lördag 28 februari 2009

nu kommer mars....


Här kommer alpkrokusen! Nu är det vår (även om det fortfarande är kallt och ruggigt!)
Gårdagens läsäventyr gick i bisonoxens tecken. Nu kommer jag väl att drömma om bison! (Värre drömmar kan man nog ha förstås).
I "American Buffalo" av Steven Rinella lär jag mig mycket om både historia, geografi och biologi. Jättekul, tycker jag men också sorgligt när man betänker hur dessa mäktiga djur som en gång strövade fritt över "The Plains" nu har reducerats till en mycket liten skara -och inte är de särskilt fria heller längre. Under slutet av 1800-talet bedrevs mass-jakt/slakt på de arma djuren. De blev nästan helt utrotade- men tack vare bland annat Theodore Roosevelt kunde i alla fall en del av stammen räddas.
Jag har också börjat läsa "The Sound and the Fury" av William Faulkner. Hmm, det blir en utmaning kan jag säga... den här boken är definitivt inte lättläst (men vem har sagt att allt ska vara lätt här i världen- jag har en bestämd känsla av att "The Sound and the Fury" är värd all ansträngning.) Slowly does it....
En bok som jag har haft liggande ett tag är "The other side of you" av Salley Vickers. Jag har inte läst något av henne tidigare. Jag har kommit 70 sidor in i boken nu och den är hittills en väldigt givande läsupplevelse. Rapport kommer så småningom.

fredag 27 februari 2009

Little Pink House


Den här boken ska jag försöka få tag på. "Little Pink House" av Jeff Benedict handlar om Davids kamp mot Goliat. En kvinnas envishet och starka vilja att kämpa för det som är viktigt för henne- i detta fall ett litet hus in Connecticut.


Sommarsquash, tokolosh

Jag kommer att fatta mig kort för den här boken har det redan skrivits spaltmeter om. Jag blev intresserad av den på grund av titeln (vad farao är "tokolosh" ,undrade jag) - att handlingen utspelar sig i Syd-Afrika tillförde det hela en extra krydda också.

Jag tyckte mycket om den första delen av boken- en hemsk och samtidigt mycket spännande barndomsskildring.Lilla Faith- som försöker att överleva sin barndom tillsammans med sin mamma ,som mer och mer tappar fotfästet. Faiths relation till Nomsa (flickan som kommer för att hjälpa till i det alltmera icke-fungerande hushållet) är mycket fint skildrad.

Andra delen av boken föll mig inte lika mycket i smaken- det blev lite för "spretigt" för min del. Lite för förutsägbart.

Summa summarum- "Sommarsquash, tokolosh" var en annorlunda och underhållande bekantskap.

torsdag 26 februari 2009

Paket från Amazon.com


Idag hade brevbäraren med sig ett efterlängtat bokpaket från USA- som bland annat innehöll "American Buffalo" av Steven Rinella och "The forgotten man" a new history of the great depression av Amity Shlaes.
Dollarn står nu i nära nio kronor så jag måste ransonera mina amerikanska bokinköp framöver.
Både bison och världens sjuka ekonomi känns dock som mycket angelägen läsning.
Obamas "joint Congressional speech" från gårdagen var mycket väl formulerat- talets gåva har han sannerligen, Förenta Staternas nye president. Även om det är lättare att "talk the talk" än att "walk the walk" så tror jag att hans ord kan väcka stor inspiration. Helt klart är stämningen en helt annan numera i "The Capitol".

Torsk (Cod) av Mark Kurlansky


Den här boken handlar om torsk. Den är mycket fängslande och fylld av intressant information. Det är en bok som jag har fått läsa i lite långsam takt för att inte missa något. Författaren brinner för sitt ämne och det märks. Vad han inte vet om torskfiske och torsk överhuvudtaget är nog inte värt att veta.
-
Boken är indelad i två delar- äldre tid och mera modern tid. Den första delen är den som jag gillar bäst (mest för att den innehåller så många för mig helt okända fakta). Kurlansky varvar också med en del recept (men många av dem har i vart fall jag ingen större lust att testa och torsken som fisk är dessutom starkt utrotningshotad så bäst att avstå kanske).
-
Extra intressant är att veta att Baskerna fiskade utanför Amerika mer än hundra år före Columbus "upptäckt".
-
Torsken går bäst till vid de stora bankarna "The Grand Banks"- utanför New England's och Östra Canadas kust.
-
Torskens betydelse i historien ska inte underskattas- i Massachusetts växte det fram en "Codfish aristocracy" . Torsken byttes ut mot salt, frukt och vin (från Europa) och mot "molasses", kryddor och kaffe (från Väst-Indien). Det tog bara 25 år från det att Mayflower's första lass pilgrimer hade landat till dess att den så kallade triangelhandeln var i full gång.
-
Så småningom kom också torsken ,skrämmande nog, att bidra till slavhandelns utveckling- slavar köptes från Västra Afrika och betalningen skedde på tre sätt: kontanter, salt torsk eller "Boston rum".
-
Kapitel nr 6 handlar om torskens betydelse för Amerikanska frihetskriget (eller "The revolutionary war"). Den amerikanska revolutionen var en mycket lyckad revolution och som Kurlansky påpekar, ytterst oromantisk. Här gällde det rätten att tjäna pengar. (Faktum är att de mynt som användes mellan 1776 och 1778 hade en bild av en torsk inpräglad).
-
Bokens andra del handlar mycket om fiskarnas villkor och också om "The Cod wars" som utkämpades mellan framför allt Island och Storbritannien.
Kurlansky har skrivit en verkligt bra och fängslande bok om "fiskhistoria" och då framför allt torskens historia. Boken finns i svensk översättning och i pocketutgåva. Jag tycker absolut att den är värd att lägga lite lästid på.

onsdag 25 februari 2009

Mormor Akulina

Akulina var mormor till Maxim Gorkij och hon bar upp hela hans barndom. "Min barndom" läste jag för många år sedan men jag kände att det var dags för omläsning. (Inspirationen kom från boken "Kvinnohistorier"i red. av Isa Edholm).

