Uwe Timm- en tysk författare som jag tycker om

Nu har jag läst två böcker av Uwe Timm- "Der Freund und der Fremde" och "Am Beispiel meines Bruders". Båda böckerna var av det slag som jag inte kunde lägga ifrån mig när jag väl började läsa. "Der Freund und der Fremde" har jag skrivit om tidigare.

-

I boken "Am Beispiel meines Bruders" berättar Timm om sin äldre bror Karl-Heinz som anslöt sig till SS vid 18 års ålder. Karl-Heinz skickades till öst-fronten och där mötte han sitt öde. Han dog bara efter ett par månader där borta- "den 16 oktober 1943 dog han på fältlasarett 623 (min övers.). Uwe Timm var bara tre år när han miste sin bror.

-

Vi får följa Karl-Heinz genom brev som han skickade hem till föräldrarna och också genom en dagbok- men egentligen handlar boken inte bara om en förlorad broder- den handlar om Tyskland under kriget- den handlar om en familj som drabbas svårt av kriget- och som inte kan förlika sig med förlusten av en son, en broder. Ett öde som de givetvis delade med otaliga andra.

-

Uwe Timm har ett sätt att skriva som verkligen tilltalar mig- det blir aldrig kompakt- han skriver i korta avsnitt så att man kan hämta andan (och det behövs)- han skriver filosofiskt, poetiskt och han visar stor medkänsla.

-

"Am nächsten Tag war er frühmorgens losgefahren, hatte die Kaserne und das Musterungsbüro gefunden, wurde auch sofort genommen: 1,85 gross, blond, blauäugig. So wurde er Panzerpionier in der SS-Totenkopf-division. 18 Jahre war er alt."

-

Det är också en bok som handlar om skuld- om tigandet- det tigande som gjorde det möjligt för allt det avskyvärda som hände i Tyskland- "att få lov att äga rum." "In diesem Schweigen sieht Primo Levi die tiefste Schuld der Deutschen".

-

Bokförlaget Thorén & Lindskog skriver om Uwe Timm här- och de kommer snart ut med boken "Upptäckten av currywursten" av samme författare. Den tänker jag läsa!!

Fadhma Aïth Mansour Amrouche-kabyl

Här är en bild på en kvinna som hade mycket att berätta. Fadhma Aïth Mansour Amrouche. Kabyl- född i Algeriet år 1883- död i Bretagne år 1967.

Tema-trio ursprungsbefolkningar

Lyrans tema-trio denna vecka har ämnet ursprungsbefolkningar.

-

Kanske inte det lättaste ämnet men här kommer i alla fall mina tre förslag.

-

1. Lajla av Jens Andreas Friis "roman om samiskt folkliv"- skriven 1881 men precis lika fin än i dag. Jag fick den som present när jag var elva år och jag kan lova att den boken blev så gott som sönderläst. Boken har filmatiserats flera gånger.

-

2. Granatklockorna i Myitkina av Jesper Bengtsson (den hade jag med i tema-trio yrken också). Jesper Bengtsson följer missionären Ola Hansson i spåren- Hansson levde med sin hustru Minnie bland kachinerna en av Burmas många etniska minoriteter. Boken är mycket välskriven och man får en god inblick i Burma av idag också.

-

3. Histoire de ma vie av Fadhma Aïth Mansour Amrouche- nu blev den en bok på franska- men den här befolkningsgruppen tycker jag förtjänar att uppmärksammas. Fadma var kabyl och hon kom ursprungligen från Algeriet. Hon levde mellan 1883 och 1967- och slutade sina dagar i Bretagne- men Fadhma säger i sina memoarer "J'étais toujours restée "la Kabyle". (Jag har alltid förblivit kabyl".)

-

Det här var en svår utmaning, tycker jag. Jag tänkte först på amerikas indianer och på inuiterna- men jag har ingenting i mina hyllor som passar så bra.

Ode to a Grecian Urn- slutstroferna

When old age shall this generation waste,
Thou shalt remain, in midst of other woe
Than ours, a friend to man, to whom thou sayst,
"Beauty is truth, truth beauty," -that is all
Ye know on earth, and all ye need to know.

-

John Keats

Bokstäverna jag färdas i- en antologi om Nelly Sachs

Först och främst vill jag rikta ett stort tack till Snowflakes som rekommenderade den här boken till mig. Det är en oansenlig bok till det yttre- men mycket innehållsrik med betoning på sista stavelsen.

-

Så många röster talar här om den gåtfulla Nelly Sachs.... jag har inte läst ut boken än för den kan inte läsas i ett svep. Kapitel för kapitel får den gås igenom och så måste tanken få arbeta. Gunnar Ekelöf, Birgitta Trotzig, Katarina Frostenson... är några bidragsgivare. Idag tänker jag läsa om Nelly Sachs vänskap med Paul Celan. Celan är en annan gåftull diktare som jag bara känner till genom hans kusliga och mycket berörande dikt "Todesfuge"- jag har köpt utvalda dikter av honom på originalspråket (tyska). "Todesfuge und andere Gedichte". Den väntar i hyllan på läsning...

En tår i diamanten av Mai Cheng

Kinesisk lyrik - av Mai Cheng (pseudonym för Wang Qiang) och tolkad av Li Li och Arne Johnsson.

-

Vackra språkliga bilder.... djupa tankar. Gränsöverskridande är ett annat ord som använts för att beskriva Mai Chengs dikter.

-

Boken innehåller så många underbara dikter- det är svårt att välja- men jag tar en strof från "En önskan"

-

Jag vill se en himmel som är som ett spädbarns hjärta

Under den

gömmer inte människorna knivar i fickorna

De har kritor i kärlekens färger

-

Jag vill ge mig helt åt denna himmel

så som solen ger oss sina morgnar.

En tår i diamanten är utgiven av Bokförlaget Lejd.

Kyndel

Jag var tvungen att lägga upp en bild på "åsnepepparn"- (kyndel).
På nära håll ser den riktigt vacker ut. (foto från Wikipedia)

Kyndelälskaren av Pierre Magnan

Nu har jag läst ut Pierre Magnans barndomsskildring från 1920-talets Provence. (Boken är utgiven på Elisabeth Grates förlag).

Jag är helt förstummad- detta är verkligen en barndomsberättelse utöver det vanliga. Författaren skriver så detaljerat, så levande.... det känns som om jag också vandrar på gatorna i Manosque och insuper hela miljön med alla dofter och synintryck- åh...... tänk att kunna skriva på det här sättet....

-

Magnan skriver med kärlek ,humor och också med klara ögon. En portion vemod har han lagt till - och det gör det hela än mera fängslande.

Livet är hårt i Manosque men det är också ett liv som är mycket rikt- "di gamle" (om skånskan ursäktas) beskrivs med stor förståelse och allra mest rörande tycker jag att Magnans porträtt av den högt älskade mormodern är. (Boken dediceras till henne).

