bokstav i Lyrans nobel-alfabet.

-
1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

-
För en gångs skull är uppgiften svår på grund av mängden...- S- är en "stor" bokstav....men lyrik ligger mig mycket varmt om hjärtat så mitt val blir Nelly Sachs (1891-1970). Hon fick nobelpriset år 1966 och delade det med Shmuel Yosef Agnon. Motiveringen till Nelly Sachs nobelpris var: ... för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde.
-
Nelly Sachs växte upp i Berlin - hon var enda barnet och levde i en skyddad värld- omgiven av böcker. Som fjortonåring fick hon Selma Lagerlöfs roman "Gösta Berlings saga" i present och hon blev mycket gripen av boken- så gripen att hon så småningom började att korrespondera med den svenska författarinnan- något som skulle få stor betydelse för Nelly Sachs längre fram i tiden. Så kom nazisterna till makten och tillvaron blev mycket svår för Nelly och hennes mor (fadern avled ganska tidigt). I allra sista minuten lyckades Nelly få en fristad i Sverige - tack vare hjälp från Selma Lagerlöf och även prins Eugen. Judeförföljelserna och landsflykten skapade Nelly Sachs diktning. Det är lyrik som känns ända in i benmärgen.
-
Från diktsamlingen "Flykt och förvandling" :
-
VITA ORM
vintergata
vinge i graniten
rosa vemod i isblocket
spärrzoner runt hemligheten
hjärtklappningsmil av försvinnande
vindkedjor hänger på hemlängtan
flammande vredesgranat-
-
Och snäckan
med gudstidens tickande packning.
-
(Information om Nelly Sachs har jag hämtat från Helmer Långs bok "De litterära Nobelprisen 1901-1983, Bra Böckers förlag, 1984)
-
Jag kan tillägga att jag minns Nelly Sachs vackra och spröda gestalt från Nobeldagen år 1966- just det årets ceremoni har etsat sig fast i min hjärna.
-

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför "din" författare borde få Nobelpriset.
-
Assia Djebar tycker jag är en mycket värdig kandidat till Nobelpriset. En av hennes mera kända böcker är "Sultanbrudens skugga" (den har jag tyvärr inte läst- ännu)- däremot har jag "Oran- dött språk"i min hylla och läste också "Ingenstans i min fars hus" för ett tag sedan. Min motivering: För hennes starka skildringar av kvinnors villkor och kvinnors historia i en svår och ofta sluten värld.

torsdag 29 april 2010

The angry young men


De var unga- och de var arga.

-

Alan Sillitoe, John Osborne, John Braine, John Wain, Arnold Wesker- arga unga män- i efterkrigstidens England. Idag läser jag att Alan Sillitoe gått bort- lite över 80 år gammal. Han och speciellt John Osborne med sin pjäs "Look Back In Anger" kommer alltid att ha en speciell plats både i mitt hjärta och i min bokhylla. Jag var bara 18 år när jag läste Sillitoes" The Loneliness of the Longdistance Runner" och Osbornes "Look back in Anger"- de gjorde ett outplånligt intryck på en tonåring under en mycket "arg" dekad (60-talet).... och jag ser mig om i tacksamhet.

På dåligt humör?

Då hjälper det att läsa en dikt av Eva-Stina Byggmästar- till exempel från "Älvdrottningen". Språket, språket språket..... fantasifyllt, nyskapande.... och bara så betagande vackert och vänligt inbjudande. Man ler... och man känner sig så väl till mods.
-
Har du kramat ditt kramdjur idag?
Har du lekt med liten vindsång?
-
Och SMÅSOVER bättre en regnig dag-
Men visst, blå bänkar och ljumma
skuggor går an
med bokstäver som kunnde. Och urdruckna gröna
tekoppar, fat blommiga, i gräs, allt verkar nästan
osynligt här....
-
SEDAN: möblerat har med hängmattor denna skog-
bäddat dem alla! och diktsamlingar var
bara grönklädda poeter vilka svämmade,
svävade bort, svävade fram och tillbaka
över alla dessa månskensmarker,
detta harland.
-
En helt färsk diktsamling av Byggmästar har kommit ut på Söderströms förlag. "Vagga liten vagabond". Tror inte att jag kan motstå den.....

onsdag 28 april 2010

Madagaskar i dikt

Jean Joseph Rabéarivelo blev bara 36 år gammal. Han levde ett hårt och materiellt fattigt liv men älskade böcker och litteratur (och tyvärr också opium). Sju böcker fick han publicerade, nästan bara lyrik.
-
Madagaskar
-
Här står hon
hennes ögon speglar sömnens kristaller
hennes ögonlock tunga av tidlösa drömmar
hennes fötter på oceanens botten
vattnet droppar från hennes händer då hon lyfter dem:
de bär koraller och skimrande salt.
-
Hon tänker stapla dem i små högar
nära viken med dimmorna
och ge dem till de nakna sjömännen
vilkas tungor skurits ut
tills regnen småningom börjar falla.
-
Sen kan man ej längre se henne
bara hennes vindsvepta hår
som like sjögräs reder ut sig-
och kanske några korn av salt.
-
översättning:Anna-Lena Wästberg ur boken "Afrika berättar" av Per Wästberg.

Afrika igen...

Foto: Ulla Montan

På stol nummer 12 - (i Svenska Akademien) sitter han- - Per Wästberg. Han är en stor kännare av Afrikansk litteratur (och Afrika). I min hand just nu ett biblioteksfynd- en bok utgiven år 1961 (den var konstigt nog inte magasinerad- och det blev jag så klart väldigt glad för!)- "Afrika berättar" en antologi sammanställd av Per Wästberg utgiven på Cavefors förlag.
-
Sydafrika är givetvis i fokus men även Madagaskar och Kap Verde finns representerade i den över 400 sidor tjocka antologin. Boken skrevs under en tid då frigörelsekampen stod i fokus. I Syd-Afrika mördades 69 personer (många kvinnor och barn) under en fredlig demonstration mot apardheid. (Sharpevillemassakern- i mars 1960).
-
Just nu läser jag också Nelson Mandelas sjävbiografi "Den långa vägen till frihet" (tack till Petter på Butter tar ordet
som inspirerade till detta boklån!)

tisdag 27 april 2010

José Craveirinha

José Craveirinha -författare, journalist och medborgarrättskämpe (1922-2003) från Mozambique.
-
Craveirinhas far var portugis men hans mor tillhörde Rongastammen- och Craveirinha kom att bli en av förgrundsfigurerna i "Négrituderörelsen". Hans medlemskap i FRELIMO gjorde att han föll i onåd hos makthavarna i Mozambique- och mellan år 1965 och 1969 satt Craveirinha i fängelse för sina åsikters skull.
-
En del av hans dikter finns översatta till svenska i "Att stava till ett kosmos" utgiven på Almaviva förlag år 2006.
-
Jag är ensam
-
Jag är ensam
men jag reser i mina tankar.
-
Och vid min sänggavel
lyssnar jag till
Fernando Pessoa som svarar. (översättning: Marianne Sandels)
-
"Att stava till ett kosmos" ingår i Bibliophilias Afrika-utmaning. (och jag läser i otakt).

José Craveirinha


-
Svart skri
Jag är kol!
Och du rycker upp mig brutalt ur marken
Och gör mig till din gruva
Chefen!
-
Jag är kol!
Och du eldar mig, chefen
Så att jag evigt skall tjäna dig som rörelsekraft
Men inte för evigt
Chefen!
-
Jag är kol!
Och jag måste brinna, ja
Och bränna allt med kraften av min förbränning.
-
Jag är kol!
Jag måste brinna och utvinnas
Brinna intill förbannelsens aska
Brinna levande som tjära, min broder
Tills jag inte längre är din gruva
Chefen!
-
Jag är kol!
Jag måste brinna
Och bränna allt med leden av min förbränning.
-
Ja!
Jag skall vara ditt kol
Chefen!

(Översättning: Marianne Sandels)

måndag 26 april 2010

Tema-trio havandeskap




Lyran frågar efter tre romaner som handlar om havandeskap i veckans tema-trio.