I "Min barndom" slåss man och bråkar och super- tala om dysfunktionell familj (med våra moderna termer). Akulinas man (morfar till Maxim G således) bankar sina barnbarn med skrämmande regelbundenhet- och han slår gärna Akulina också. Det är sannerligen ingen behaglig barndom för ett barn men trots allt detta finns det en värme och en kärlek som genomsyrar Gorkijs minnen.

Akulina är en mormor som kan berätta- både sagor och historier från det verkliga livet- och lille Maxim (i boken heter han Alexej) lyssnar och frågar och lär sig om livet.

Det finns många barndomsskildringar i litteraturens värld- detta är definitivt en av de mera gripande.

"Hon berättar sina historier i låg, hemlighetsfull ton, med ansiktet tätt inpå mitt och seende mig rätt in i ögonen med vidgade pupiller, liksom ville hon gjuta in sin ande i mitt hjärta. Tonen är sjungande, och ju mer hon kommer in i sin historia, dess mjukare flyta orden. Jag njuter outsägligt, och med hela min själ är jag med."

tisdag 24 februari 2009

Lars Helander möter William Faulkner

Jag hittade en trevlig bok på biblioteket: "Nobelpristagare! Personliga möten med nitton författare" av Lars Helander. (Utgiven på Sveriges Radios förlag).

Lars Helander inleder boken med att beskriva sitt möte med Faulkner (Lars H var då bara 19 år gammal).

Faulkner säger sig vara mycket mera intresserad av hästar än av att skriva böcker och han tycker absolut inte att han är en nyskapare (det anser han bara att Shakespeare och Goethe har varit).

"Jag tycker inte om människor, jag gillar ju hästar!"

"Jag skriver för att då finner jag en sorts frid. Om folk läser mina böcker eller inte, det skiter jag i!"

(och jag, Ingrid, gillar Faulkner ännu mer....)

Ljus i augusti av William Faulkner


Boken gavs ut år 1932. Jag har läst den i översättning av Erik Lindegren.


Jag citerar här från Anders Österlings förord till boken :"Man skall i denna roman möta en tämligen ruskig världsbild, men tillika en berättarteknik som ger märkvärdigt suggestiva och fylliga uttryck för medvetandets hemligheter. Efter alla reservationer- för min del kan jag i varje fall inte avstå från dem- kvarstår den obestridliga intensiteten i Faulkners berättartemperament."


Romanen börjar med att den höggradigt gravida Lena Grove är på vandring från Alabama till Missippi. Hon letar efter barnets far - Lucas Burch. Lena anländer till slut till Jefferson- och hittar i stället för Burch en man med snarlikt namn "Byron Bunch". Lucas Burch finns dock i Jefferson men under annat namn (Brown). Byron blir förälskad i Lena och vill hjälpa henne. Lena och hennes öde är en berättelse som går parallellt med en annan- berättelsen om Joe Christmas. Joe är en man "med okänt förflutet" och utan framtid (som det visar sig). Som tonåring begår han ett mord (på sin fosterfar)- han tvingas att vandra runt utan "fixed abode". Han kommer att slå sig ner i Jefferson samtidigt som Lena Grove. Christmas kamperar ihop med en kvinna "of a certain age"- det fungerar ett tag- men så blir det för mycket för Christmas- han klarar inte av kvinnlig "svaghet"- och han mördar igen på ett mycket brutalt sätt. Hans öde är nu beseglat- och själv dör han också en våldsam död.


"Minnet tror innan vetandet kommer ihåg. Tror längre än det erinrar sig, till och med längre än vetandet känner undran. Vet, minns, tror en korridor i en stor, lång, kall, ekande, mörkröd tegelstensbyggnad.... "


Detta är början på skildringen av Christmas barndom- den del av boken som jag har gripits mest av. Christmas är barnhemsbarn och han råkar vara på fel plats vid fel tid- (han gömmer sig i en garderob ätandes tandkräm från en tub- så kommer en av de anställda sköterskorna in i rummet och har sex med en läkarkandidat. Christmas försöker vara tyst och stilla i sin garderob men börjar kräkas upp tandkrämen. Han blir upptäckt. Faulkner skildrar det lilla barnets utsatthet och totala okunskap om vad som hänt- lille Christmas fattar inte varför sköterskan försöker muta honom till tystnad " "Var och en måste ju förstå att det sista han skulle göra här i världen var att skvallra om tandkrämen och uppkastningen".


Lena Grove står för det goda i boken- en kontrast till Christmas som växer upp till en känslokall och avtrubbad ung man. Christmas skapar död - Lena skapar liv. Lena fortsätter sin vandring- men Bunch- Christmas dör sin våldsamma död.


Ljus i Augusti är en oerhört spännande och fängslande bok. En bok som inte vill släppa taget- och som jag definitivt kommer att läsa om. Efter att ha varit "rädd" för Faulkner som författare känns det nu i stället som om jag vill fördjupa mig mera i hans böcker. Den nästa på min "lista" blir the "Sound and the Fury".

Maxim Gorkij

Från Wikipedia har jag hämtat följande:
Maksim Gorkij - pseudonym för Aleksej Maksimovitj Pesjkov ,född 28 mars 1868 i Nizjnij Novgorod, död 18 juni 1936 i Moskva. Han var en av arbetarförfattarnas främsta företrädare och grundare av socialrealismen som litterär stil.
En av hans kända romaner heter Om en mor. Han skrev noveller som: Vid saltdammarna, Ogärningsmän, Zazubina, Flickan, Kyrkfesten samt dramat Natthärbärget. Bland hans pjäser märks även Solens barn, som visats i svensk TV den 16 mars 1969 i regi av Ernst Günther
.Gorkij skrev en självbiografisk trilogi: Min barndom, Ute i världen och Mina universitet.
För tillfället är jag helt fördjupad i "Min barndom". Jag minns nu helt klart att just denna bok filmatiserats och den har visats på Svensk TV någon gång under tidigt 60-tal (på den "svartvita" tiden)

måndag 23 februari 2009

Icke, sa Nicke

Nej, det blir nog inga rea-böcker för mig i år. Tycker inte att jag hittar något som lockar. Idag har jag annars rantat runt i den stora staden Malmö (min hemstad- fast jag lämnade den för nära 40 år sedan och jag längtar inte tillbaka).