-

"--- Men det var den allomfattande doften av pèbre d'aï som betydde allt för mig. Pèbre d'ai eller pèbre d'ase, för vi använde båda orden utan åtskillnad:åsnepeppar, franskans sarriette, kyndel, det är den allestädes närvarande doft som svävar över mitt minne"

-

"Jag var ensam. Jag kände på persikans skinn som var förbluffande strävt men ljuvligt; det spred samma milda doft som min kusin Yvonne när hon kramade mig. Jag sköt så länge jag kunde upp stunden när jag måste förstöra detta runda underverk, vars saft på ett otrevligt sätt skulle rinna från mina mungipor"

-

Från Lamartines dikt "Le Lac" citerar lille Pierre:

" Så hejda dig, du tid, ett slag!

Ljuva dag, fly ej bort!

Ungdomstid har sitt behag,

dess tid är alltför kort.

-

På något sätt sammanfattar dessa rader boken.... jag kan bara uppmana till läsning för detta är berättarkonst när den är som bäst.

Nostalgi- gamla böcker

-

Några små röda böcker från Bonniers förlag anno 1912.... De tillhörde min farfar som försökte att extra-knäcka genom att "kränga litteratur" i början av förra seklet. Det var inte så lukrativt.

-

Det bästa utbytet för farfar blev nog böckerna i sig- och han deklamerade gärna från Fänrik Ståls Sägner... högt och ljudligt.

-

Gror bragdens ära blott på stridens mark,

där tappre krigarn fuktar den med blod,

kan ej den vapenlöse hälsas stark

och visa hjältemod!

ur Landshövdingen- Fänrik Ståls Sägner av Johan Ludvig Runeberg

Nyfiken på: Kyndelälskaren av Pierre Magnan m fl....

Idag har det varit en riktigt bra bokdag. Ett paket från AdLibris har hämtats och på biblioteket fanns "Kyndelälskaren" av Pierre Magnan. Den får jag bara låna i två veckor så det gäller att prioritera läsningen. En barndom i Provence.... jag längtar verkligen att sätta mig och njuta av Magnans minnen.....

-

Mitt bokpaket innehöll både lyrik, drama och skönlitteratur. Mai Chengs diktsamling-En tår i diamanten- " tror jag att jag kommer att tycka mycket om. Feberboken av Stina Aronson - i ett mycket behagligt format från Rosenlarv förlag ligger också högt på min "vill-läsa-genast-lista".

-

Tekoppen har varit en stor inspirationskälla vad gäller både Alfhild Agrell och Amelie Skram- två böcker av Skram och en av Agrell fanns i mitt paket.

-

"Bokstäverna jag färdas i" är en antologi om Nelly Sachs- jag har alldeles precis gjort nedslag i hennes samlade dikter (som finns i pocketutgåva och i svensk översättning)- för detta boktips tackar jag Snowflakes.

-

"Mannen som älskade Yngve" fanns också med i paketet- och jag är spänd på den här boken- jag har inte läst något av den norske författaren Tore Renberg tidigare. Jag blev nyfiken på Renberg efter att ha läst en tematrio med ämnet barndomsskildringar hos Bai.

George and Rue av George Elliott Clarke

Den här boken är både svårläst och lättläst. Svår därför att den handlar om hemska förhållanden, barn- och hustrumisshandel, svält och fattigdom utan like- och så för att den handlar om hur en fruktansvärd barndom till slut kräver sin tribut i form av ett våldsamt och tragiskt mord (mord är alltid tragiska). Lättläst är boken för att prosan är så flytande och för att det känns att författaren verkligen har levt sig in i sin berättelse och att han har grävt ordentligt i de faktiska händelser som boken baserar sig på.

-

George och Rue (Rufus) växer upp i en liten stad i Nova Scotia där "everything smelled of coal dust and potatoes". Detta är Three Mile Plains och det kallas också för "the African Nova Scotia".

-

Three Mile Plains är beläget cirka sex mil från provinshuvudstaden Halifax. Den afrikansk-ättade befolkningen här kom närmast från USA. Efter det amerikanska frihetskriget och även 1812 års krig transporterades slavar från sydstaterna till den här delen av Kanada av de brittiska soldaterna. Inte för att de (soldaterna) var särskilt intresserade av att befria slavar utan mera för att de inte ville att "patrioterna" skulle förses med extra arbetskraft.

-

"They arrived just like two thousand black others who came with nothing to nowhere, were landed with indifference and plunked on rocky, thorny land (soon laced with infants' skeletons) and told to grow potatoes and work for ale. They was so poor, they supposedly didn't even have history. And could they afford self-respect? Well, they paid for it with their backs, their legs and feet, their hands and arms".

-

George och Rue växer upp i stor misär- och man får följa deras öden framåt i livet. Det är ingen uppmuntrande läsning- men mycket lärorik. Clarke har skrivit en mycket bra bok- och det är en bok man inte lägger åt sidan omedelbart. Själv kände jag mig tvungen att stilla en hel massa egen nyfikenhet. Eftersom det gick mycket illa för huvudpersonerna (de blir avrättade - båda två) kändes det angeläget (och inte mindre angeläget känns det idag när det igen går att läsa om en avrättning på gång i USA- som nu blivit uppskjuten för att man plötsligt inte är säker på om rätt man blivit dömd) att ta reda på hur det förhållit sig med Kanada och dödsstraffet. Glädjande nog avskaffade man denna skamfläck i ett civiliserat land år 1976 och den sista avrättningen i Kanada ägde rum i december 1962. Det sätt man avrättade på var hängning.

-

"George and Rue" slår mig rätt i solar plexus. Ett extra plus med den här boken är efterordet- och den intervju med författaren som finns där. "Today the children of Three Mile Plains are, happily, far better off than were their grandparents, but this historic black village is, more and more, a ghost town."

The Kinks- en sommardag.....

The Kinks ....musikalisk nostalgi....

Alice Munro "Too Much Happiness"

Alice Munros senaste novellsamling kommer ut på svenska i höst (Bokförlaget Atlas). Jag hade dock inte tålamod att vänta och dessutom ville jag gärna läsa boken på originalspråket.

-

Vi bjuds på tio noveller - och sammanfattningsvis kan jag bara instämma i lovorden som har yttrats över den här författarinnan. Som så ofta i Munros noveller är det kvinnor som får huvudrollen och avslutningen är ibland mycket oväntad.

-

Bland de noveller jag mest fäst mig vid är" Wenlock Edge"- som handlar om förnedring först och sedan ljuv hämnd i slutänden- en verkligt spännande berättelse. Tänk scenariot att tvingas recitera dikter av Alfred Edward Housman spritt språngande naken.

-Novellen "Free Radicals" - huvudpersonen en cancersjuk kvinna som måste kämpa för sitt liv på ett helt oväntat sätt. En kuslig berättelse.

-

I "Child's Play" får vi stifta bekantskap med de två flickorna Marlene och Charlene. De återser varandra senare i livet under mycket speciella omständigheter. Ännu en psykologisk rysare till novell....

