Le Grand Tour

Ibland känns det som om mitt liv har varit just lite av "Le Grand Tour" (jag börjar bli gammal nog att teckna ner en resumé...). Resor, kringflackande, rörelse för rörelsens skull ibland.... men framför allt en längtan efter att lära och förstå.

-

"Le Grand Tour" är en bok jag verkligen uppskattar- just för att den rör sig på ett sätt som tilltalar mig- både i rummet och i tiden. Med hjälp av Crister Enander (författare) och Lotta Nylander (fotograf) får vi ta del av flera fängslande och kända författaröden och samtidigt får vi besöka platser både nu och under förgången tid. Jag gillar blandningen av nytt och gammalt och jag blir inspirerad att själv få uppleva många av resmålen och likaledes tänds en längtan att återknyta bekantskapen med de pennans mästare som får sin väl förtjänta plats i boken.

-

Den här resan börjar i Trelleborg och slutar i Venedig- dikt och tanke styr resmålen. Vad vore Europa utan sin historia, frågar författaren. Men.... vad är det vi förmår att se när vi irrar runt bland de så kallade sevärdheterna?

-

I Greifswald t ex bodde Thomas Thorild, Carl Gustaf Leopold och Lasse Lucidor- Caspar David Friedrich föddes här. Greifswald innehåller mycket av svensk historia....

-

"O levande, levande Gudomlighet

min själs själ

Där var jag

din är jag." (texten på Thomas Thorilds gravsten i Greifswald (i översättning från latinet).

-

Resan går i så gott som rakt sydlig riktning med flera nedslag i gamla kulturstäder (Weimar, Baden Baden (varning för att inta kurbad där utfärdas- i badhuset härskar "Ordnung muss sein" i kubik genom bad-madamer som inte låter sig charmas på något sätt).

-

Besöket i Trieste är speciellt intressant att läsa om- Trieste...som jag föreställer mig vara en sån där "hybrid" till stad. Trieste var staden dit James Joyce for ut i världen med sin Nora. "Trieste är det råaste ställe jag sett. Det är knappast möjligt att överdriva hur ohyfsade människorna är. Flickorna och kvinnorna är så oförskämda mot Nora att hon är rädd för att gå ut på gatan."

-

Trieste är också Italo Svevos stad (eller Ettore Schmitz som han egentligen hette). Hans öde griper mig alldeles särskilt. Han blev mer eller mindre tvingad att arbeta som banktjänsteman men det enda han brann för var litteraturen och att skriva. "Min verkliga styrka ligger alltid i att jag hoppas, och det värsta av allt är jag håller på att förlora även min begåvning för det."

-

"Onsdagen den 12 september 1928 är familjen (Italo Svevos) på väg hem från Venedig. De åker bil. Regnet piskar vägarna. Trots att klockan bara är kring ett på eftermiddagen är det nästan mörkt. Chauffören får plötsligt sladd och kör rakt in i ett träd. De övriga i bilen- Livia och dottersonen- klarar sig med smärre blessyrer. Men Italo Svevo är svårt skadad när han kommer till sjukhuset Motta di Livenza, några mil norr om Venedig. Nästa dag, framemot kvällen, avlider han. Det sista han gör före han för gott somnar in är att han tigger om att få en cigarett. Personalen vägrar. "Det var synd", säger Italo Svevo på dödsbädden. "Det skulle verkligen ha blivit min allra sista."

-

Tanken är att "Le Grand Tour" ska bli en serie om tre böcker- nästa bok kommer att ha undertiteln "Framme" och en avslutande del " Vägen hem" (då går vägen genom Frankrike, Nederländerna och västra Tyskland). Jag väntar med spänning....