Det har varit en underbart vacker och solig dag här i södern- sol- klar himmel och det bästa av allt- snön är så gott som borta (jag hoppas att den så förblir ). Det är otroligt vad just lite sol och blå himmel kan göra för humöret.

Jag hann med ett par stora bokhandlar- och kom naturligtvis inte ut utan att ha köpt ett par pocketböcker. Saffransköket av Yasmin Crowther (den pendlar mellan England och Iran), Världens Mått av Daniel Kehlmann- mest för att den handlar om matematikern Gauss (och honom är jag väldigt intresserad av)- bok nummer tre blev Salman Rushdies Clownen Shalimar.

Jag läste ut "The Road" av McCarthy i morse- och slutet (ja, hela boken också så klart )på boken är bara så otroligt bra- så fantastiskt vackert... "The Road" har legat i min "väntar på läsning-hög" alldeles för länge. Förmodar att jag trodde att jag skulle bli totaldeppad av den- men så blev det alltså inte.

"Ljus i augusti" av Faulkner är färdigläst och den var bättre än "The Sanctuary"- nu väntar nr 3 av Faulkner som kommer att bli "The Sound and the Fury.

Jag ska skriva några rader om "Ljus i augusti" så småningom också.

Nu har jag varit rörig! Tanten är väl inte så van vid storstaden längre....:-)

söndag 22 februari 2009

Framtidsskildringar

Jag är på gång med Cormac McCarthy's kritikerrosade (och blog-rosade) "The Road" (eller "Vägen"). Jo, jag tycker också om den. Jag har inte många sidor kvar. Den är svart- men mycket poetisk (jag älskar språket). Kärleken mellan far och son i en värld utan hopp... det svartbrända landskapet... jag drogs in i historien omedelbart.

Jag tänker på andra framtidsskildringar som jag läst under årens lopp- Aldous Huxley's "Brave New World", George Orwell's "1984" och Anthony Burgess' "The End of the World News"- Burgess förresten- han verkar ha försvunnit helt ut i periferin? Det är nästan bara "A Clockwork Orange" som lever än. Det tycker jag är synd- så här kommer en länk till en recension av just "The End of the World News". Jag läste boken på 80-talet och minns fortfarande hur skickligt jag tyckte Burgess vävde samman tre olika historier - (Trotsky- Freud- och väntan på kometen som ska förstöra jorden). Slutet är majestätiskt (och jag tänker inte avslöja det!).

Tipsa mig gärna om andra framtidsskildringar för det är en genre som fascinerar mig.

lördag 21 februari 2009

Kvinnohistorier


Mängder av snö i februari gör mig lätt deprimerad. Hunden är magsjuk- det gör inte saker och ting bättre. Huset stinker av kokt fisk och riset har bränt vid. Joy, sweet joy.


Just nu ids jag bara bläddra i en bok som jag hittade på Bibliotekets Vänners utförsäljning- "Kvinnohistorier" i red. av Isa Edholm. "Snuttbitar" om 85 kvinnor. Lärorik- i vart fall för mig. En del av kvinnorna är välkända men det finns många av dem som skulle förtjäna mera utrymme (än vad de kan få i den här lilla boken).


Akulina Ivanovna är en av dem- hon var mormor till Maxim Gorkij- och han skriver om henne i självbiografiska "Min Barndom" (en bok som jag vet har filmatiserats). Akulina var den som väckte berättarglädjen hos Gorkij- och hon födde arton barn. (Hur kunde dessa kvinnor överleva- jag upphör aldrig att förvåna mig).


Vad sägs om Box Car Bertha? Hon luffade runt USA under depressionen och skrev om sina upplevelser i "Sister of the Road" (den boken vill jag läsa!).


Slutligen- en mera känd - författarinnan Nathalie Sarraute - hennes "Innan bilden bleknat" också en självbiografi- med berättarteknik som är mycket speciell. Barndomen kan egentligen bara "återuppstå" i fragment- och jag vill minnas att det är just så Sarraute skildrar den. Intressant och lockande, en bok som jag definitivt tänker fördjupa mig i så småningom.

fredag 20 februari 2009

Vintergatan av Zacharias Topelius


VINTERGATAN
Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar,
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå,
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.
*
De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans,
så saligt leende, som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk?
Jag vet en saga än, jag har den lärt av stjärnorna,
och vill du höra den?
*
Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt.
Hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Och Salami, så hette hon, och Sulamit var han,
och båda älskade så högt och älskade varann.
*
De bott på jorden båda förr och älskat redan då
men skildes åt av natt och död och sorg och synd också.
Sen växte vita vingar fort på dem i dödens ro;
de dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo.
*
Men på varandra tänkte de i blåa höjdens hem,
omätlig låg en rymd av glans och solar mellan dem.
tallösa världar, underverk av skaparns visa hand,
sig bredde mellan Salami och Sulamit i brand.
*
Och då har Sulamit en kväll, av längtans makt förtärd,
begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld.
Och då har Salami, som han,
från randen av sin sol begynt att bygga, också hon,
en bro från pol till pol.
*
I tusen år så byggde de med omotståndlig tro,
och så blev Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro,
som famnar himlens högsta valv och zodiakens ban
och binder samman strand vid strand av rymdens ocean.
*
Förfäran grep keruberna; till Gud steg deras flykt:
O Herre, se vad Salami och Sulamit har byggt!
Men Gud allsmäktig log och klart ett sken sig vida spred:
- Vad kärlek i min värld har byggt, det river jag ej ned.
*
Och Salami och Sulamit, när bryggan färdig var,
de sprungo i varandras famn - och strax en stjärna klar,
den klaraste på himlens valv, rann upp i deras spår,
som efter tusen år av sorg i blom et hjärta slår.
*
Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt
och skildes åt av synd och sorg och kval och död och natt,
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,
var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.

"Bokinspirationer" m m

Här går jag och väntar på Faulkners"The Sound and the Fury" (som säkert har fastnat i någon snöstorm någonstans)- "Ljus i Augusti" är jag snart klar med (en oerhört fantastisk, gripande, symbolisk etc etc) bok. Mina tankar om den kommer så småningom- det är en bok man behöver sätta sig ned och reflektera över en stund efter färdig läsning.