-

" Every year when you're a child, you become a different person. Generally it's in the fall, when you re-enter school, take your place in a higher grade, leave behind the muddle and lethargy of the summer vacation. That's when you register the change most sharply. Afterwards you are not sure of the month or year but the changes go on, just the same. For a long while the past drops away from you easily and it would seem automatically, properly. Its scenes don't vanish so much as become irrelevant. And then there's a switchback, what's been all over and done with sprouting up fresh, wanting attention, even wanting you to do something about it, though it's plain there is not on this earth a thing to be done."

Tema-trio yrken

Lyrans tematrio denna vecka: yrken.

Här kommer mina bidrag.

1. Som nummer ett - väljer jag det mest originella yrket i trion- snörmakarens- och Gustaf Hellströms "Snörmakare Lekholm får en idé". Jag läste boken ganska nyligen och jag blev förtjust i "gubben". Snörmakaren är riktigt sympatisk och jag tycker att boken är både smårolig och tänkvärd.

"Saken är den, att den gamle ofta brukade berätta de mest hårresande historier från ett krig, som han kallade det slesvigska, och om en plats kallad Kolding, där han varit med om en affär. Och i denna affär, liksom överhuvudtaget i detta så kallade slesvigska krig, skulle enligt-- uppgift flera tusen mänskor ha offrat liv och blod."----

-

"Här ska va tyst" , dundrade han. "Fan min själ! Ljuger jag! Har jag inte varit med i affären vid Kolding, vasa?" Mera om snörmakaren finns att läsa här.

-

2. Advokat-yrket hittar jag ett mycket gott exempel på i "To Kill a Mockingbird" av Harper Lee. Atticus är en advokat som är värd all heder och hans mod och civilkurage är oförglömligt skildrat av Harper Lee. (och Gregory Peck gör en mycket fin tolkning av rollen i filmen med samma namn). Platsen är Alabama.

-

"Lawyers, I suppse, were children once" (Charles Lamb)- (hämtat från boken.)

-

3. Mitt tredje val blir "Granatklockorna i Myitkyina" av Jesper Bengtsson. Boken handlar om Burma. Jesper Bengtsson följer missionären Ola Hanssons hårda liv i Burma på 1800-talet samtidigt som han själv gör iakttagelser och bidrar med intressanta blickar på Burmas historia. En mycket läsvärd bok om ett land som nu är i det närmaste stängt- och där förtrycket råder. Svårt förtryck.

Kanada- igen

Nu har jag börjat plocka böcker från min tämligen blygsamma "kanadensiska hög". Först ut var Alice Munros bok "Too Much Happiness"- den tyckte jag om och jag kommer att skriva lite om den så småningom. Just nu har jag fastnat i en halvdokumentär roman- "George & Rue"- en tragisk berättelse om ett mord i New Brunswick. Författaren följer huvudpersonerna från barndom och framåt i tiden- man får också lite allmän historia på köpet.

-

Flera provinser i Kanada fick ta emot många flyktingar efter det amerikanska frihetskriget (eller som man säger i USA "The Revolutionary War". ) Många veritabla flyktingsamhällen bildades. Det var inte den bästa jorden som delades ut till dessa olyckliga människor det är då ett som är säkert. Bokens huvudpersoner är ättlingar till slavar från Maryland och Virginia- de (slavarna) befriades av "the Redcoats" under kriget 1812. Jag har bara läst cirka 60 sidor i boken- den är välskriven och fängslande och jag kommer att skriva mer om den .

-

Lynn Coadys bok "Strange Heaven" beskrivs som " a study of the joy and frustrations of life". Den ser jag också fram emot.

Marten Toonder och Kung Urban

När jag svarade på Vixxtorias enkät om läsvanor igår mindes jag plötsligt högläsningsstunder med min farmor.

-

Båda mina föräldrar arbetade "utanför hemmet" och det innebar att det uppstod problem med barnpassningen (på den tiden fanns det bara ett kommunalt daghem i Malmö- och jodå, jag fick gå där också så småningom )-och min farmor fick anlitas ganska ofta. Hon kom tidigt på morgonen- lagade kaffe till sig själv (hon drack säkert 20 koppar varje dag ) och gröt till mig. Sedan la vi oss på "den gröna duschatellen" och läste Sydsvenskan tillsammans. Det vill säga farmor läste och jag lyssnade. Farmor läste högt ur serierna för mig- och jag minns speciellt "Blondie och Dagobert" och "Kung Urban". "Kung Urban" var av någon anledning min favoritserie. Jag har glömt vad det var som var så spännande.

-

När jag ville ta reda på mera om "Kung Urban" visade det sig vara svårare än jag räknat med. Jag mailade till en journalist på Sydsvenskan och han hade svaret- "Kung Urban" skapades av den nederländske serietecknaren Marten Toonder och serien hette "Koning Hollewijn" på originalspråket. Nu blir jag nog tvungen att köpa en bok med "Kung Urban" för att se om jag kommer ihåg vad det var jag fastnade så för för över 50 år sedan......

Årtusendets man- år 1999

Johan Gutenberg - jag har honom i salig åtanke dessa dagar.

Nyfiken på: Kanada

Två för mig helt nya författare- från Kanada. Jag är nyfiken på båda och jag har precis lyckats få tag på de här böckerna.

-

Strange Heaven av Lynn Coady och Une saison dans la vie d'Emmanuel av Marie-Claire Blais. Marie-Claire Blais böcker har översatts till flera språk- bland annat engelska.

-

Jag har börjat läsa Alice Munros "Too Much Happiness"- efter den första novellen (den är mycket otäck) är jag fast- jag kan bara instämma i Margaret Atwoods ord " Among the major writers of English fiction of our time". Nu ska jag återgå till min fängslande läsning!

Malmö stadsbibliotek- dagens tankar

Ett blogginlägg i debatten kan läsas här. Viktiga tankar. Det är alldeles för mycket som pågår i det fördolda. Listorna över de utgallrade böckerna bör offentliggöras. Begreppet "automatisk gallring" tycker jag låter mycket olycksbådande. Det hela börjar mer och mer likna Fahrenheit 451.

Enkät från Vixxtoria

Vixxtorias enkät om läsvanor- här kommer mina svar. (Och...du har rätt Vixxtoria- det är svårt att motstå en enkät....)

-

Enkät om läsvanor
De här frågorna rör endast läsning, och böcker som du läser utanför ditt arbete eller dina studier.

-
(1) Varför läser du böcker? Avkoppling? Information? Spänning? Annat?

Jag läser främst för upplevelsen- för att kunna "resa" till andra världar (även om de ofta är inre världar...)- men också för information- för utmaning av tanken- för att beröras och ibland också för att inspireras.

-

(2) Vad för slags böcker gillar du? Deckare, hästböcker, romaner, science fiction, historiska romaner, facklitteratur, biografier...

