Mille grazie!

Husdjuret som liten valp....

Vilket är ungefär vad jag kan säga på italienska (ett språk som jag tycker är mycket vackert). Tusen tack för många vänliga ord om min blogg- jag känner mig rörd och glad och inspirerad på en gång.

-

Lyran på Lyrans noblesser , Sanna på Och solen har sin gång och Snowflakes-på Snowflakes in rain- tack för utnämningen- och tack också för era fina bloggar- jag tittar ju in till er alla tre minst en gång om dagen! Må vi alla forsätta att blogga i många, många år till om det vi brinner för- litteratur!!!

-

Sju bloggar som jag vill berömma? (jag kan ju inte ta med Lyran, Sanna och Snowflake för då blir det lite rundgång...).Det blir inte lätt att välja men här ett försök....

-

Mrs C på A Room of my own tycker jag skriver så trevligt om böcker som jag sedan för det mesta rusar iväg och antingen beställer på biblioteket (eller på Adlibris....). Gammalt och nytt i en fin blandning- och även vackra bilder.

-

Kajsa på We Tell Ourselves Stories in Order to Live har inte bloggat på ett tag- Kajsa- jag saknar dig! Jag hade inte läst en enda bok av Thomas Bernhard utan Kajsas inspirerande hjälp. Otroligt fina bokrecensioner skriver Kajsa- mästerverk.

-

Violen (Violens boksida) tittar jag gärna in till- hon har alltid något intressant projekt på gång- mycket spännande att följa- precis som Lyran undrar jag- kanske kommer det någon liten bild så småningom?

-

Hannele är en mycket flitig bokälskare/boksamlare/bloggare- hos Hannele hittar man många "gamla godingar" och Hanneles tur genom Stockholms antikvariat i somras var verkligen en ovanligt mysig reseskildring.

-

David Gottlieb finns inte längre i denna världen. Hans blogg ligger dock kvar. David var en rakryggad, modig och otroligt stark människa. Trots svår sjukdom orkade han hålla humöret uppe och skriva fantastiskt fina och vassa blogginlägg. Jag saknar honom. Mycket.

-

Saknar gör jag också Stänk och flikar- hoppas att du snart kommer tillbaka! Klassiker varvades ofta här med intressanta blickar tillbaka på ett som jag tror mycket spännande liv!

-

Titti på Hellre barfota än boklös. Här är en kvinna som följer sin författardröm- (jag håller tummarna så för dig, Titti!) och så skriver hon om och recenserar böcker som jag väldigt ofta känner att jag vill läsa. Tittis norska utmaning tänker jag följa med stort intresse.

-

Om mig så... sju intressanta saker om mig själv.... hmmmm.

-

1. Jag har bott och arbetat i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är i Göteborg jag har lämnat en stor del av mitt hjärta....

-

2. Jag blir lätt tårögd när jag hör värmländska för då minns jag min farmor som kom från Kristinehamn.

-

3. Jag har varit gatuförsäljare på Irland ("street-hawker"). Dåvarande pojkvännen försökte bland annat kränga tandkräm till tandlösa äldre damer... det gick inte så bra. "You're too late, love" (och så förevisades lösgaddarna).

-

4. Min bästa väninna och jag har känt varandra sedan vi var 12 år.... Vi har hittat på alla möjliga och omöjliga dumheter tillsammans. En sådan var väl när vi fick för oss att campa i Frankrike- vi hade aldrig ens varit nära ett tält förut och så skulle vi leva camping-liv hade vi tänkt... på enstjärning campingplats (kall dusch och orientalklosett- ja, det heter väl så det där hålet i golvet). Två svenska tjejer... som levde på bröd och "la vache qui rit" en hel sommar- plus så klart "bières brunes"....Tältet hade dalsänka i mitten, saknade golv och jag kommer inte ihåg var vi gjorde av våra kläder... fuktiga blev de i alla fall. (Vi använde dem nog som huvudkuddar).

-

5. År 1968 kom en medelålders dam till vår skola för att "hålla morgonbön" (som vi trodde)- det blev ingen morgonbön det blev ett brandtal för politiska fångar. Damen hette Rona Morän och hon lyckades så entuiasmera oss att jag och nio andra klasskamrater bildade en Amnesty-grupp på studs. Jag är fortfarande medlem - men numera endast passiv sådan- och Rona Morän -ja henne glömmer jag aldrig.

-

6. Min hund har fått namn efter en känd viking.

-

7. Jag har körkort från Massachusetts. (Det var inte roligt att behöva köra upp igen- dessutom med en fullt beväpnad polis bredvid som undrade "kör man alltid så långsamt i Sverige"?

-

Och... jag satte som synes inte upp bilden av utmärkelsen... det fick bli lille vikingahunden i stället!