I gårdagens SDS (Sydsvenska Dagbladet Snällposten) fanns en bokrecension som jag blev inspirerad av- författaren: Bernardo Atxaga och boken: Dragspelarens son. En baskisk författare! Intressant. Av Atxaga finns tidigare (översatt till svenska) Obabakoak (bara titeln...) Obaba är tydligen en fiktiv plats (och efter att ha fördjupat mig ett slag i livet i Jefferson, Mississippi kan det kanske vara dags att "åka till Obaba" också?) Vi får se.

En annan bok som jag nyligen har läst om är Merete Mazzarellas essä om Zacharias Topelius. Det är nog inte många som läser Topelius idag- och det är kanske synd. Jag känner för att göra ett försök med gamla "Fältskärns berättelser" igen (och hoppa över de otäcka bilderna med jesuiten som bränner öronen av kättaren). Mazzarellas bok tror jag nog att jag vill ägna lite tid åt.

torsdag 19 februari 2009

Friendly Fire av Abraham B Yehoshua

Jag ska erkänna det genast- Yehoshua är den författare som gett mig årets absoluta höjdpunkter i "lässoffan". "Friendly Fire" är den klart mest fängslande av de tre böcker jag hittills läst av denne israeliske författare. (Den befriade bruden och Kvinnan i Jersualem är de andra två- jag hann inte läsa ut "De fem årstiderna- tyvärr- men den ska lånas hem igen).
-
I "Friendly Fire" möter vi Amotz och Daniela och deras familj. Hela historien har ett yttre tidsperspektiv på åtta dagar och sammanfaller med Hanukkah. Amotz stannar kvar i Tel Aviv medan hustrun Daniela åker till Tanzania för att slutligen kunna få hjälp (som hon tror) att komma över sin systers död två år tidigare. (Systern dog just i Tanzania och där bor fortfarande svågern Yirmi). Yirmi arbetar med ett antal arkeologer (en internationell skara) för att utforska människans urhem eller snarare "vår urfader/moder".
-
I Tel Aviv är Amotz i full färd med att klara av arbete och vardagssysslor. Amotz basar över en ingenjörsfirma (och han har tagit över efter sin far - även Amotz son arbetar där - men just nu är sonen (Moran) inkallad). Amotz är specialist på att designa hissar. En mycket viktig del av berättelsen handlar om en ylande och tjutande hiss (låter det tråkigt? De kan jag garantera att det inte är).

Bokens inre historia handlar mycket om döden (ett tema som verkar vara återkommande hos Yehoshua). I fokus står Yirmis och Shulis son Eyal- som dog på grund av "Friendly Fire" (dvs sköts (av misstag) av sina egna soldatkamrater under ett vaktpass i ett palestinskt område). Hur hanterar familjen Eyals tragiska död? Detta genomsyrar boken.

"Friendly Fire" är en rik och vacker bok, en "La condition humaine" på drygt 400 sidor -fylld av symbolism .

Ett utdrag:" Fire is conceived of as a living thing. It moves about incessantly, changes its shape and colour, eats, makes noises, provides heat."--- "Perhaps in the knowledge of fire is a key to the knowledge of death".

onsdag 18 februari 2009

Yehoshua


Yehoshua har mig trollbunden. "Friendly Fire" finns ännu inte på svenska (så vitt jag vet). Boken damp ner i brevlådan för några dagar sedan (från Amazon) och jag har inte så många sidor kvar att läsa. Jag kommer att skriva om den mycket snart.
Yehoshua (f. 1936) är en av Israels främste författare och han har vunnit många utmärkelser för sina böcker.

tisdag 17 februari 2009

Faulkner.....


Jag måste erkänna.... jag är fast i Faulkners värld- så jag kommer att slå mig ner i Jefferson county för en tid framåt. Jag har "The Sound and the Fury" på gång från Amazon och idag har jag sökt igenom biblioteket på jakt efter flera titlar.
Jag kom över "Springarspel" (Knight's Gambit) och "Ljus i Augusti" (översatt av Erik Lindegren och tryckt 1944- den senare fanns på magasin). Den gamla lappen (där man satte utlåningsstämplarna) sitter kvar-de första lånen är från 1945- prydligt dittryckta med violett stämpelbläck. Nostalgiskt.
Förutom Faulkner har jag nu efter några månaders väntan också kunnat bära hem "Ett annat liv" av P-O Enquist. Jag förväntar mig stora läsupplevelser! Underbart.
På fotot några förskrämda vintergäck som försöker trotsa den skånska vintern (som just nu är mer än lovligt kall!)

måndag 16 februari 2009

"The Sanctuary" av William Faulkner



William Faulkner (1897-1962) föddes och framlevde större delen av sitt liv i staden Oxford, Lafayette County i Mississippi. "A son of the deep south". Oxford kom att stå modell för den fiktiva platsen "Jefferson" som låg i det likaledes fiktiva "Yoknapatawpha County".
-
Grundpelarna i Faulkners författarskap finns i "sydstaternas problematik". Han tar upp den konflikt som finns mellan då och nu och den förbannelse som vilar över södern på grund av slaveriet. Inbördeskriget kom att stå för både dom och straff. Efter kriget kom en "ny medelklass" att formas- slug och vulgär (enligt Faulkner)- den härstammade från de vita som inte varit "land owners". Den gamla aristokratin tynade bort. Hur mycket inbördeskriget skadade södern kan vi se ännu idag- men i fokus kom alla dessa motsättningar främst under 1960-talet.
-
William Faulkner tilldelades Nobel-priset år 1949.
--
Jag hade fram till för en vecka sedan inte läst en enda bok av William Faulkner. Jag har försökt- men givit upp. Nu tyckte jag att det var hög tid. Livet är kort och jag kände att jag inte ville dö utan att ha läst Faulkner och nu har jag börjat min läsning med boken "The Sanctuary" (Det allra heligaste). Det var en ren sinkadus att det blev den boken- och jag tror att det var tur också. "The Sanctuary" är nämligen det mest tillgängliga av Faulkners verk.
-
(André Malraux beskrev boken som "the intrusion of Greek tragedy into the detective story". )
-
Strax utanför staden Jefferson bor Goodwin- en spritsmugglare (och hembrännare). Han är omgiven av en skara mer eller mindre ljusskygga individer- alla inblandade i den, som det verkar, inte alltför lukrativa handeln med starkvaror. Popeye är den skummaste och mest skrämmande av dem. Tillsammans med Goodwin bor också Ruby (hans sambo med det gemensamma lilla barnet. )