-

Jag är i princip allätare men jag undviker svenska deckare (utom Maria Lang), s k chicklit och moderna vampyrböcker längtar jag inte heller speciellt efter. Däremot läser jag gärna facklitteratur- mest historia. Biografier- gärna (jag tror att biografi-åldern börjar omkring de 40... i alla fall var det så för mig. Dessförinnan hade jag inget intresse alls av den genren.)

-

(3) Vilka böcker har du läst på sista tiden? (1-3 titlar)

-

Jag har läst skandinaviskt och tyskt den senaste veckan- väldigt berikande läsning har det varit! Pia Juuls "dengang med hunden" , (en väldigt trevlig novellsamling!) och så givetvis Uwe Timms bok om vännen Benno Ohnesorg (den berörde mig väldigt).

(4) Finns det någon bok eller någon typ av bok som du aldrig skulle läsa? Varför?

-

Moderna svenska deckare har ingen läsare i mig. Vampyrer närmar jag mig med största tveksamhet.

-

(5) Finns det någon bok/några böcker som du skulle vilja läsa, men inte har läst?

-

Det finns massor! Tack och lov. "Krig och fred" till exempel.....

(6) Säg en riktigt bra bok, som du har läst!

-

Den listan kan göras lång. Det jag kommer på just nu: Everyman av Philip Roth och så Stina Aronsons Hitom himlen. Jag väljer dessa två eftersom jag har läst dem tämligen nyligen.

-

(7) Var får du tag på böckerna du läser? Bokhandel? Present? Bibliotek? I mammas och pappas bokhylla? Lån av kompisar? Annat?

-

Jag köper från AdLibris, Amazon och från Bibliotekets vänner- en del antikvariskt blir det också. Jag lånar även mycket på biblioteket. (Tack och lov har vi ännu ett bibliotek med böcker i den här lilla staden!). Jag hittar också en hel del i mina föräldrars hyllor (nu mina hyllor).

-
(8) Har du många böcker hemma? Hur många hyllmeter ungefär?

-

Jag har många böcker.... hyllmeter- hmm... ungefär 80, kanske. (Många hyllmeter är arvegods).

(9) Kommer du ihåg om någon brukade läsa högt för dig när du var liten? Vem? När?

-

Min pappa läste ofta högt för mig när jag var barn-( han hade mera tålamod än min mamma). De kvällar han var hemma brukade han läsa företrädesvis från HC Andersens sagor men också andra sagor. När jag blev äldre läste han också högt från "Humor från hela världen" och från "diverse" Fritiof Nilsson Piraten (pappa var en stor älskare av Nilsson-Piraten). "Tre män i en båt"- var också en högläsningsbok.... Min farmor läste högt ur Sydsvenskans serier- en kommer jag speciellt ihåg "Kung Urban".

-
(10) Hur ofta skulle du säga att man läste för dig? Välj mellan aldrig, ibland, ofta, varje dag/kväll.
Varje dag/kväll

-

Jag var lyckligt lottad- man läste så gott som varje dag eller kväll- ibland satte man på en 78-varvare också med en saga (jag hade visserligen bara tre stycken men barn kan ju lyssna på samma sagor om och om igen- mina tre sagor var "Snövit och de sju dvärgarna", "Pojken som åt i kapp med jätten" och "Mästerkatten i Stövlar". "Pojken som åt i kapp med jätten" fick ett jack och slutade abrupt med en oändlig repetition av "så han dog- så han dog- så han dog".

-
(11) Kommer du ihåg vad man läste för dig?
-

Se ovan.

-
(12) Brukar du själv läsa högt för någon ibland? Vem? När?

-

Nej, nu är det tunnsått med högläsningen.

(13) Vad läser du då? se ovan.

Biblioteksstatistik och mera debatt från Sydsvenskan

I dagens Sydsvenska anger man antalet öppettimmar för biblioteken i vissa kommuner. Jag lägger upp länken här. Vad har hänt med Lund....?

-

Debatten om Malmö stadsbibliotek fortsätter också. Läs dagens hårresande artikel här. Bland kommentarerna finns en del än mer hårresande bl a från "ickebokälskande bibliotekarie"- en stilla undran... om böckerna inte var det som älskades varför då detta yrkesval? Det övergår i vart fall mitt förstånd.

-

Här en bloggare som i alla fall har svar på tal. (och jag gillar "greppet" med "Den ensamma hunden".)

Några nyförvärv

Givetvis kunde jag inte motstå ytterligare en bok om 60-talet... det magiska årtiondet. Åtminstone för mig som var som mest formbar då. Jenny Diski har gett sin syn på ämnet, hon också.

-

Alice Munro från Kanada (hurra för det- äntligen lite uppmärksamhet på den norra delen av den stora kontinenten i väster) har kommit ut med "Too much happiness" en ny novellsamling och hon har också vunnit Man Booker Prize alldeles nyligen.

-

Gerald Murnane "The Plains" är jag mycket nyfiken på. Murnane hör hemma i Australien (jag har "fastnat" i Oceanien- men där blir jag gärna kvar ett tag till!) Murnane hade jag inte hört talas om förrän jag fick tipset om honom hos On Word Arts - det kan nog vara värt att lägga Murnanes namn på minnet.

konsten och poesin....och lite nostalgi (igen...)

Den här målningen av Waldemar Lorentzon minns jag från min lärobok i svenska språket och litteraturen -( ja, det var på 60-talet....)"Kosmisk moder" illustrerade dikten med samma namn av Erik Lindegren. Jag funderade mycket över både text och bild redan då- och fortfarande tycker jag om att försjunka i just den här tavlan och den här mångfärgade dikten.....
-
Flera tavlor av Waldemar Lorentzon och de övriga konstnärerna i Halmstadgruppen finns att

beskåda här.

KOSMISK MODER
var i mig dina vintergators andning

var i mig den du redan är och alltid har varit

en dröm bortom drömmens berg och bortom hemligheten

något verkligare än verkligheten

något som jag varken kan glömma eller minnas

något som mörka skepp som vandrar upp mot fyren

något som moln som ljusa klippor och klippor som mörka moln

något som förvandlar ofattbar köld till ofattbar värme

något som var i mig och förvandlade mig

o förvandla mig

gör mig till en hamn för min oros skepp

vänta mig under jorden

sök mig i min urna

o förvandla mig och var i mig

så som jag omärkligt vilar i dig

i medvetslös dröm om dina ögons stjärnbild
Erik Lindegren

Sextiotalet- Tyskland- Uwe Timm och Benno Ohnesorg

Uwe Timm har skrivit en bok om sin ungdom men fokus ligger på hans vänskap med Benno Ohnesorg- den unge mannen som så tragiskt miste sitt liv under kravallerna i samband med shahens besök i Tyskland år 1967.

-

På en internatskola i Braunschweig träffades vännerna för första gången- unga och litteraturintresserade.... de brann för litteraturen. Det var just passionen för det skrivna ordet som kom att föra dem så nära varann. Uwe Timm citerar speciellt mycket från Camus "Främlingen" i boken och drar paralleller till Mersaults mord på araben på stranden och Kurras dödsskjutning av Ohnesorg år 1967. Varför sköt Mersault? Varför sköt Kurras?