1. Jag tänker först på Margaret Drabble och "The Millstone" ("Kvarnstenen" på svenska)- boken handlar om Rosamund Stacey (som är i full färd att skriva en avhandling om engelsk poesi vid Cambridge-universitetet). Hon träffar en journalist på en pub- tar med honom hem och -hoppla- så blir hon med barn efter detta "one night stand". Hela hennes liv vänds upp och ner. Boken kom ut 1965- den var med på min litteraturlista när jag läste engelska en gång i forntiden- jag gillade den jättemycket!
-
2. Porträtt av modern som ung av Christian Delius. (Bildnis der Mutter als junge Frau). Boken är utgiven av Tranans förlag. En ung tysk kvinna i Rom år 1943 väntar på att föda sitt första barn. Hennes man har kommenderats till Nord-Afrika- vi får följa kvinnans tankar under en dag då hon långsamt promenerar genom den eviga staden. En väldigt vacker bok.
-
3. Allt som återstår av Elin Boardy. Handlar om Emma som blir kvar i Sverige när hennes syskon emigrerar till Amerika. På hennes lott faller att ta hand om hemmet och fadern. Sjutton år gammal blir hon med barn. Elin Boardy har skrivit en historia om ett kvinnoliv som är mycket gripande. Fattigdom, elände och uschianamej skulle min farmor ha uttryckt det- men romanen är lik' förbaskat mycket bra.

one of those nights.....




Just en sådan som Wislawa Szymborska beskriver här nedan.....

-

Klockan fyra på morgonen

-

Timmen från natt till dag.

Timmen från den ena sidan till den andra.

Timmen för trettioåringar.

-

Timmen som sopas för tupparnas galande.

Timmen då hela jorden förnekar oss.

Timmen med fläkt från slocknade stjärnor.

Timmen av blir-det-något-kvar-efter-oss.

-

Timmen av intighet.

Dov, tom.

Alla timmars avgrund.

-

Vem kan må bra klockan fyra på morgonen?

Om myrorna gläds, låt oss gratulera.

Men om vi ska fortsätta leva

-låt fem äntligen komma.

(ur diktsamlingen "Aldrig två gånger")

söndag 25 april 2010

Lyrik på en söndag- bokstaven E


"Kosmisk moder" Waldemar Lorentzon
-

Det är söndag och dags för ännu en bokstav i lyrikutmaningen från Bai. "E" !
-

1. Ekfrase er eit dikt som er skrive til eit anna kunstverk. Som oftast er ekfrasa skrive til billet- eller skulpturkunst, men ho kan også vere retta til andre kunstformar. Presenter eit dikt som er ei ekfrase.
-
Jag tänker på Erik Lindegrens "Kosmisk moder"- Lindegren lät sig inspireras av Halmstadgruppen och den surrealistiska konsten- här är det Waldemar Lorentzons målning som "stått modell" för dikten nedan.
-
KOSMISK MODER
-
var i mig dina vintergators andning
var i mig den du redan är och alltid har varit
en dröm bortom drömmens berg och bortom hemligheten
något verkligare än verkligheten
något som jag varken kan glömma eller minnas
något som mörka skepp som vandrar upp mot fyren
något som moln som ljusa klippor och klippor som mörka moln
något som förvandlar ofattbar köld till ofattbar värme
något som var i mig och förvandlade mig
o förvandla mig
gör mig till en hamn för min oros skepp
vänta mig under jorden
sök mig i min urna
o förvandla mig och var i mig
så som jag omärkligt vilar i dig
i medvetslös dröm om dina ögons stjärnbild
-
2. Presenter eit dikt av ein diktar på E.
-
TS Eliot är kanske mest känd för "Old Possum's Book of Practical Cats" och "The Waste Land". Han är inte min favorit-poet men den här dikten som porträtterar New Hampshire tycker jag är väldigt fin. TS Eliot var amerikan men blev så småningom engelsk medborgare och levde större delen av sitt liv i just England.
-
New Hampshire
-
Children's voices in the orchard
Between the blossom-and the fruit-time;
Golden head, crimson head,
Between the green tip and the root.
Black wing, brown wing, hover over;
Twenty years and the spring is over;
To-day grieves, tomorrow grieves,
Cover me over, light-in-leaves;
Golden head, black wing,
Cling, swing,
Spring, sing,
Swing up into the apple-tree.


3. Sidan eg ikkje er objektiv, og sidan Gunnar Ekelöf er og blir min diktarfavoritt, vil eg dedikere den siste E-en til han. Har du lese Ekelöf og kva synest du om tekstane hans?
-
Jag har läst Ekelöf och jag tycker oerhört mycket om hans dikter. Det är svårt att välja en.... . ...Omvälvande-det kan man säga om hans poesi.
-
Om livet, om de levande.
Om döden, om de döda.
Om öster och väster,
de två som aldrig ska mötas
och aldrig skiljas,
blott ana varandras närhet,
förnimma och följa varandras rörelser,
så som människan måste
i hat och i kärlek.
-
Jag sjunger om det enda som försonar,
det enda praktiska , för alla lika:
Hur sällan mänska äger makt
att avstå makt!
Att avstå jag och talan, avstå-
det enda som ger makt. (ur diktsamlingen Färjesång)


lördag 24 april 2010

Några citat ur "Gamla mästare" av Thomas Bernhard

Apropå gnäll och veklagan alltså.... jag är mitt uppe i "Gamla mästare"- (jag väntar med att skriva om boken - jag behöver hämta andan ett tag först).
Här finns inga heliga kor det är då ett som är säkert....
-
" Till och med den tjocke stinkande Bach vid Thomasorgeln var bara en löjeväckande och ytterst pinsam uppenbarelse, det är odiskutabelt."
-
"--- för Wienarna läser inte The Times, de nöjer sig med de mest primitiva och allra mest avskyvärda tidningar som överhuvudtaget trycks i världen i rent fördumningssyfte, alltså verkligen idealiskt passande tidningar för de perversa wienarnas känslo- och själstillstånd."
-
"Mozarts musik är också full av underkjols - och kalsongkitsch, sa han."
-
"Även jag hade dessa lärare med deras perversa flöjtspel och med deras perversa gitarrknäppande, som tvingade att lära mig en stupid sextonstrofig Schillerdikt utantill, vilket jag alltid upplevde som en av de hemskaste bestraffningarna."

alla dessa konstiga nya ord....


Detta är väl helt utomämnes egentligen men ibland blir alla dessa nya termer och ord lite för mycket för en femtiotals-tant.... Fan- rent ut sagt! Sitter här och läser om I-phone. Det verkar ju vara en "käck" (för att uttrycka det på göteborska) pryl. Jailbreak, spotify, appar , (jo, jag har fattat vad en "app" är men ändå....), root-lösenord???, firmware.... Jag känner mig som en idiot.
-
Köper man TV idag räcker det inte med att sätta kontakten i väggen (och eventuellt en kontakt i ett antenn-uttag)- nej, man måste installera en massa tjafs också för att allt ska fungera. Knappar och instruktioner hit och dit- man kan då bli spyfärdig för mindre. Jag ber till högre makter att min tjock-TV håller några år till och att kanalerna inte pajar ihop för mig.

fredag 23 april 2010

En dikt på världsbokdagen



Afrika står i fokus i år vad gäller litteraturen. I min hand just nu: The Heineman Book of African Women's poetry - en antologi med poesi från hela den Afrikanska kontinenten.


-


And We were Born


-


and we were born


without the slightest choice of worlds


-


the wind gathers


our solitudes


leaves branches trees


our bodies strangers to eternity


-


there is a land in us


which feeds our dreams


from within


-


just as the night


secretly


feeds the night


by an intuition of the world


we sensed the blind


shore


the unforeseeable place


-


what are we going to begin anew?


-


Amina Saïd (översatt från franskan av Eric Sellin). Amina Saïd är född 1953 och från Tunisien. hon bor numera i Paris och har gett ut flera diktsamlingar.