Gowan Stevens är en ung man utan större ambitioner- han är för tillfället tillsammans med Temple Drake- den bortskämda och vilda dottern till traktens mäktige domare. Efter en natts intensivt supande lyckas Gowan köra sin bil (med Temple i) rakt in i ett träd- och så hamnar både han och Temple hos Goodwin och hans kumpaner. Supandet fortsätter. Temple varnas av Ruby att ge sig iväg men lyssnar inte. I stället stannar hon och så går det mycket illa. En man blir mördad. Temple förs bort av Popeye till en bordell där hon mer eller mindre hålls gisslan. Goodwin blir arresterad för ett mord han inte begått. Advokaten Benbow försöker att skipa rättvisa i fallet- men allt är förgäves. I södern råder "southern law". (dvs lagen rättar sig efter den allmänna opinionen i stället för vad som är rätt och rättfärdigt). Temple letas upp- men begår mened vid rättegången. Goodwins öde är därmed beseglat.
-
Efter rättegången tar domare Drake sin dotter med till Paris... där vandrar de runt i Luxembourgträdgården helt ointresserade av att en fattig, vit man blivit lynchad på grund av falskt vittnesmål.
-
" Temple kvävde en gäspning med handen, så tog hon fram en puderdosa och öppnade den med sitt ansikte i miniatyr, buttert och otillfredställt och dystert. Bredvid henne satt fadern, med händerna i kors över käppkryckan och mustaschens stela stav pärlbestänkt av fukt likt immigt silver."
-
I boken finns- trots att den är hemsk och svart- några humoristiska avsnitt. Obetalbart roligt är det när två "töntar" råkar hamna på bordell utan att ha någon aning om var de är.
-
"Va ä dä för rörelse hon har, tror du?" sa Fonzo när de kom ut på gatan. "Vet inte ja", sa Virgil. "Ja skulle i alla fall villa jobba hos'na" sa Fonzo. "Tänk så mycke fruntimmer dä springer omkring i kimono å sånt." "Dä skulle du inte ha nåt för", sa Virgil. "Dom ä gifta allihop. Har du inte hört dom?"
Följande eftermiddag när de kom hem från skolan hittade de ett par dambyxor i tvättstället. Fonzo plockade upp dem. "Hon ä sömmerska," sa han."
-
I övrigt håller man sig för skratt utan minsta ansträngning. Romanen är tät och dov med många undertoner. Karaktärerna är synnerligen realistiskt skildrade. Ruby- som försöker göra det som är något så när rätt- men hon får slita omänskligt ont. Goodwin- som är rädd, feg och rädslan kostar honom hans liv.Popeye- genomrutten - men svårt ärrad från sin barndom. Gowan Stevens- en välbeställd odugling och fyllbult. Temple som låter sig totalkorrumperas- en ung flicka utan ryggrad- intresserad av spänning i tillvaron- och så bli det mera än hon kan hantera.
-
"The Sanctuary" är en bok som det inte går att vara oberörd inför. Jag ser fram emot att läsa flera böcker av Faulkner nu och idag blir det en beställning från Amazon.
(om Faulkner har jag läst på Wikipedia och i "Verdens Litteraturhistorie, utgiven av Politikens forlag 1974)

söndag 15 februari 2009

William Faulkner- "människohjärtat i konflikt med sig själv"


" I believe that man will not merely endure: he will prevail. He is immortal, not because he alone among creatures has an inexhaustible voice, but because he has a soul, a spirit capable of compassion and sacrifice and endurance. The poet's, the writer's, duty is to write about these things. It is his privilege to help man endure by lifting his heart, by reminding him of the courage and honor and hope and pride and compassion and pity and sacrifice which have been the glory of his past. The poet's voice need not merely be the record of man, it can be one of the props, the pillars to help him endure and prevail."
(Utdrag ur Faulkners Nobelpristal )

lördag 14 februari 2009

"Lördan"

Nej, jag har inga problem med stökiga grannar- men jag tyckte att "tanten" var rolig.

Jag har svarat på den senaste enkäten- och nu ska jag fortsätta min lördag med "Min Bedstemors Historie" och lite gluttande i "Branden i Hjärtat" av Mahasweta Devi. En bra och lämplig kombination för mig :-)

Enkät





1. Varför läser du?

Jag läser för att lära,känna, inspireras.... vidga horisonterna.... !


-

2. Vad tycker du är förbjudet inom litteraturen?

Plagiat- men annars är jag inte mycket för "litterära förbud". Författaren får själv ta ansvar för vad han/hon skriver.

-

3. Vad är ett måste?

Jag tycker att en god språkbehandling är ett ganska stort "måste". Jag vill också känna att jag berörs- och helst också vill jag lära mig något nytt. En bok ska väcka tankar.

-


4. Vilket är viktigast när du intresserar dig för en bok: popularitet eller status?

Visst sneglar jag på topplistorna - men jag kan inte påstå att jag blir särskilt inspirerad av dem och jag lockas inte av s k "bestsellers". Status... vad är status? Jag ger nog "hundan" i status (som man säger på ren, skär skånska). Jag läser det jag vill läsa- det må vara vad det vara månde.

-


5. Vilken författare har betytt mest för dig? Varför?

Somerset Maugham. "The Moon and the Sixpence". Den handlar om en man som lämnar en för honom "falsk" tillvaro (romanen är baserad på Gauguins liv). Jag läste boken när jag var 21 år gammal. Sedan packade jag min väska och for ut i världen.... (inte för att måla tavlor, dock).