"Mersault, der den Araber erschiesst, wird vom Staat zum Tode verurteilt, den Polizisten Karl-Heinz Kurras spricht der Staat frei, mit der Begründung, es sei ein Todesschuss aus putativer Notwehr gewesen."

-

Timm skriver vackert om Braunschweig- det Braunschweig han minns från tidigt 60-tal- vid floden Oker.. där lindarna blommade och där lärkorna sjöng. Men " Seit meinem Weggang von Braunschweig habe ich, obwohl ich im Sommer oft ins freie Land gefahren bin, auch neun Jahre auf dem Land gelebt habe, keine Lerche mehr singen hören"

Jag tycket mycket om boken- Uwe Timm behandlar sitt ämne med stor respekt och hans språk är poetiskt, filosofiskt - jag tycker att jag får en god bild av människan Benno Ohnesorg- sammanfattningsvis- ett mycket läsvärt vänporträtt.

Min tyska läsning

Just nu håller jag på med en alldeles egen tysk utmaning- jag har börjat med Uwe Timms bok "Der Freund und der Fremde". Den handlar om Timms vänskap med Benno Ohnesorg. Jag har bara läst ett tiotal sidor men kan redan nu säga att det här är en bok jag kommer att tycka om. Timm skriver mycket finstämt och vackert om sin gode vän.

-

Jag känner mig mycket närvarande i det här skedet av Tysklands historia- när Ohnesorg mördades var jag bara sjutton år men jag minns än i dag hur fasansfullt jag tyckte det var. Sextiotalet var ett mycket våldsamt årtionde och det var inte alltid lätt att vara ung då och försöka förstå världen och dess aktörer. (Politiska som opolitiska).

Dagens debattartikel om Malmö Stadsbibliotek:Kunskapens äppelskrutt

Jag lägger upp länken till de tankar som arton författare har sammanfattat här.

Selma Lönning Aarö: En rekke avbrutte forsök

I min "skandinaviska hög" finns Selma Lönning Aarös bok "En rekke avbrutte forsök". En självbiografisk historia- och precis det jag behövde efter en del tyngre läsning (precis som Lyran känner jag mig något tagen av Tant Theodora).
-
Nu har jag skrattat så mycket att jag har fått ont i magen. Jag önskar att jag kunde återge en del av kapitlen men då fördärvar jag nöjet för presumtiva läsare. Det originella med Lönnings bok är att hennes familj också får komma till tals i särskilda stycken- man kan ibland undra vem som kommer ihåg "rätt".
Det kapitel jag hade mest roligt åt skulle jag vilja ge rubriken "massakern på barbidockorna"- du milde tid.... (jag ska kanske vara tacksam att jag inte har haft en storebror....)
-
Om man är i behov av något lättsamt, lättläst och verkligt underhållande- då är "En rekke avbrutte forsök boken med stort "b". Jag tackar Bai för detta verkligt goda boktips!

The Dead- regi av John Huston... några minuter

Babettes gästabud- trailer

Tema-trio kalas

Lyrans tematrio handlar denna vecka om kalas. Det första jag tänker på bland litterära kalas är



1. Babettes gästabud - av Karen Blixen. Berättelsen har dessutom blivit till en film. Vem kan glömma historien om de två ogifta gamla kvinnorna och deras franska hushållerska Babette- och det storslagna kalaset hon (Babette) bjuder hela byn på?
-
2. Som nummer två måste jag absolut ta med Fritiof Nilsson Piraten och Bock i Örtagård. Här bjuds på äkta skånskt smörgåsbord- på Hotell Horn i Malmö. " Utefter brännvinsglasen radades de salta sakerna: Sju sorters sill, ansjovis i magnumburk, sardeller i kvartskista, kallt stekt fläsk och fågelbon. Följde så ålen, rökt, halstrad eller kokt i gelé. Och därefter fogades fat till fat, assiett till assiett som bitar i en inläggning, där ljusgröna garnityrblad, ärggröna gurkor och vita gurkor, rödbetor, sillsallat, röda ostar och ostar i stanniol bildade det granna inslaget i den mera färgtama massan av kallskuret, grisfötter, sylta på kalv och sylta på svinhuvud, korvar, köttbullar och hackbiffar med lök."
-
3. Mitt tredje kalas äger rum i Dublin- hos fröknarna Morkan (Kate och Julia). Novellen om festen finns i James Joyces bok "The Dubliners" och den har titeln "The Dead" (på svenska blev detta till "Stunder av lycka" och jag vet inte riktigt vad jag tycker om den översättningen). Novellen har filmatiserats med bl a Anjelica Huston i en av huvudrollerna. Det är en stundom humoristisk berättelse men med djupt tragisk underton. Den har allt. Slutraderna är något av det vackraste som någonsin har skrivits enligt min uppfattning.
-
" Yes, the newspapers were right: snow was general all over Ireland. It was falling on every part of the dark central plain, on the treeless hills, falling softly upon the Bog of Allen and, further westwards, softly falling into the dark mutinous Shannon waves. It was falling ,too, upon every part of the lonely churchyard on the hill where Michael Furey lay buried. It lay thickly drifted on the crooked crosses and headstones, on the spears of the little gate, on the barren thorns. His soul swooned slowly as he heard the snow falling faintly through the universe and faintly falling, like the descent of their last end, upon all the living and the dead."

Kunsten at graede i kor av Erling Jepsen

Nu har jag läst ut den första boken i min "Skandinavien-hög"- "Kunsten at graede i kor" av Erling Jepsen. Den här boken har ganska nyligen filmatiserats (2006) (den filmen skulle jag vilja se).
-
Det hela handlar om en dysfunktionell familj - far, mor och två hemmavarande barn- bokens "jag" den elvaårige Allan och hans syster Sanne som är 14 år. Platsen är en mindre ort i Sönder-Jylland. Pappan har "psykiske nerver" och är underkuvad och feg. Han har dock en talang- han kan hålla gripande begravningstal. Allan får allt mer ta på sig ansvaret för pappans mentala hälsa- (systern Sanne vill inte längre sova med pappa på soffan om nätterna - det har gjort pappa mycket deprimerad). Det gäller således för Allan att hålla pappa sysselsatt med sina begravningstal.....
-
Det här är egentligen ingen rolig bok alls. Därtill är ämnet alldeles för hemskt. Det konstiga är att man skrattar lik förbaskat- men det går kalla kårar längs ryggen på mig.
-
Här är det dock enbart roligt:
" Vi har fået sofaen av mors mor, som vi kalder Tyskerbedste. Der er nemlig ret meget tyskerblod i hende, men det kan hun ikke göre for. -- Tyskerbedste ville have en ny sofa, så vi fik hendes, for selv om den er gammel, er den nyere end den vi havde för. Mor er glad for den, far har fundet ud af at der er lopper i den. Når han sidder i den, får han knopper på benene. Vi andre får ikke knopper, det er maerkeligt, men far gör, jeg har selv set dem. Mor mener ikke hendes mor har lopper, men det har hun, siger far; selvom man laeser böger på tysk og hör klassisk musik i radion, kan man godt have lopper."
-
Boken har också recenserats av Lotta.