Världsbokdagen - för det fria ordet



















Alltför många har straffats, fängslats och torterats för att de hävdat sin rätt att fritt uttrycka sina åsikter och tankar- i skrift eller i tal. Måtte devisen "Jag avskyr dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem"alltid ljuda högt. (Citatet tillskrivs Voltaire).
-
Böcker bränns fortfarande- det är mer än skrämmande. Inget ska tas för givet i denna värld.
-
Främlingen
-
Det är inte sant att friheten aldrig kan dö.
Alltför många människor har sett friheten dö.
De vet, ty de har gråtit.
Och deras tårar har frusit till hagelkorn.
-
Prata alltså inte idealistisk skit.
Du som andra kan få följa friheten till graven.
-
Efteråt möter du en främling på vägen.
-
Pröva hans blick.
Se långt in i hans ögon.
-
Birger Norman.

torsdag 22 april 2010

Multatuli


Multatuli hette egentligen Eduard Douwes Dekker (1820-1887) - nederländsk författare.Multatuli betyder "Jag har burit mycket".

-

Dekker var bosatt på Java under många år- han var mycket kritisk till den holländska kolonialregeringen. Han tvingades lämna Java år 1856 och gick sedan i frivillig landsflykt (i Tyskland).
-

Hans mest kända verk är "Max Havelaar" som är en attack mot kolonialismen. (Utkom 1860). Boken finns i nyutgåva- (Bokförlaget Atlantis.) (Den vill jag läsa!)

-

Multatuli nämns i "Människornas jord". (Bild och information om Multatuli hämtat från Wikipedia)

Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer

Omslaget är hänförande vackert- och bara det lockar till läsning.... Jag följer med på Lyrans resa runt världen den här månaden och har hamnat i Indonesien. Jag måste erkänna att jag vet mycket litet om denna övärld- lite grann tog jag väl in när jag läste Agneta Pleijels "Vindspejare" (den tyckte jag mycket om)- men Indonesien är annars ett ganska blankt kort för mig.
-
Författaren- Pramoedya Ananta Toer- dog år 2006- 81 år gammal. Han hade annars varit en god kandidat till ett nobelpris i litteratur (och det är sannerligen synd att han inte hann få det). Toer tillbringade en stor del av sitt liv som politisk fånge- först på ön Buru och sedan i husarrest fram till 1992. Han överlevde genom att berätta (bland annat) det som skulle bli "Burukvartetten" för sina medfångar.
-
"Människornas jord" är den första delen i denna kvartett. Vi förflyttar oss till Indonesien som det var under 1890-talet- en koloni- ett lydrike under Nederländsk kontroll. Huvudpersonen är Minke- en ung "infödd" , mycket begåvad - hans familj har stora förhoppningar på honom- han får gå i det holländska gymnasiet. Så träffar han en vacker ung flicka- Annelies - och hans värld förändras- kärleken tar honom in i en annan dimension av tillvaron och han blir sakta men säkert varse hur orättvist och förtryckande det koloniala samhället är. Den person som vägleder honom till insikt är främst Annelies mor- konkubinen (nyai) "Ontosoroh".
-
Även Minkes mor får en viktig roll-här talar hon till Minke (Gus) inför hans bröllopsceremoni (sid 323)
-
"Vilka är kännetecknen på en riddare från Java?" "Jag vet inte, mor". "Sch! Du bara tror på allt som är holländskt. De fem kännetecknen på den javanske riddaren är: hus, kvinna, häst, fågel och keris. Kommer du ihåg det?"
-
"Ett hus är inte bara en adress, Gus, det är en plats som den som lever där förlitar sig på."---
"Kvinnan är centret runt vilken livgivandets gåva cirklar, och livet självt.---
"Utan en häst ,kommer dina steg inte att vara långa, och du kommer att vara kortsynt".----
"-- fågeln är en symbol för skönhet, kontemplation, för allting som inte har något samband med enkel fysisk överlevnad, utan enbart för att tillfredställa sin själ.---"-- kerisen är symbolen för vaksamhet, för beredskap, för mod, vapnet med vilket man försvarar de andra fyra. Utan kerisen kommer de andra att försvinna."---
-
Del nummer två i Burukvartetten heter "Barn av alla folk"- den tänker jag skaffa tillsammans med de övriga delarna i kvartetten. Samtliga delar är utgivna av Leopard förlag. Jag skulle gärna ha sett ett förord till boken (eller efterord)- en introduktion av författaren saknar jag mycket.
-
För att sammanfatta : "Människornas jord" var en stor läsupplevelse för mig och jag är mycket tacksam mot Lyran som "skaffade biljetten" till resan!

onsdag 21 april 2010

En dikt av Katarina Frostenson



Katarina Frostenson sitter på stol nummer 18 i Svenska Akademien. Invald blev hon den 27 februari 1992- (efterträdde Artur Lundkvist.) Frostenson är främst poet men har också skrivit så kallade "monodramer". Hon anses vara "svår" och jag kan nog hålla med... Jag lyder därför rådet jag läser i Göran Hasslers antologi "Den nyaste ordmusiken" (En bok för alla,1992) :


" När man läser dikter av Katarina Frostenson gäller det att mer än någonsin läsa med öppna sinnen utan att låsa sig i krav på analyserbar begriplighet. Det är först när man kopplar loss och låter ordens klanger tala som man upplever förståelse och samhörighet."

-

Den här dikten tycker jag i vart fall mycket om- den kan jag leva mig in i.

-

Mors spår

-

hon går på vägen och sjunger

hon går på vägen och sjunger

hon går på vägen och sjunger

-

grässträngen

-

Hon vänder sig om

och slår ut

mitt i vintern

-

mitt i vintern slår hon ut

snökristallansikte

-

hon vänder sig bort från mig ett tag för alltid

törnrosorna är överblommade

nyponen röda smäck

det finns ingen annan tid än sommar

död på en plats med en sjungande sträng

tisdag 20 april 2010

Alan Bates som spionen Guy Burgess

Tänk! Jag lyckades hitta en bit av filmen som jag såg någon gång på 80-talet. En engelsk (tror att hon var skådespelare) hade kommit till Moskva för att uppträda- där träffar hon helt apropå Guy Burgess (som spyr i hennes loge- full som en kaja). Nåväl- skådespelerska återvänder till England med en beställning på riktigt fina kläder till Burgess (som längtar efter att se ut som en engelsman igen efter alla år i exil (ja, inte kunde han återvända till hemlandet....). Här är den scen där Burgess kan ståta med sin nya elegans i det gråa och trista Moskva. Obetalbart med "He is an Englishman" som ackompanjemang. Åh vad jag vill se om den här filmen!
-

Alexandria- i dikt och verklighet



Här är hon- den moderna staden- Alexandria- lockande och gåtfull- nog kan man höra historiens vingslag när man ser det vackra fotot (taget från Wikipedias site).

Jag har läst "Miramar" av Naguib Mahfouz.

"Alexandria. Äntligen. Alexandria. Daggens Drottning. Den bleka glorians fägring. Strålande famn, tvagen med himmelskt vatten. Hemlängtans innersta kärna, dränkt i honung och tårar" (Jag ryser över hela kroppen- är det inte bara så vackert skrivet.....).

-

Fyra män bor på ett pensionat - Miramar- i Alexandria. De berättar alla samma historia men utifrån sina egna respektive perspektiv- och med hänsyn också till de egna förutsättningarna- därför blir det mycket varierade berättelser. I centrum för allt står en ung kvinna- den vackra Zahra som flytt från sin familj och från ett hotande påtvingat äktenskap med en bra mycket äldre man. Zahra är uppasserska på Miramar. En ung, åtråvärd kvinna och fyra män- det är som gjort för intriger och förvecklingar.

-

Den berättare som får lite större utrymme än de övriga är också den äldste i församlingen- den 80-årige Amer Wagdi- pensionerad journalist. Han är en mycket intressant karaktär - här ett inapass som jag hittar på s. nio :

-

"Den där gamlingen som skrudar sin hoptorkade kropp i en svart kostym från tiden för Syndafloden. Vi betackar oss för er långrandiga vältalighet! sade den där nollan till redaktör, så typisk för den tiden. "Ge oss nånting som en resenär i jet-åldern kan läsa!" En jet-åldersresenär. Vad vet du om det, din feta enfaldiga nicke-docka? Skrivandet är för människor som kan tänka, och känna, inte för själlösa typer som bara jagar sensationer från nattklubbar och barer. Men det är dåliga tider nu. Vi är dömda att arbeta med uppkomlingar, narrar som säkert fick sin skolning på en cirkus och sedan gav sig på journalistiken som ett lämpligt forum att förevisa sina konster."