-


6. Vilken redan existerande bok borde det varit du som skrivit?

Jag hade väldigt gärna velat skriva Wilhelm Mobergs "Utvandrar-serie"- tänk att få följa dessa människor på resan över till en okänd kontinent- och också skildra deras liv som det blev. Den "vanliga" människans kamp för ett bättre liv- det känns stort för mig.


-


7. Har du, när du läst klart en bok, varit arg på hur den slutat och velat skriva om slutet, en karaktär eller liknande?

Jag är övertygad om att jag varit ilsken över både slut och handling- men kommer inte på rak arm ihåg.

-

8. Finns det någon bok du gillar som du aldrig skulle råda någon annan att läsa? Vilken?

Sådana råd vill jag inte ge. Möjligen om ett litet barn som jag visste var känsligt skulle få för sig att läsa något som var lite för skrämmande.

-

9. Om du fick bestämma, vem skulle du ge Nobelpriset i litteratur?

Uj,uj,uj... svår fråga. Rushdie är en het kandidat. Tranströmer. Pia Tafdrup. Yehoshua. Amos Oz? Det finns många och min "vy" är säkerligen begränsad.


fredag 13 februari 2009

Dagsmeja




Ett av svenska språkets vackraste ord... tycker jag... Idag ligger snön vit och glittrande här nere i södern- det är inte ofta vi har sådant klart väder- och det gäller att ta vara på det. Hunden och jag har varit på långpromenad och njutit av omgivningarna som är inbäddade i ett kallt- men vårlikt ljus. Under snön kommer små små gröna skott av krokus upp...
-

Jag har läst ut "Det allra heligaste" av William Faulkner ("The Sanctuary"). Jag har förstått att det är en av hans mera lättillgängliga romaner- men jag tackar och tar emot eftersom Faulkner för mig är en "författar/bokrädsla. Jag har i alla fall börjat så smått att tackla honom... Boken ska jag skriva om så småningom- det känns som om jag behöver lite tid att hämta mig- den var spännande, dyster, "dolt" våldsam. Jag har redan lagt "Light in August" och "The Sound and the Fury" i min önskelista på Amazon- så när det blir dags för en ny beställning kommer de att läggas ned i paketet (förhoppningsvis)

-




I morgon hade jag tänkt att svara på enkäten som många andra bokbloggare redan har tagit itu med.

Ett paket med böcker kom....

Här ska det läsas klassiker.... "
-
Agnes Grey" har jag redan "tjyvtittat" i- det är ju nästa bok på listan i Klassiska Kvinnor.
-
"Middlemarch" beställde jag samtidigt- lika bra det- och så blev jag så nyfiken på "Månstenen" som jag visserligen har läst (men det var en gång i den grå forntiden och jag har lyckats glömma det mesta).

"Min bedstemors historie" slank med också- (fast i ett paket från AdLibris)- Tolv kvinnor skriver om sina mor/farmödrar och deras livshistorier. "Bedstemödrarna" kommer från olika kulturer, klasser och tidsåldrar. Ilskna, milda, bohemiska, tjocka, smala etc-- alla kommer de till tals i den här boken.

Jag hade själv den stora förmånen att bo nära min farmor och hade ett mycket starkt band till henne- jag är den första att sjunga mor/farmödrars lov! Min mormor dog 1918- henne fick jag aldrig träffa- men hon har lämnat efter sig många brev och massor av foton- så jag tycker att jag känner henne också. "Bedstemödrarna" kommer att ligga högt i min hög av böcker.

torsdag 12 februari 2009

Walt Whitman



O Captain my Captain! our fearful trip is done,
The ship has weathered every rack,
the prize we sought is won,
The port is near, the bells I hear,
the people all exulting,
While follow eyes the steady keel,
the vessel grim and daring;
But O heart! heart! heart!
O the bleeding drops of red,
Where on the deck my Captain lies,Fallen cold and dead.
-
O Captain! my Captain! rise up and hear the bells;
Rise up--for you the flag is flung for you the bugle trills,
For you bouquets and ribboned wreaths
for you the shores a-crowding,
For you they call, the swaying mass,
their eager faces turning;
Here Captain! dear father!
This arm beneath your head!
It is some dream that on the deck,
You've fallen cold and dead.
-
My Captain does not answer, his lips are pale and still;
My father does not feel my arm, he has no pulse nor will;
The ship is anchored safe and sound,
its voyage closed and done;
From fearful trip the victor ship comes in with object won;
Exult O shores, and ring O bells!
But I, with mournful tread,
Walk the deck my Captain lies,
Fallen cold and dead.

Abraham Lincoln och Walt Whitman


Idag för 200 år sedan föddes Abraham Lincoln.
Walt Whitman är en av många som odödliggjort honom i sin diktsamling "Leaves of Grass"
(Memoires of President Lincoln)
O Captain! My Captain!
O Captain! my Captain! our fearful trip is done,
The ship has weather'd every rack, the prize we sought
is won,
The port is near, the bells I hear, the people all exulting,
While follow eyes the steady keel, the vessel grim and daring;
But O heart! heart! heart!
O the bleeding drops of red,
Where on the deck my Captain lies,
Fallen cold and dead.

onsdag 11 februari 2009

Mitt namn är Luz- Elsa Osorio


I Nationalencyklopedin under "Argentina- statsskick och politik" finns bl a följande att läsa :" I peronismen har vitt skilda sociala grupper och politiska inriktningar sammanstrålat. Detta har föranlett hårda interna konflikter, som på 1970-talet urartade i en blodig uppgörelse mellan den regerande konservativa falangen och de vänsterorienterade Montoneros."


Detta täcker inte på långt när vad som hände under flera fasansfulla år av de grövsta brott mot de mänskliga rättigheterna.


I "Mitt namn är Luz" skildras en kvinnas sökande efter sin biologiska familj. Boken inleds i Madrid- här möter Luz för första gången i sitt liv sin biologiske far, Carlos. Mellan dem inleds ett långt samtal- och hela Luz liv nystas upp. Man får en skrämmande och mycket intensiv lektion i en del av Argentinas historia som vi inte ska glömma. Luz mor tillhörde en av dessa som bara "försvann"-(och Luz är ett så kallat "stulet barn") men Luz har lyckats att få reda på hennes fruktansvärda öde.

