Katarina Frostenson sitter på stol nummer 18 i Svenska Akademien. Invald blev hon den 27 februari 1992- (efterträdde Artur Lundkvist.) Frostenson är främst poet men har också skrivit så kallade "monodramer". Hon anses vara "svår" och jag kan nog hålla med... Jag lyder därför rådet jag läser i Göran Hasslers antologi "Den nyaste ordmusiken" (En bok för alla,1992) :
" När man läser dikter av Katarina Frostenson gäller det att mer än någonsin läsa med öppna sinnen utan att låsa sig i krav på analyserbar begriplighet. Det är först när man kopplar loss och låter ordens klanger tala som man upplever förståelse och samhörighet."
-
Den här dikten tycker jag i vart fall mycket om- den kan jag leva mig in i.
-
Mors spår
-
hon går på vägen och sjunger
hon går på vägen och sjunger
hon går på vägen och sjunger
-
grässträngen
-
Hon vänder sig om
och slår ut
mitt i vintern
-
mitt i vintern slår hon ut
snökristallansikte
-
hon vänder sig bort från mig ett tag för alltid
törnrosorna är överblommade
nyponen röda smäck
det finns ingen annan tid än sommar
död på en plats med en sjungande sträng
0 kommentarer:
Skicka en kommentar