-

Jag tycker att Amer Wagdi är den person i boken som verkligen framkallar det jag föreställer mig vara " Alexandrias själ." Han talar politik och han käbblar så gott som konstant med en annan äldre pensionatsgäst- det är både roligt och mycket tänkvärt och det blir många tillbakablickar... gamla tider... han talar om "de muslimska bröderna som jag inte tyckte om och kommunisterna som jag inte begrep mig på".

-

De nya gästerna introduceras och de kommer också att göra sina röster hörda. Boken är- kan man kanske säga- lite som en teaterpjäs- där fyra aktörer får utrymme för sina monologer. Språket är poetiskt (och det tycker jag också så mycket om....). Amer Wagdi avslutar boken med Förbarmarens sura (som han också reciterat i sin första monolog).

-

Förbarmaren har tillkännagivit Koranen;

Han har skapat människan.

Han har lärt henne talets gåva.

Solen och månen vandra enligt beräkning.

Och stjärnorna och träden tillbedja honom.

Och himmelen har han upplyft och satt alltings mått.

För att I icke skolen vara vrånga, då I vägen.

Iakttagen den riktiga vikten och minsken den ej.

Och jorden har han utbrett åt de skapade varelserna.

På den växer frukt och palmer med hölster.

Säd med strån och doftande örter.

Vilken av eder Herres välgärningar hållen I då för lögn?

-

"Miramar" var en stor läsupplevelse och har inspirerat mig till ett djupdyk i Mahfouz författarskap (nästan som ett djupdyk à la Holly Hock! ) Jag tackar vidare Hermia som tipsade om Miramar på sin blogg.

Fioretos, Mahfouz och några till....


Jag har hämtat hem min beställda "Den siste greken" från biblioteket. Äntligen. Det har varit en lång väntan. Nu har jag bara två veckor på mig att läsa ut.....
-
Efter att ha konsumerat "Miramar" och "Echnaton- sanningssökaren" kände jag att jag bara måste läsa mer av Mahfouz. Nu har jag "Berättelser från vår gata" i min läshög också.
-
En bok om Kim Philby- mästerspionen slank med . För ganska många år sedan såg jag en film som handlade om hans spionkollega Guy Burgess (Alan Bates i huvudrollen). (Mycket bra film för övrigt).
-
och... ogräs och gräs växer, hunden behöver bada (med schamponering), garaget ska röjas...

Lyrik på en söndag- bokstaven D

- På bilden: John Donne
Mycket intressant och lärorik utmaning från Bai. Här kommer mitt bidrag.

-

Kva tankar gjer du deg om å dele inn og kategorisere dikt i ulike sjangrar etter ulike kjenneteikn? Er det nyttig for oss vanlege lesarar, eller er dette aktivitet for spesielt interesserte akademikarar?

-

Som vanlig läsare vill jag nog helst slippa indelning i genrer och bara läsa och förstå dikten på mitt eget sätt- men- som fördjupad läsare (om uttrycket tillåts) tycker jag att genreindelningen kan tillföra mig en extra kunskap som kanske också ger dikten en ny dimension.

-

En dikt av en författare på D: Mitt val blir John Donne (1572-1631). Domprost i St Paul's Cathedral och en s k metafysisk poet. Detta är säkert hans mest kända dikt- men han skrev också många väldigt vackra kärleksdikter.

-

No man is an island, entire of itself

every man is a piece of the continent, a part of the main

if a clod be washed away by the sea,

Europe is the less, as well as if a promontory were,

as well as if a manor of thy friends or of thine own were

any man's death diminishes me, because I am involved in mankind

and therefore never send to know for whom the bell tolls

it tolls for thee.
-
Den kanadiske litteraturforskaren Northop Frye meiner at eit dikt består av babble og doodle. Babble er det rytmiske og musikalske, medan doodle er visuelle apsekter, som linjedeling, strofeoppbygging og typografi, poetiske bileter og metaforer.Presenter eit dikt kor doodle-aspektet er særskilt sentralt.
-
Nu går mina tankar till Gunnar Ekelöf och hans apoteos:
och jag länkar till Lazy's library som har fått till dikten mycket bättre än vad jag verkar lyckas med.
-
Dikten bildar en geometrisk figur (kvadratisk) och är inte bara en vacker lovsång- den är också ett konstverk.
-
(apoteos= en människas upphöjande till gudarna).

måndag 19 april 2010

Om att leva i ett museum

(Bilden är norpad - och inte min egen således).
-
Någon radio från 1930-talet har jag heller inte men väl en från 50-talet... och många gamla böcker och pärmar.... "Pöl" skulle min farmor ha kallat det för på sin Kristinehamns-dialekt och så skulle hon ha sett till att det åkte till soptippen. Dock inte jag.... jag skulle nog ha blivit lumpsamlare.... goda förutsättningar har jag i alla fall...
-
Jag grävde fram en dikt som min pappa hade skrivit ner - en fin dikt, tycker jag också:


Jag talar till dig
om den gränslösa
och trånga fläck
som är vårt liv
och där vi rör oss
i ett darrande ljus
-
Vi är alla
alla de andra
fast vi vet inte om det,
och din vän
går i dig fast du
inte ser hans spår.
---

Sandro Key-Åberg

Tematrio Långt borta.....


Berätta om tre romaner som utspelar sig på ovanliga/exotiska platser, uppmanar Lyran i veckans tematrio.
-
Här kommer mina bidrag.
-
1. Mauritius ligger mig varmt om hjärtat- (fastän jag aldrig har varit där)- på mitt läsbord har jag (utläst) "Isabelle" av Marcelle Lagesse. Lagesse beskriver ett Mauritius som slits mellan två kolonialmakter- Frankrike och England på 1830-talet. Passion, mord, politiskt förtryck- allt skildras i den här oerhört spännande berättelsen.
-
2. "Färden genom mangroven" av Maryse Condé. Maryse Condé är en författarinna som jag trollbundits av mer än en gång. Karibien känns väldigt exotiskt... "Färden genom Mangroven" är en riktig "pusselroman"- oerhört spännande och välskriven.
-
3. "The Stone Virgins" av Yvonne Vera. Handlingen tilldrar sig i ett sargat och krigstrött Zimbabwe. Två systrar genomlider krigets helvete- en stark och hemsk berättelse om ett land vars befolkning ännu plågas svårt.
-
PS- när jag loggar ut från sidan ser jag att "Färden genom mangroven" precis blivit recenserad av OnWordArts.

söndag 18 april 2010

Nyfiken på.... Christoph Hein

Den här mannen och hans böcker är jag intresserad av. Christoph Hein. Hein är född 1944 och han är uppvuxen strax utanför Leipzig i det forna DDR. Han finns översatt till svenska-(Den främmande vännen och Tangospelaren -bland andra). Man får nog inhandla antikvariskt eller låna på bibliotek.. ....