Vägen till klarhet har varit lång och svår för Luz (namnet är mycket symboliskt!). Hon förstod tidigt att det var något som "inte stämde" och så föll undan för undan många bitar på plats för henne.

Den här boken gav mig en stor läsupplevelse. Det blev en hemsk resa till en annan tid- men resan kändes viktig. En stark berättelse och ett starkt historiskt dokument.

tisdag 10 februari 2009

Gullig protest

"Protest mot växthuseffekten"

Ett allvarligt ämne- men den här bilden kunde jag inte motstå....

måndag 9 februari 2009

Februari är "History month" på Amazon (US)

Det blir svårt för mig att mostå.... det finns många böcker som verkar lockande. En biografi om John Adams till exempel- så kanske jag får lära mig lite mera om Frihetskriget eller "The Revolutionary War".

Intressant tycker jag också historien om "The Loyalists" (dvs de som var på Englands sida i kriget) är- de blev inte särskilt väl behandlade efteråt- och många fick fly norrut till Kanada. Det kan inte ha varit någon höjdare att tvingas bosätta sig på Kanadas östkust (Gaspé-halvön till exempel).

En annan bok som jag känner stark "vill ha" inför är "American Buffalo" av Steven Rinella- en bok som just handlar om dessa fantastiska djur som engång vandrade fritt över "The Plains". Tänk om man kunde göra en tidsresa....

söndag 8 februari 2009

Det stora i det lilla

Jag har läst en novell av Nawal El Saadawi. "Törst". Ett litet mästerverk, tycker jag. Novellen handlar så klart om just "törst" men den engagerar alla sinnen- syn, lukt, känsel, hörsel.... och jag levde mig helt in i berättelsen- så mycket att jag också blev alldeles förfärligt törstig . ... och längtan efter just en kall, immig flaska lemonad blev mycket stark....

Novellen är bara fem sidor lång.

"Asfalten på gatan under hennes fötter hade mjuknat på grund av solens intensiva hetta. Den brände som smält järn och fick henne att hoppa hit och dit, knuffas och kollidera, oavsiktligt som en liten mal som slår mot sidorna av en brinnande lampa."

Så började jag fundera över andra "små mästerverk"- kom att tänka på "Ett halvt ark papper" av August Strindberg och Stig Dagermans "Att döda ett barn". Det måste finnas flera? Många fler....Tips mottages tacksamt!

lördag 7 februari 2009

Claes Hylinger

Jag skulle naturligtvis ha lagt upp en Göteborgsbild- men det får bli lille Microtopos i stället.

Jag har läst Hotell Erfarenheten av Claes Hylinger (han är en favorit). Lågmält och fint skriver han ner sina funderingar, intryck och iakttagelser. Detta är verkligen:

" To see a world in a grain of sand,
And a heaven in a wild flower,
Hold infinity in the palm of your hand,
And eternity in an hour." (William Blake)

(Att Hylinger skriver från Göteborg gör inte det hela sämre ... Göteborg- har en stor plats i mitt hjärta....)

Ett citat: " På den tiden tänkte jag ofta på varifrån jag kom och vart jag var på väg. Jag var övertygad om att jag kom från något bra och var på väg mot något bättre. Det var ingalunda fel tänkt, men det hade funnits mera att säga om saken."

fredag 6 februari 2009

Gamla kokböcker

Jag tycker om gamla kokböcker. Speciellt om de också innehåller lite historia kring de olika rätterna. Just nu sitter jag här med "Skånsk mat från mormors tid"- läsare av tidskriften "Byahornet" har skickat in "arvegods" vad gäller mattraditioner.

Boken i fråga fick jag tag på när biblioteket gallrade ut massvis av böcker- och jag är glad över mitt lilla fynd.

Kokkonsten är - precis som det sägs i boken mycket beroende av geografiskt läge och klimat. I Skåne fanns det rikligt av smör, grädde och ägg och därför har mjöltillsatsen inte spelat så stor roll i skånsk matlagning. Det talas om att uppsvenska rätter ofta är mjöltunga- de skånska är tunga av annan anledning (ägg och tjock grädde som exempelvis i äggakaka).

En del rätter i boken har jag nog ingen större lust att försöka laga (vad sägs om "Ruskensnusk"- nej, det får nog vara för min del).

Däremot fastnade jag för det här receptet:

Kaffekaka med äpplen

3 ägg
2 små kaffekoppar socker
3 msk smör
6 msk mjöl
3 tsk bakpulver

Äggulor och socker röres pösigt, därefter iröres det smälta avsvalnade smöret och mjölet med bakpulvret i. Sist de till skum slagna vitorna. Äppelskivor läggas i botten av en smord form, varpå smeten islås. Ovanpå lägges på nytt ett lager äppelskivor. En aning kanel doftas över äppelskivorna. Som form användes ett pannjärn eller annan rund, låg form.

Det här receptet kommer från en skånsk bondgård i Malmö-trakten och har tydligen gått i flera generationer i samma släkt. Kakan ska vara mycket uppskattad bland bidragsgivarens vänner och bekanta.

Landskapsrätter skulle jag gärna vilja lära mig mera om.

torsdag 5 februari 2009

Arne av Björnstjerne Björnson











Till vänster mitt exemplar av Björnstjerne Björnsons "Fortaellinger" och jag läser i den med andakt för den boken har en historia. Den gavs ut till "Björnstjerne Björnsons 50-aars digterjubileum- og forlader pressen den ottende december 1907, samme dag som han fylder 75 aar" .


Boken gavs i julklapp av min mormor till min morfar- julafton 1907 (de förlovade sig samma dag). Sedan gavs den vidare till min mor- då var det mars 1918 och min mormor gav bort boken på sin dödsbädd. Nu har jag läst den första berättelsen i boken- "Arne". Det har tagit mig många år....


"Arne" är en så kallad "bonderoman" i den engelska varianten heter det "a sketch of Norwegian country life".

Det börjar med naturen... och den är levande för träd och fjäll talar. "Hvad er det også for noget," sa fjaeldet, naar sommersolen stod på, det glittrede i duggen, fuglene sang, skovmusen peb, haren hoppede och röskatten gjemte sig og skreg. (röskatt = lokatt).