Bibliotekens roll

Vad har ett amerikanskt bibliotek med den här debatten att göra? Kanske inte så mycket men en del kan vi lära oss. På fotot till vänster syns Mansfield Public Library i Massachusetts. Under några år var det mitt vattenhål. Ett mycket trevligt bibiliotek med tjänstvillig och engagerad personal. Tyvärr drabbas också det här lilla biblioteket av nedskärningar och man måste tänka till över vad som ska prioriteras- men... här lyssnar man på sina låntagare.
-
Under rubriken "Budget cuts/Library Survey" skriver bibliotekarien, Janet Campbell, följande:
-
"We recently sent out a survey to over 2000 of our cardholders. We're also putting a link to the survey on our website. We are currently working on a strategic plan for the library's next several years, and are interested in knowing what library services are important to you.We're interested in your compliments and your criticisms too. Please feel free to fill out the linked survey, and contact us if you have any questions. Thank you for your time."
-
Här har man fattat galoppen. Det är låntagarnas bibliotek. Det är deras åsikter som är viktigast. Heter det inte folkbibliotek....?
-
Debatten om bibliotekens roll fortsätter och måste fortsätta- se ytterligare inlägg här och här.

En samling skandinaviskt....

damp ner i brevlådan. Här ett urval. Danmark och Norge i blandning och på originalspråket för det är roligast så. (Norska är inte alltid så lätt för mig som skåning- men jag gillar utmaningar). "En rekke avbrutte forsök" hade jag inte hittat utan hjälp från Bai- Erling Jepsens bok "Kunsten at graede i kor" är också ett bokbloggstips. Pia Juuls bok "dengang med hunden" blev jag intresserad av efter att ha "rotat runt" på diverse bokhandelssidor. Regnet faller i strömmar idag- det tackar vi för- av många orsaker. En av dem är att jag får extra läsro!

Biblioteket i Malmö - debatten fortsätter

Debatten om Malmö Stadsbibliotek fortsätter. Just nu pågår Malmöfestivalen (Elsebeth Tank har lovat att dela ut utgallrade böcker i egen hög person). Idag blir det till att ha paraply och regnkläder.

-

Vixxtoria har skrivit ett nytt ,viktigt och intressant inlägg i debatten. Jag kan bara säga- hear, hear! till hennes ord!

-

Vellinge kommun har i dagarna fått två nya bibliotek. I det ena- det i Höllviken- kommer man att ha ett öppet magasin (i källaren). Den idén tycker jag är mycket god. Jag hoppas att debatten fortsätter- det är viktigt att diskutera vilken roll våra bibliotek ska ha i framtiden och - vad de ska innehålla.

Äntligen... Frode Grytten och Edward Hopper

De här novellerna har jag väntat på länge. Bara idén tycker jag är så god- att låta sig inspireras av Edward Hoppers målningar- tio stycken av dem har blivit omvandlade till noveller. Alla också individuellt förpackade, som synes på fotot. Praktiskt att ta med sig ett häfte på bussen eller tåget t ex.

-

Edward Hopper är en av mina favoritkonstnärer. Jag skulle resa långt för att se en utställning med extra många av hans verk..... Hopper är en mästare på att skildra ensamhetens utsatthet på sina tavlor- ofta inramade av mörka skuggor. Frode Grytten har spunnit sina egna tankar kring verken och skrivit tio korta noveller- (de är omkring 20 sidor långa allihop). Olika platser- Portugal, Norge, Irland.... Cape Cod - Jag har nu läst åtta av de tio och det var svårt att sluta... jag plockade fram det ena häftet efter det andra. Novellerna tycks alla handla om människor som är på väg att fatta "avgöranden"- den typen av beslut som har en inverkan på hela resten av fortsättningen av livet. I dessa beslut är de ensamma....

-

Två noveller griper mig speciellt- "En kvinna i solen" och "Att närma sig en stad". "En kvinna i solen" handlar om ett uppbrott- en försäljning av ett hus fyllt av minnen (i Truro på Cape Cod)- hur det är nödvändigt att ta farväl av det förflutna för att kunna börja något nytt.

"Hon körde genom natten. Musik och röster från radiostationerna kom in. Mörkret var så tätt att hon tännkte att det var framlyktorna som gjorde en väg. Mil efter mil försvann under bilen. Hon fyllde på bensin på en enslig mack utanför New Haven. Efteråt kände hon lukten av bensin på fingrarna, i handflatorna. Hon körde vidare söderut. Vidare, vidare, vidare."

-

"Att närma sig en stad" är också det en novell om att avstå- att man måste fatta att viss kärlek är hopplös- att man måste gå vidare.... Det är en mycket vemodig historia- två ensamma människor möts och kommer båda till insikt. "Å, alla dessa gamla sår, sa han. Vem hade kunna tro att allt skulle bli så fruktansvärt."

"Strax innan hon somnade började mobilen på sängbordet att lysa. Hon hade stängt av ljudet, och nu pumpades ett litet ljus ut i rytmiska repetitioner. Hon tog telefonen och såg att det var Russell som ringde. Hon svarade inte."----- "Älskar du honom fortfarande? frågade James McGregor i mörkret. Ja, svarade hon.

-

Frode Grytten är en helt ny författarbekantskap för mig- jag har fått blodad tand!

Ett "bokpalats" söder om landsvägen

Så här såg det ut... "mitt" minsta bibliotek. Den gamla fiskarstugan i Skanör. På 50-talet fungerade det här lilla huset som ortens bibliotek. Man fick betala en liten avgift för lånekortet om man inte var skriven "på plats". Urvalet var så klart begränsat- men det var ändå trängsel i de små rummen. Här hade det inte gått att "knö in" något annat än böcker.... (om man ville fortsätta sin biblioteksverksamhet, vill säga). En svunnen tid - som jag gärna tänker tillbaka på.

Alice Munro- återknuten bekantskap

Alice Munro tilldelades det Internationella bookerpriset i maj. Ingen kunde blivit gladare än jag över detta. Jag hade många böcker av henne i min bokhylla på 80-talet. Hennes noveller är gripande och speciellt kvinnorna i dem skildras på ett sätt som fängslar mig mycket. Det gör inte det hela sämre att Munro är från Kanada- ett land som jag själv tycker har kommit på undantag när det gäller litteratur. Tråkigt nog. Det positiva är förstås att det bör finnas väldigt mycket att upptäcka där- och ... provinsen Quebec ska inte förglömmas i sammanhanget. Franska är ett mycket levande språk där-( man blir inte populär om man inte behärskar " la langue".)
-
I min hand just nu har jag Munros "Kärlekens vägar" och "Runaway". Kvinnorna står i fokus-men hon speglar i sina noveller egentligen "la condition humaine"- något som gäller och berör oss alla. Medkänsla har hon och det är det vardagliga som blir viktigt- det är en svår konst att få just det vardagliga intressant- den konsten behärskar Munro till fullo.
Hennes senaste novellsamling "Too much happiness" kommer att hamna i min brevlåda inom kort.