Echnaton


Farao Echnaton fortsätter att fascinera. Vem var han? Galning eller bara en "oliktänkare och revolutionär"? Kanske en kombination av båda. Historien skrivs inte alltid av "rätt" personer. Mycket av det som tilldrog sig under Echnatons regeringstid är höljt i mystik. Vad man vet är att han förbjöd dyrkan av andra gudar än Aton (solguden) och att han lät "hacka bort" både andra gudars namn och även pluralformerna av ordet gud från templen. Genom att så totalt gå upp i en ny religion försummades bland annat utrikespolitiken- sådant straffar sig om man vill fortsätta att vara stormakt (och så är oftast fallet....). "Oliktänkare" får många fiender. Echnaton dog ung- hans tempel revs och han kallades "Den Store Förbrytaren" av nästa dynasti (den nittonde). Echnatons grav skändades och hans efterföljare (Smenkhara, Tutankhamon och Ay utplånades från den egyptiska regentförteckningen. (Tutankhamons grav undgick gravplundrare just av denna anledning). Det ironiska är nu att de personer som försökte utplåna minnet av farao Echnaton är just de som vi kan tacka för att han fått evigt liv. (Information om Echnaton har jag hittat i "Gudar och faraoner i den egyptiska mytologin" av Geraldine Harris).
-
Naguib Mahfouz låter tretton personer komma till tals i sin bok- alla ger de sin version av farao Echnaton- här berättar till exempel Ay, rådgivare till Echnaton och far till Nefertiti- läkaren Bento, Horemheb (chefen för säkerhetstjänsten) och till och med Nefertiti talar som sista "intervjuobjekt". Meriamun heter den unge man som samlar in uppgifterna.
-
Här talar Meriamun med sin far i början av boken:
" Vad är det du vill, Meriamun?"
"Jag vill lära mig allt om den här staden och dess härskare. Om tragedin som sönderslet landet och ödelade imperiet."
"Men du har ju hört allting i templet," svarade han.
"Far, den vise Qaqimna sade: Döm inte en sak förrän du har hört alla vittnesmål."
-----
"Dina förfäder sökte sig till krig, politik eller handel, men du Meriamun, du söker sanningen i stället, och det man kämpar för räknas så högt som den beslutsamhet man lägger ner i det. Se till att du inte retar de mäktiga eller ser med skadeglädje på dem som haft oturen att falla i glömska. Var som historien, opartisk och öppen för varje vittne. Kom sen med en sanning, fri från fördomar, för dem som vill begrunda den".
-
Mahfouz tecknar ett mycket varierande porträtt av Echnaton- och jag tror att jag har funnit om inte sanningen så i alla fall min egen sanning om denne mycket märklige farao.

Winny- i egen hög person

En vacker golden retriever att förgylla söndagen med? Här är han- Winny från Massachusetts- knappt ett år gammal.

lördag 17 april 2010

Barry McGuire- en del av mitt 60-tal



Nej, jag är inte rädd för vulkaner på Island- jag bara kom att tänka på den här låten i alla fall- Har alltid varit svag för den (och McGuires whisky?-spruckna röst).

Då svänger sig sommaren kring sin axel

"Sommaren har en vecka som liknar ingen annan. Det är veckan kring mitten av juli. Då svänger sig sommaren kring sin axel. Då ändrar sig på några dagar allt. Före den ser vi ut längs en rad av dagar, som utan slut tycker skjuta sig in bakom varandra, i ett oändligt perspektiv. Efter den har vi bara en liten frist av dagar kvar. Det är en vecka, som tar ifrån oss mer än någon annan förmår ge."

Från "Resa med rabatt" av Merete Mazzarella

En kättersk farao-Naguib Mahfouz och Mika Waltari

på bilden: farao Echnaton (äv. stavat Akhenaton).
-
- Om min drift att skriva någonsin lämnar mig, vill jag att den dagen blir min sista.

Naguib Mahfouz. (1910-2006).

-
Naguib Mahfouz fick nobelpriset år 1988 och han gick ur tiden för fyra år sedan. Just nu är jag fördjupad i två av hans böcker-"Echnaton, sanningssökaren" och "Miramar". "Miramar" har jag nästan läst ut och jag är på god väg med "Echnaton". Båda böckerna (utgivna på Alhambra förlag) är oerhört fängslande och jag hyser mycket stor beundran för Mahfouz berättarkonst.
-
Farao Echnaton regerade Egypten under 16 år- hans drottning är minst lika känd - den vackra Nefertiti. Denne farao uppsteg på tronen som Amenhotep IV men ändrade namn under sitt sjätte regeringsår. Egypten hade tidigare varit ett land med dyrkan av många gudar (polyteism)- nu påbjöd farao Echnaton tillbedjandet av en enda gud- solguden Aton. Echnaton lät stänga de gamla Amun-templen och han beslagtog prästerskapets jordegendomar som han sedan delade ut till de icke så väl lottade. Han valde också ut en ny huvudstad- i stället för Tebe skapades nu en en stad vid det nuvarande El Amarna i Mellanegypten. "Aton själv, min fader
uppmanade mig att bygga denna horisontstad".
-
Men allt gick illa för Echnaton- hans nya lära uppskattades inte- flera av hans barn dog mycket unga och han själv dukade också under fysiskt. År 1335 (cirka) före Kristus avled han.
-
Mahfouz låter flera personer komma till tals i "Echnaton- sanningssökaren" - alla har de sin egen bild av den omstridde och gåtfulle faraonen (det är faraos vänner, fiender-ja, även hans hustru Nefertiti ). I slutänden blir det nog så att det är läsaren själv som får avgöra hur Echnaton ska uppfattas...... (jag återkommer med mera utförliga tankar om boken).
-
För den som är intresserad av det gamla Egypten vill jag tipsa om Torgny Säve-Söderberghs böcker "Faraoner och människor" och "Egyptisk egenart". I min bokhylla finns också en verkligt läsvärd roman skriven av Mika Waltari: Sinuhe egyptiern (utkom ffg 1945). Sinuhe är hittebarn- växer upp under 1300-talet f Kr i Egypten- blir läkare. Han upplever bland annat farao Echnatons regeringstid. Mika Waltari var mycket noga med att vara så historiskt noggrann som möjligt i sin roman. (Jag är mycket förtjust i boken och den gjorde ett djupt intryck på mig när jag läste den för ganska många år sedan nu....)

fredag 16 april 2010

Om att resa med rabatt och andra bokfynd från biblioteket


Merete Mazzarellas bok om konsten att vara pensionär tog jag med mig hem från biblioteket. Jag läser mycket gärna Mazzarellas tankar och funderingar- och just den här boken har jag längat efter att sätta blicken i. Den är baske mig nyttig läsning för alla åldergrupper!
-
"En svensk tidningsnotis gav för en tid sen en än mer karikerad bild av framtidens pensionär. Här konstaterades att det idag satsas mer på skönhetsoperationer och Viagra än på forskning i Alzheimer och att de som lämnar arbetslivet kring 2030 får förmodas bli människor med enorma bröst och enorma erektioner- attribut de inte kommer att veta vad de ska användas till." (sidan 72).
-
Jag fortsätter läsningen med stort intresse.
-
På en annan hylla hittade jag en bok om språk- "Lagom finns bara i Sverige- och andra myter om språk" av Mikael Parkvall. Han slår hål på många myter - det ska bli spännande att läsa mera om detta.

En finstämd barndomsskildring


Jag har läst ut ett litet mästerverk- William Maxwells "They Came Like Swallows"
-
They came like swallows and like swallows went,
And yet a woman's powerful character
Could keep a swallow to its first intent;
And half a dozen in formation there,
That seem to whirl upon a compass-point.
Found certainty upon the dreaming air.
-
William Butler Yeats
-
(Dikten citeras på bokens försättsblad).
-
"They Came Like Swallows" är historien om en barndom som får ett abrupt slut- både för lille Bunny (åtta år gammal) och hans bror Robert (fem år äldre). Boken består av tre delar- i den första får vi en inblick i Bunnys värld- och det är den delen som väcker de djupaste känslorna hos mig. Bunny är känslig och ömtålig- han är djupt fäst vid och mycket beroende av sin mamma, Elizabeth. Elizabeth väntar nu sitt tredje barn och man får veta att hon haft två mycket svåra förlossningar tidigare- denna gången kommer hon därför att stå under bästa vård och ska läggas in på ett privat sjukhus i god tid.
-
Året är 1918 och det första världskriget närmar sig sitt slut- vi får faktiskt vara med om firandet av "armistice day"- men handlingen utspelar sig i USA så firandet får inte samma kraft här som i Europa. Det talas om en svår influensaepidemi- den närmar sig- och plötsligt drabbas lille Bunny. Elizabeth får stränga order om att inte komma i närheten av sin mycket sjuke son- men... hon är en ömsint mor och känner att hon måste se till det svårt sjuka barnet. Även Robert drabbas av spanska sjukan. Båda barnen klarar sig och lyckas långsamt hämta sig. Elizabeth åker till en annan stad för att föda sitt tredje barn. Då händer det som inte får ske- sjukdomen slår till igen med full kraft- Elizabeth dör i dubbelsidig lunginflammation. Tragedin är ett faktum.
-
"Feeling altogether sorry for himself, he began to imagine what it would be lke if she were not there. If his mother were not there to protect him from whatever was unpleasant- from the weather and from Robert and from his father- what would he do? Whatever would become of him in a world where there was neither warmth nor comfort nor love". (Sid.9).
-
Slutet är så sorgligt men det är fyllt av kärlek och förståelse- det känns att Elizabeth kommer att leva vidare och att hennes liv - under den korta tid det varade- haft en stor och outplånlig inverkan på både barn och make. För mig är den här boken en berättelse om både djupaste sorg och djupaste kärlek. Språket är också så vackert.... jag tar allt till mitt hjärta.
-
"He stood looking at Elizabeth's hands, which were folded irrevocably about a bunch of purple violets. He had not known that anything could be so white as they were- and so intensely quiet now with the life, with the identifying soul, gone out of them. They would not have been that way, he felt, if he had not been doing what she wanted him to do. For it was Elizabeth who had determined the shape that his life should take, from the very first moment he saw her. And she had altered that shape daily by the sound of her voice, and by her hair, and by her eyes which were so large and dark. And by her wisdom and by her love."

torsdag 15 april 2010

Le Portrait Chamarel av Shenaz Patel


Mauritius ligger i Indiska Oceanen men har sin själ i Afrika och kanske också i Indien eftersom större delen av befolkningen har sina rötter just i detta land. Det är en liten ö- med hög levnadsstandard och befolkningstäthet på över 600 personer per kvadratkilometer. Språket är kreol- det talas och förstås av nära 100 procent av befolkningen. Franska kommer på andra plats. (Engelska är det officiella språket).
-
Mauritius kom i blickpunkten extra mycket när Le Clezio fick nobelpriset i litteratur för lite över ett år sedan- Le Clezio har tidvis varit bosatt på Mauritius.
-
Jag är intresserad av den litteratur som produceras på denna gåtfulla ö- och tack vare min goda vän har jag blivit försedd med några intressanta och läsvärda böcker. Först ut för mig var "Le Portrait Chamarel" av Shenaz Patel.
-
Tyvärr finns den bara (såvitt jag vet) på franska. "Le Portrait Chamarel" är en kort roman (eller lång novell) som handlar om främlingskap och sökande efter plats, ett hem i tillvaron. Huvudpersonen är Samia, en ung föräldralös kvinna, som växt upp i ett kloster "îlot dans île". Hennes isolering bryts när hennes hittills okända släkting och morbror kommer för att hämta "hem" henne för att presentera henne för den familj hon aldrig sett eller ens hört talas om tidigare.
-
Ett porträtt av en gåtfull äldre man- Hussein- (Hussein ska visa sig vara Samias morfar)- lockar och förbryllar Samia. Historien spinner nu vidare runt detta porträtt.... och det blir en djup och vacker berättelse med ett annorlunda slut. Språket är mycket poetiskt.
-
"C'est la mois mauve....
Il l'a dit dans un murmure, comme en soupir de soie froissée. Pendant de longues minutes, Samia s'est demandé si elle ne l'avait pas rêvé. Lui. Sa visite. Sa présence. Et ses premières paroles à peine effleurées.".---- Novembre, mois de fête des morts, mois mauve dans son essence."
-
"-Tu pratiques la religion musulmane ou la religion catholique?
-Aucune.
-Comment ca aucune? intervint une autre jeune femme d'une voix déformée par l'étonnement et une sorte de désapprobation non dissimulée.
-Comme ca, aucune.
-Mais vous être quoi, alors?
-Comment ca, je suis quoi?
-Mais il faut bien être quelque chose!
-Je suis Samia."
-
Jag hoppas den här författarinnan får den uppmärksamhet hon förtjänar- jag kommer i vilket fall som helst att läsa flera böcker av henne.

Fokus på Egypten



Det var inte meningen men plötsligt har jag tre romaner på gång - och av två författare från Egypten. Hermia skrev för inte så länge sedan om " Miramar" av Naguib Mafouz- det lät så intressant att jag letade rätt på ett exemplar av boken på biblioteket- nu har jag nästan läst klart och jag har verkligen varit uppslukad... idag hämtade jag också Nawal el Sadawis "Den stulna romanen" - samtidigt som jag hittade "Echnaton" - ytterligare en bok av Nahfouz.
-
Jag har inte läst recensionerna av el Sadawis bok men har förstått att den sätter fingret på religiöst och politiskt hyckleri. (Helst i manlig skepnad då förstås).
-
Farao Echnaton har alltid fascinerat mig- mannen som rörde om i maktstrukturen i det forna Egypten- och påbjöd en enda ny gud- solguden Aton. Mafouz försöker komma till klarhet om vad som verkligen hände under denne faraos styre- i romanens form.

onsdag 14 april 2010

En blommig bok


Blomming och grann är den- utgåvan av "The Diary of a Provincial Lady" författad av E M Delafield. (förlaget är Virago).
-
Det är en småtrevlig bok i dagboksform- underhållande för stunden men kanske inte något man minns som en jättestor läsupplevelse. Väldigt engelskt med engelska problem ("aristokratiska" sådana, för övrigt) och engelsk humor. Jilly Cooper har skrivit förord.
-
"The Diary of a Provincial Lady" kom ut år 1930 och den gjorde succé på sin tid- den följdes av flera "Provincial Ladies" (The Provincial Lady goes further, The Provincial Lady in America och The Provincial Lady in Wartime). För min del räcker det med den tjusiga blommiga boken på bilden. Jag tycker däremot att det är mycket fint att de här gamla böckerna kommer ut i nyutgåvor- de speglar en tid som det kan vara nyttigt att känna till lite mera om.
-
EM Delafield hette egentligen Edmée Elizabeth Monica de la Pasture och hon föddes år 1890 - hennes släkt kom till England under franska revolutionen. (Delafield är en översättning av franskans de la Pasture- så humor hade damen sannerligen.) EM Delafield bodde i ett vackert hus i Devon och det är från huset och omgivningarna hon hämtade materialet till sin bok.
-
Jag blandar min läsning friskt för tillfället- när Delafield är utläst ska jag ta itu med Shenaz Patel från Mauritius.

tisdag 13 april 2010

L'île de Maurice- Mauritius: Det skrivna ordet



Shenaz Patel (på fotot) är journalist och författare- född och bosatt på Mauritius. I min hand just nu har jag hennes första roman "Le portrait Chamarel"- den ser jag mycket fram emot att läsa.

-

"C'est le mois mauve....

Il l'a dit dans un murmure, comme un soupir de soie froissée. "

-

Shenaz Patel har skrivit noveller och tre romaner.