Såsom det en gång var.....

Den här bilden har ett antal år på nacken. Den är tagen inne på Malmö Stadsbibliotek- läsesalen. Den gamla kvinnan som sitter djupt försjunken i en tidskrift är min farmor. Fotografen kom från tidningen Arbetet- och man ville då (cirka 1970) illustrera hur stor betydelse biblioteket hade för Malmös invånare. (Farmor hörde mycket dåligt och visste inte att hennes bild skulle hamna i tidningen- hennes upprördhet var stor när det visade sig att underkjolen syntes ....). Jag tycker mycket om det här fotot- dels för att det föreställer min älskade farmor dels för att det så väl ger en bild av läsandets koncentration och glädje (må vara att glädjen här inte syns utåt). Referensverken i bakgrunden, handväskan säkert placerad....handen under hakan.... stillheten som man bara kan ana....

Biblioteket i Malmö- flera tankar....

Ja, här kommer det igen- det gamla biblioteket (som från början inte alls var ett bibliotek utan Malmö muséum. (Det var före min tid). Det är en vacker byggnad men den "växtes ur".

-

Och... debatten om gallringen fortsätter. Jag förstår (som sagt) att man måste gallra bland volymerna- det gör man även på mitt lilla lokala bibliotek- och så säljer man ut det utgallrade till facila priser (givetvis är denna försäljning relativt enkel att hantera eftersom det inte rör sig om oerhörda mängder böcker). Jag tror att det man har reagerat extra mycket på vad gäller Malmö är två saker: mängden av böcker som gallrats ut- och sättet man valt att göra sig av med böckerna på- dvs att mala ner dem till pappersmassa. (Att det hela har försiggått smygande är också något som retat upp folk). Malmö har aldrig haft rykte om sig att vara en kulturstad - och ryktet lär väl befästas efter den här debatten.

-

Tiderna förändras- helt klart. För mig har biblioteket alltid varit en plats där jag kan söka just böcker- och då inte bara det som är populärt och gångbart för stunden- det har varit en plats att bli inspirerad att läsa annan litteratur också. Jag drömde länge om att själv utbilda mig till bibliotekarie - men så blev det inte. Jag har stor respekt för yrket. Jag blir t ex så glad av att läsa debatten hos Vixxtoria- där nämner Hermia bl a att man på Gävle Stadsbibliotek (och det skulle jag också vilja besöka) ska ha ett tema "smakprov från magasinet"- vilken otroligt bra idé!

-

Jag är uppväxt i ett hem fyllt av böcker- gammalt och nytt blandades och min pappa brukade alltid säga "jag kan kasta mycket ,men böcker har jag svårt att göra mig av med"- slitna exemplar (av goda böcker) band han själv in och så blev det en helt ny och vacker bok av det... bokens ålder till trots. (jag förstår att biblioteken inte kan göra så.) Min barndom och uppväxt har präglats av kärlek till boken. Det är därför extra svårt för mig att läsa om detta nedmalande av litteratur till pappersmassa. (Låt vara att en del av böckerna kan vara ohjälpligt sönderlästa och att en annan del kan vara exempelvis gamla databöcker... men resten....?)

-

Jag är gammalmodig... jag erkänner det... jag tycker att böcker är det som ska vara det allra viktigaste på ett bibliotek.

PS - Vixxtoria- den del av det gamla stadsbiblioteket som har försvunnit tror jag inhyste "administrativa rum". (Är dock inte hundraprocentigt säker).

Mitt första bibliotek- en nostalgisk betraktelse

Så här såg det ut en gång. Malmö stadsbibliotek. Mitt allra första bibliotek förresten- beläget bara ett stenkast från Erik Dahlbergsgatan där jag bodde under min första barndom. Man fick bara låna tre böcker åt gången på barnavdelningen på 50-talet (och det var svårt att hålla sig till den siffran...).

-

Barnbibliotekarierna minns jag inte- bara "tant Viola" men hon arbetade på vuxenavdelningen. Till tidningsavdelningen gick min farmor så gott som varenda dag för att läsa bland annat Kristinehamns-Posten. Hon lånade också gärna Moa Martinssons böcker och en del av Gösta Gustaf-Jansson (skulle tro att hans böcker blivit till toapapper nu). Man kunde lyssna på skivor också- och jag upplevde hela byggnaden som väldigt mysig. Kungs-Slottsparken låg mittemot- där fanns en lekplats och en damm med änder och ilskna svanar.

-

Nu har det gamla biblioteket försvunnit- i stället finns ett modernt glaspalats. Ja, allt förändras... och blir mera tids- och ändamålsenligt. Jag får nöja mig med mina minnen... och min nostalgi.

Mera toapapper åt folket!

Detta är resultatet av Malmö Stadsbiblioteks senaste mastodontgallring av böcker. Toalettpapper. Alla dessa tusen volymer av litteratur.... I dagens Sydsvenska fortsätter debatten. Nu kan vi torka oss där bak med gammal kultur. Och varför inte-det som är gammalt är bara skit ändå- det finns nog mer som kan malas ner. Ös på bara. Malmö ska bli först i Sverige med ett "Darling Library". Hurra!

Här några tänkvärda ord.

Tema-trio språk

I veckans tema-trio från Lyran är ämnet språk- det vill säga böcker som älskas kanske mer på grund av just språket än för handlingen i sig. (ibland kan förstås båda delar vara lika bra).

-

Eftersom jag precis har avslutat läsningen av en bok där språket definitivt fascinerade och lockade mig vidare i handlingen blir valet av nummer ett på listan inte svårt.

-

1. "Tant Theodora" av Patrick White- jag är fortfarande tagen av det vackra och symboliska språket. Så till den grad att jag vill läsa boken igen - på engelska- då får jag njuta en gång till!

-

2. "The portrait as the artist as a young man" av James Joyce blir mitt andra val. Om det är någon som utforskat språkets alla möjligheter (och omöjligheter) bör det vara just Joyce.

-

" The train was full of fellows: a long long chocolate train with cream facings. The guards went to and fro opening, closing, locking, unlocking the doors. They were men in dark blue and silver; they had silvery whistles and their keys made a quick music: click, click".

-

3. Hitom himlen av Stina Aronson- här är både handling och språk i symbios... helt underbart är det i alla fall.....

-

"Måndagen efter helgen kom lappmannen Sturk löpande till gården. Då och då kikade han uppåt för att se om de första stjärnorna var synliga. Men han kunde inte upptäcka en enda ännu. Himlen var mildfärgad av lösa moln och av den tidiga mörkningen. Klockan var väl mellan tolv och ett på dagen. Vid horisonten sköt små puffar av isgrön luft upp. På ett par minuter bildade de ett sammanhängande band. De bådade redan skärpt kyla till natten."