"le Portrait Chamarel" kom ut år 2001 och belönades med "Prix Radio France du Livre de l'Océan Indien" år 2002. (I juryn satt bland andra JM Le Clezio)

-

Hennes berättarstil. har jämförts med Jamaica Kincaids.

måndag 12 april 2010

Nyfiken på: Italo Svevo



Italo Svevo hette egentligen Ettore Schmitz och föddes i Trieste år 1861 (död i en bilolycka år 1928). Mest känd är han för "Zenos bekännelser" från 1923. Svevo var mycket intresserad av Freud och hans psykoanalys.
-
James Joyce "upptäckte" Svevo under sin tid som lärare vid Berlitz språkskola i Trieste (Joyce undervisade Svevo i engelska). Joyce hjälpte till att få "Zenos bekännelser" utgivna på franska och på så sätt blev Svevo uppmärksammad som författare.
-
Trieste är en mycket speciell plats- ett "gränsland" - från 1382 till och med 1918 lydde det under den Österrikiska dubbelmonarkin- efter första världskriget blev Trieste italienskt.
-
I min hand har jag just nu en liten oavslutad kortroman (eller lång novell) av Svevo "En kort sentimental resa" utgiven av Pontes förlag. Boken handlar om Giacomo Aghios resa från Milano till Trieste. Aghios lämnar sin fru och son i Milano och så far han ensam med tåget. "Herr Aghios var i behov av livskänsla, och därför reste han ensam".
-
"Visserligen hade han aldrig varit så gammal som han var nu, men han hade heller aldrig känt sig så gammal och därtill så rostig. Och rosten kom säkert från familjen, den instängda miljö där det finns mögel och rost. Hur kan man undgå att rosta i en sådan monotoni?"
-
Aghios iakktar och han tänker, filosoferar på sin resa. Det är både humoristiskt och bitskt skrivet- och jag känner stor sympati med den här mannen. Han vill så gärna se det vackra här i världen och visa vänlighet mot sina medmänniskor.
Kapitlen i boken delas in i resesträckor. Milano-Verona. Verona- Padua etc...
Jag har ännu inte kommit till slutet på resan men det är mycket spännande att följa alla tankar och funderingar- (och Aghios har många...).
-
Min nyfikenhet är sannerligen väckt- jag vill gärna försöka ge mig på "Zenos bekännelser" också. En annan bloggare- "Den långsamma bloggen" har också skrivit om "En kort sentimental resa".

lördag 10 april 2010

Homage to Kaya- en röst som har tystnat

Kaya var en sångare från Mauritius. Han dog under mycket tragiska omständigheter för lite mera än 10 år sedan. Jag vill hedra hans minne. Han var en engagerad och stark människa- en man med mycket civilkurage och stor integritet.
-

fredag 9 april 2010

Den nionde april år 1940


På fotot: Danska soldater den 9/4 1940 (Bredevad, Jylland). Från Wikimedia.
-
För sjuttio år sedan idag, i staden Roskilde, vaknade min morbror strax före gryningen av ett öronbedövande muller- han drog upp rullgardinen och såg himlen full av tyska flygplan. "Stackars norrmän", tänkte morbror Jens och somnade om. När han gick till sitt arbete några timmar senare förstod han att det inte bara var norrmännen det var synd om. Roskilde var fullt av tyska soldater.
-
I Malmö, på andra sidan sundet vaknade min pappa till en ny arbetsdag även han. Stora braskande rubriker på "löpet"-" tyskarna har angripit Norge och Danmark". Samma eftermiddag låg inkallelseordern (skickad med expressbrev) i brevlådan- märkt "order om värnpliktstjänstgöring". Avsändare: Kungliga Södra skånska infanteriregementet i Ystad.
-
Pappa fick ge sig iväg hals över huvud till "okänd ort". Den okända orten skulle visa sig vara Helsingborg- närmre tysken kunde man knappast komma just då. Den första natten fick pappa (försedd med ett skjutvapen utan sikte!) den obehagliga ordern att tillsammans med några andra värnpliktiga "vakta hamninloppet". Det innebar sovplats nere vid vattnet. Ett fartyg fyllt med sprängmedel blockerade hamninfarten- trevligare granne kunde man nog ha.
-
Pappa sparade vartenda kort, vartenda brev hem från den tiden. Här är ett utdrag ur det första korta meddelandet han skrev hem:
-
Någonstans i Skåne den 14/4 1940
Kära Haldis och Mamma!
Hur har ni det därhemma? Oroligt förstås. Överallt ovisshet och tråkiga meddelanden.... Hoppas Ni är lugna och har tillförsikt inför stundens allvar. Idag är det söndag. I natt ha vi fått sova några timmar och även fått lite mat. Så blir det bara så här i fortsättningen så får man ju inte klaga. Vi ligga i allra främsta linjen, om något skulle inträffa, om något skulle hända så hoppas jag att pinan blir kort....
Allt kan hända men minnet av allt gott man fått vara med om och som hittills beskärts oss får man vara synnerligen tacksam för.
Vi ha i natt sovit i villa, men blevo uppväckta mitt i sömnen för att göra oss fullt stridsberedda. Ja, krigarlivet är inte alls så härligt när det är allvar med.----
-
Svar kom hemifrån med vändande post. 15/4 1940
Ja, kära T. Du får riktigt känna på vad det vill säga med umbäranden och slit. Men tappa för all del inte sugen och tänk inte alltför mycket på oss här hemma. Vi kommer att i det längsta göra vår plikt liksom vi vet att Du gör Ditt yttersta. Det är inte många civila kvar här i stan och banken har dragit in eftermiddagsexpeditionen mellan 17 och 18 på grund av personalbrist.--
Fru M. har lovat att mamma kan få följa med henne om det skulle bli fråga om tvångsevakuering och det är jag väldigt tacksam för. Det är väl ändå underligt att man skall känna hur mycket man är fäst vid sitt hem först när man ser en hotande fara. --- Jag kan faktiskt påminna mig när Du läste ett par dikter härförleden ur Fänrik Ståhl; och så tror jag visst att du läste Athenarnas sång, Rydbergs kanske ståtligaste dikt. Nu kommer jag att tänka på dem, men med verkligt allvar som bakgrund.-----
-
Malmö den 15/4 1940
Käre lille T,
Hjärtligt tack för ditt brev å för telefonsamtalen det är så lugnt nägra timmar efter vi har hört något från dig, men det går inte så länge efter förr än ångesten kommer tillbaka. Ja, ännu har inte det värsta hänt, så vi får be försynen bevara oss från allt som rasar omkring oss, i morron som du väl redan vet börjar alarmtillståndet å då blir det väl att springa både natt å dag i källarn-- Ja, kära du det det är ju förfärligt, men var försiktig vad du gör, var kall å lugn som i ditt vanliga arbete, det är ändå i Sverige vi befinner oss det är inte orätt att försvara sig, det måtte vara värre för dem som kommer att angripa oss om det nu går så långt, jag tror det inte förstås.-----
-
Athenarnas sång- Viktor Rydberg
-
Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar,
dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem.
Därför med eldhåg upp att värna fädernejorden!
Ila att offra med fröjd livet för kommande släkt!
Fram, I ynglingar, fram i täta, oryggliga leder!
Aldrig en känsla av skräck, aldrig en tanke på flykt!
-
Skam och nesa drabbar en här, då i fylkingespetsen
framom de unge man ser gubben förblöda och dö.
Detta höves ju främst en yngling, medan han ännu
älskligt i lockarne bär vårliga blommornas krans.
Fager för kvinnor, ståtlig för män må han synas i livet;
skön är han ännu som död, fallen i slaktningens mitt.
-
Egentligen är det en fasansfull dikt- men den speglar mycket av stämningen som rådde. Jag har hört så mycket berättas om just den här dagen och om hur livet kom att förändra sig för min familj och min släkt- på båda sidor av Öresund och Östersjön (till Danmark hör ju också Bornholm). Idag tänker jag på det förflutna och de som en gång upplevde denna tid.

måndag 5 april 2010

En liten bloggpaus


Jag tar en liten paus i bloggandet- nu börjar mitt "påsklov"- med (förhoppningsvis) en konstrunda i nejden och lite annat trevligt.
à bientôt!

söndag 4 april 2010

April-läsning


Nej... planering är inte min starka sida- men jag kan ju ha önskningar i all fall och sedan får vi se vad det blir av det hela. På min lista över böcker som jag vill läsa mycket snart finns :

-

Människornas jord av Pramaoedya Ananta Toer. Den ingår i Lyrans jorden-runt-utmaning och den här månaden hade jag tänkt att vara med. På bokens baksida läser jag att "berättelsen är den första i en serie romaner kallad Burukvartetten som tillsammans beskriver Indonesiens moderna historia. Jag tycker att detta låter spännande och lockande. Jag vet mycket lite om Indonesien- minns filmen "Brännpunkt Djakarta" och lite nedslag i Indonesien fick jag även genom läsningen av Agneta Pleijels "Vindspejare"- men som sagt, ett stort tomt ark ska fyllas- åtminstone mera! (Del 2 av Burukvartetten heter "Ett barn av alla folk" och del 3 "Fotspår" (samtliga delar som kommit ut på svenska är utgivna av Leopard förlag).