Kaffet i vrångstrupen!

Det satte jag i morse. Inte undra på- jag uppmanar till läsning av denna länk som leder till en artikel i dagens "Sydsvenska". Här förstöres massor av litteratur (förmodligen av det bättre slaget och litteratur som är svår att få tag i.) Tack för att ni gör det ännu besvärligare för oss intresserade att få tag på dessa böcker. Vad är det egentligen biblioteken ska ha för roll? Ska de bara (precis som de större bokhandelskedjorna) tillhandahålla s k bestsellers?
-
Vem är det som sitter och bestämmer vad som ska behållas respektive gallras ut och malas ner till pappersmassa? Det vill åtminstone jag gärna veta- jag vill gärna se ytterligare artiklar i det här ämnet- uppföljare- en diskussion om bibliotekens roll. I artikeln talar man också om begreppet "The Darling Library"- tack, jag vill inte ha något "darling-library"- vad är det för sabla larv rent ut sagt. Ska vi i framtiden kanske ha bibliotek utan böcker?
-
Läs även Vixxtorias inlägg i denna debatt.

Torgny Segerstedt

Här ett foto på Torgny Segerstedt- mannen som stred för det fria ordet och som vågade gå emot strömmen.

Tant Theodora av Patrick White- Jorden runt på åtta böcker

"Hon tänkte på hur snäva de gränser var inom vilka en mänsklig varelse kan tala och bli förstådd av sin närmaste själsfrände, på hur snart man når den individuella erfarenhetens avskilda land, där ingen följeslagares fotsteg någonsin hörs".

-

Inledningen som jag tycker beskriver den gåtfulla Theodora så väl....

-

Jag har läst ut min valda bok i Lyrans utmaning- jorden runt på åtta böcker- Oceanien.

-

Boken är indelad i tre sektioner- alla spelar de olika roller som förklaring till den komplicerade kvinna som är bokens Theodora. Det här är ingen lättläst bok- det visade sig vara alldeles riktigt det som Anders Norborg skrev i sin recension på insidan av mitt lånade exemplar "såväl komposition som berättarnivå ställer vissa krav på läsaren". Detta gäller kanske främst den andra delen av boken.

-

Sektion ett handlar mest om Theodora som ung- hemma på "Meroë" - den "kexfärgade" egendomen där huset dessutom är "platt som ett kex"

Beskrivningen av Theodoras barndom är fylld av symbolik, som här t ex: "Mot kinden kände hon rosors lena kött. De var lenare än ansikten. Och mer betvingande. Rosorna slumrade och drev under hennes hud. "Theodora, jag förbjuder dig att röra rosorna" sa Mrs Goodman. "Det gör jag inte", ropade Theodora. "Eller bara lite. En del av dem är dåliga". Och det var de. Det fanns en liten blek larv hoprullad i rosens hjärta."

Själv tänker jag på William Blakes dikt:

O Rose, thou art sick!
The Invisible worm,
That flies in the night,
In the howling storm,

-
Has found out thy bed
Of Crimson joy;
And his dark secret love
Does thy life destroy.
-

Den "osynliga larven" har redan börjat gräva i Theodoras inre...

-

Jag tycker mycket om språket i den här sektionen av boken- "Om man kunde förstå böckernas ord, namnen, så sjöng namnen, och man kunde röra vid det bruna fuktiga papperer med händerna"- Jag tycker att alla sinnen aktiveras när man läser..... dofter, färger beskrivs på ett så ingående sätt. Varje ord väger tungt. Dessutom vill man gå in i handlingen och ta stryptag på den rent ut sagt djävulskt elaka mamman- det är omöjligt att inte bli mycket berörd.

-

Bokens andra del är svårläst- jag har sett att några personer liknar den vid "modern jazz" i skriftform- det tycker jag är en alldeles utmärkt beskrivning. "Hädanefter vandrar vi splittrade i myriader fragment".... (Henry Miller). Verkligheten löses upp- vad händer egentligen? Äger handlingen enbart rum i Theodoras eget huvud - eller blandas allt ? Ibland är det svårt att få grepp om detta. "Det var nu uppenbart att klockorna visade en annan tid. Svärd och förfäder med flätor hängde på de mörka väggarna och ett stort landskap av kupoler som nästan var fördunklat av sot. Från helgonens vrå kunde hon höra ackompanjemanget av guld och silver. Heliga ansikten stirrade med ett enda gemensamt ansiktsuttryck ovanför en skiftande rubin". Det hela är en symfoni av intryck och röster och händelser.

-

Slutet är sorgligt- och det är oundvikligt att boken får ett sorgligt slut. Theodora förlorar allt mera kontakten med verkligheten. Igen blir jag så oerhört tagen av språket... det är helt mästerligt...

"Majs trumpetade genom hela mellersta Amerika. De fylliga, gula, väldiga tonerna pressade sig tätt intill den svällande himlen. Det fanns hela tunnland av tid då majsen trumpetade som inför yttersta dagen. Den hade fångat upp och svalt alla teman, vare sig det var hamrande järn eller mer raffinerat, antydande stål eller bräckliga mänskliga vasstrån. Tåget klagade inne i majsens rörelse. Tåget klagade över hur snopet det är med avstånd som inte ger sig. Inte ger sig. Avstånden trumpetade av majs".

-

"Tant Theodora" är en bok som jag helt klart aldrig kommer att glömma. Jag är mycket gripen av hela handlingen och boken har väckt och väcker många tankar i mig.

-

Jag hittade den här länken - det är en trädgårdsblogg som ger flera intressanta funderingar om "Tant Theodora."

om vådan av att rensa bort ogräs....

Det ena ger det andra. Alvedon och noggrann studie av boken ovan ska väl hjälpa min stackars gamla rygg.... (plus en del rejäla svordomar för att lätta upp det hela lite).

Tysk inspiration nr 2

I dagens Sydsvenska läser jag denna recension.

Mitt intresse är väckt.... kanske blir det ett läsförsök på originalspråket. Från AdLibris har jag redan beställt Ingeborg Bachmanns "Malina" (på svenska). (Den är givetvis försenad... och det är de andra beställda böckerna också- hmmm. Det är nog inte boken i sig som är försenad... det är semestertider kan tro... Jag väntar dock tålmodigt.

Jorden runt på åtta böcker (eller kanske flera....)

Jag lyckades hitta och låna hem "Tant Theodora" av Patrick White. Jag har börjat läsa redan- efter cirka 70 sidor är jag helt nöjd med mitt val. Visserligen varnas man av en recension på insidan : " Den tillhör kanske den något mera svårtillgängliga delen av Whites produktion" och "såväl komposition som berättarnivå ställer vissa krav på läsaren". Boken är indelas i tre delar. Den första delen är i alla fall inte alltför komplicerad men det kan ju bli värre. Vi får se. I vilket fall som helst kommer jag att läsa ut boken för huvudpersonen fascinerar mig.

-

Tack till Lyran som har inspirerat till denna läsning!