-

Karin Johannissons "Melankoliska rum" har kommit ut i pocket och det tackar vi för- då kanske jag får tid att läsa och begrunda "ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid". Jag har gjort en del försök med låneboksvarianten men tiden har liksom aldrig räckt till.

-

"They Came Like Swallows" av William Maxwell hittade jag på den fina bloggen Dovegreyreader - jag har redan läst 60 sidor in i boken. Den är underbar, ljuvlig, vacker som ett blommande körsbärsträd i maj.... en historia om en känslig pojkes barndom. Jag blir också intresserad av William Maxwells övriga alster- (han föddes i Illinois år 1908 och avled år 2000).

lördag 3 april 2010

Om vänskap och om det skrivna ordets betydelse



Jag går utomämnes nu. Detta handlar inte om litteratur- men väl om det skrivna ordet förstås.
-
För ganska många år (1985 tror jag att det var....) sedan gick jag in på ett postkontor i Göteborg och fick där syn på en tidning som bland annat innehöll en massa adresser till "brevväns-organisationer". Det verkar spännande, det här, tänkte jag och skickade efter diverse formulär. Så började det komma brev... från många olika håll- från Japan, Frankrike, Brasilien, Australien, Nya Zealand, Mauritius.... och så roligt detta var- att få lära känna kvinnor (för det var till så gott som 100% kvinnor som var intresserade av denna form av kontakt) och också lära om deras vardag- bekymmer och glädjeämnen.... vi är inte så olika vi människor som vi ibland tror. Grunden är den samma- och skillnaderna i kultur- ja, det ger krydda åt anrättningen!
-
Genom åren har jag faktiskt lyckats att hålla kontakten med en handfull av dessa mycket speciella vänner. Vi har till och med träffats. Snart blir det dags igen- och jag gläder mig så åt detta. Breven har i de flesta fall ersatts av e-post och det kanske är lite synd, tycker jag som verkligen uppskattar ett vackert ark papper med handskrivna rader på....
-
Så... idag utbringar jag en påsk-skål till det skrivna ordet! Sláinte- à la tienne- kampai!

Reborn- första delen av Susan Sontags dagböcker



Som jag förstår det kommer det så småningom ytterligare två böcker med dagboksanteckningar. Första delen -"Reborn" börjar i november 1947. Då var Susan bara 14 år gammal. Hon skriver då bland annat att hon inte tror på ett liv efter döden, att hon tror att den enda skillnaden mellan människor är deras individuella intelligens och att det är fel att ta en annan människas liv. Det är djupa tankar för en så ung flicka.

-

Nästa år skriver hon ner långa listor på böcker som hon vill läsa- det är sannerligen inte någon "lättare litteratur"- Rimbaud, William Faulkner, Gide.....

-

Hon kämpar och kämpar med sin sexuella identitet- denna kamp går som en röd tråd genom boken. Olycklig kärlek fyller sidorna- det är hjärtskärande att läsa om denna så otroligt intelligenta kvinnas strid för ett om inte lyckligt liv så i vart fall ett som inte är olyckligt.

"I know now a little of my capacity... I know what I want to do with my life, all of this being so simple, but so difficult for me in the past to know. I want to sleep with many people- I want to live and hate to die- I will not teach----" (år 1949).

-

Sjutton år gammal skriver hon om döden på följande sätt:

1. The most reasonable answer to my current neurotic anxiety about death: it is annihalation- everything (organism, event, thought etc.) has form, has a beginning and an end- death is as natural as birth- nothing lasts forever nor would we want to- Once we are dead, we don't know about it, so think of being alive! Even if we die before experiencing things we demand from life, it won't matter when we die- we lose only the moment we are "in"- life is horizontal, not vertical- it cannot be accumulated so live, don't grovel.

-

Det här är en bok som man vill göra många understrykningar i - (och det har jag också gjort- fastän man inte ska "klottra" i böcker- men jag kände att jag var tvungen).

-

Förordet är skrivet av Susan Sontags son, David Rieff. Han skriver om sina tankar kring publiceringen av dagboksanteckningarna. Han delger oss läsare lite av sitt dåliga samvete- "What I do know is that as a reader and a writer my mother loved diaries and letters- the more intimate the better. So perhaps Susan Sontag the writer would have approved of what I've done. I hope so, at any rate".

-

För mig som inte hade läst något alls av Susan Sontag tidigare är detta en (som jag tycker) bra introduktion till hennes författarskap. Susan Sontag är definitivt en av mina "bokrädslor- eller kanske skulle jag säga "författar-rädslor". Jag hoppas att jag har lite överbryggt denna egenhändigt uppsatta mur för jag känner att jag vill komma den här kvinnan närmre inpå livet. Fascinerande, gåtfull och övermåttan intelligent- de orden beskriver Susan Sontag väl.

-

Snowflakes har också skrivit om Susan Sontag (och det var hos Snowflakes jag hämtade läsinspirationen, så tack för den!)

fredag 2 april 2010

Brendan Behan

Han blev inte gammal, Brendan Behan. Bara lite över 40 år gick han bort- en av många författare som brände sitt ljus i båda ändar. Kvar finns hans två dramer "Gisslan" och "The Quare Fellow" (Den dödsdömde) och den självbiografiska "Borstalpojken". (När Behan var 16 år gick han med i IRA och fick i uppdrag att spränga valda delar av Liverpool i luften- det gick inte så bra- Behan fick i stället tillbringa lång tid på en så kallad "Borstal Institution" (ungdomsfängelse).
-
Jag älskar hans humor och hans bitande sarkasmer. Gärna läser jag också hans små berättelser från Dublin och New York ("Brendan Behan's Dublin" och Brendan Behan's New York")
-
Här två skrönor som jag hämtat från Wikipedia:
-
There are two stories associated with him -One states that he was visiting Canada and he was asked by a reporter "Why did you visit Canada, Mr Behan". To which Behan is supposed to have replied "I saw a picture at the Airport saying "Drink Canada Dry" so I thought I'd come here and try". The second story states that he would write a slogan for Guinness if he was given a crate of Guinness a week. The crates were duly delivered and after a couple of months he phoned up the Guinness office and says "I've got a slogan for you - "Guinness makes you drunk""
-
Brendan Behans grav finns på den stora kyrkogården "Glasnevin Cemetary" i Dublin. Där vilar också många andra berömda irländare- Parnell, O'Connell, Michael Collins....

Who fears to speak of Easter week- Brendan Behan's version

torsdag 1 april 2010

Pågående läsning



En del av min påskläsning vill jag ägna åt Susan Sontags dagböcker från åren 1947-1963. Jag tackar Snowflake för inspirationen.
-
Susan Sontag föddes år 1933 och det innebär att hon bara var 14 år gammal när de här dagböckerna påbörjades. Man baxnar. Jag har bara läst cirka 30 sidor än så länge - hennes litteraturlistor är digra och mycket intressanta att ta del av. En 15-åring som längtar efter att läsa Rilkes Duino-elegier....
-
Det är inte alltid så lätt att vara lycklig och tillfreds när man begåvats med en så vindlingsrik hjärna som Susan Sontag- och jag misstänker att boken kommer att ge en del exempel på detta. Redan nu, i början, är det uppenbart att Sontag kämpar svårt med sin sexuella identitet.
-
Jag har inte läst något annat av Susan Sontag men hennes "On Photography" intresserar mig alldeles speciellt.

Dagens ros


Dagens ros vill jag ge till personalen på "mitt" bibliotek. Alltid lika vänliga och hjälpsamma- och just idag fick jag veta att de tänker ha en special-uppställning med böcker från Elisabeth Grates förlag " jättefina böcker som kan behöva lite draghjälp"- dessutom har "En tyst minut" av Siefried Lenz köpts in- och jag blev så glad för det.
-
"Mitt" bibliotek är litet, säkerligen ett av de minsta här i Sverige- nedläggningshotat har det varit och i höstas inskränktes öppettiderna. Personalen kämpar på och ger alltid "järnet". Jag älskar "mitt" bibliotek och kommer att slåss med näbbar och klor för dess fortsatta existens.