Arne föds på gården "Kampen" av en ensamstående mor- Margit. Arnes far är speleman och heter Nils- kallas för Nils Skraedder. Margit tar ensam hand om lille Arne- Nils är inte en man som vill binda sig. Nils längtar bort- han har planer på att fara till Amerika- men av planerna blir intet. Han kommer i slagsmål och skadar sig allvarligt. Margit tar hand om honom och de blir ett par- de gifter sig slutligen.


Berättelsen kommer nu att fokusera på lille Arne som ser hur fadern plågar modern - det är ett otäckt scenario- Nils visar sig vara en veritabel hustruplågare. Jag tycker att Björnson så fint beskriver barnets kluvenhet inför sina föräldrar- och kampen som försiggår inom Arne- till slut segrar den goda sidan hos honom.

Arne blir skygg och inåtvänd- han längtar bort- precis som sin far. Han drömmer och skriver dikter- "Han bar på en vise, hvis omkvaed var: "Over de höje fjaelde". För modern är sonen allt- och hon är mycket orolig att Arne ska dra sina färde.


När jag läste berättelsen var jag övertygad om att den skulle få ett tragiskt slut- men så blev inte fallet. Det kommer glädje och kärlek till Arne. Hans mor Margit hjälper till mycket (det är mycket roligt att läsa kapitlet där Margit lyckas locka till sig Arnes blivande brud... på klassiskt blivande svärmorsvis (man visar upp det finaste som finns i huset och ger mycket tydliga vinkar om "objektet" också.... allt i positiv dager så klart.) " Der ser du et litet rödmalet skrin; der kan du tro er noget, som er rart"....."Her skal du se"! hviskede hun, och hun tog op et fint, sort silketörklaede, et sådant som ikke manfolkene baerer. "Det er akkurat som til en jente," sa moderen."

"Arne" förtjänar att läsas- det är en bok som lever ännu- den känns inte alls omodern. Jag tycker speciellt om känslan av närhet till naturen och Björnsons personporträtt- speciellt av Arne och modern Margit.

onsdag 4 februari 2009

"Bok-rädslor"

Ja, det handlar inte om skräckromaner... det handlar om böcker som åtminstone jag känner oro, lite darr sisådär och ibland t o m rädsla inför att börja läsa....

Jag kommer ihåg att Oprah Winfrey (för några år sedan) hade bestämt sig för att ha "Krig och Fred" i sin bokklubb. Hennes kommentar var då "and I am scared"... jag förstår precis hur hon kände sig. Just "Krig och Fred" är också på min lista över "bok-rädslor" (eller författar-rädslor). Lägg sedan till Björnstjerne Björnson och William Faulkner också.... listan kan göras längre men just nu skulle jag vilja fokusera på den här samlingen.

Det sägs att man ska göra sådant man är rädd för- så jag har startat mitt eget projekt "attacken på bok-rädslorna". Jag har nu läst "Arne" av Björnstjerne Björnson. (Den ska jag skriva om så småningom)- och jag fann till min förvåning att jag tyckte om den! (Björnsons böcker har jag hemma- arv från min morfar). Jag tänker fortsätta med "Synnöve Solbakken". (Wish me luck).

Är det någon annan som har "bok-rädslor"? Skulle vara roligt att höra. (och i så fall för vad).

tisdag 3 februari 2009

Rosen på Tistelön

Jag måste säga att jag hade vissa farhågor innan jag började läsa den här boken- men ack vad jag bedrog mig. Boken är en av årets läsupplevelser för mig. Jag kan också säga att jag kommer att investera i den- jag vill ha den i min bokhylla.



En historia om ett gruvligt mord- och en kärlekshistoria. Ja, så kan man sammanfatta det hela men "Rosen" är så mycket mer. Inledningen till exempel- "Omkring en halv mil inom de i nordväst från Marstrand belägna Paternosterskären, vilka- än idag ryktbara för de där ofta inträffade skeppsbrotten".... och så målar författarinnan upp en bild av klipporna och skären-och det är som om hon målar med den finaste pensel. Jag kan se naturen framför mig- jag kan höra och känna och dofta den. Det är en karg och skrämmande natur- svår för människan att leva i.



I denna miljö sätts så människor in- de som ska komma att bli huvudpersoner i boken- den gamle Haraldsson, sönerna Birger och Anton- den goda Erika, lilla Gabriella som ska växa upp och bli rosen på Tistelön. I ett senare kapitel får vi lära känna fru Katrina med maken kustbevakaren Arnman och sonen Arve- beskrivna som "goda och lyckliga människor".



Lyckan kommer att slås itu av det hemska mordet.



"Åter stod fru Katrina Arnman vid de blommande balsaminerna och blickade över deras rika kronor utåt stranden. Dagen var så lugn och klar som hösten i sitt allra bästa lynne förmår skänka den; men fru Katrinas sinne var tungt och vemodigt, ty det var tredje dagen efter hennes mans avresa- och ännu hördes han inte av."



Balsaminerna återkommer ofta i boken- (balsamin är nog det samma som Flitiga Lisa?) De utgör en tröst i den karga naturen- man kan riktigt se dem framför sig- välansade och frodiga.



Mordet vilar tungt över berättelsen. Det påverkar alla. In i berättelsen kommer så Kapten Rosenberg- genom ett skeppsbrott. Nu kan ett liv räddas- och en av mördarna känner att han har medverkat till en viss gottgörelse. En "utomstående" dvs Rosenberg ger hopp om kärlek och lycka för Gabriella och hos Katrina Arnman blommar balsaminerna.



Kvinnorna i boken är för övrigt mycket väl beskrivna- och min favorit är den "visa gamla kvinnan"- gestaltad av Katrina Arnman. Sunt förnuft, levnadsvisdom och osjälviskhet. En stark kvinna.



Historien kan inte få ett lyckligt slut för mordet måste gottgöras. Den sköre Anton får lida svårt. (Porträttet av Anton är mycket starkt). Erika får också plikta- tillsammans med de skyldiga. Gabriella kan inte få den hon älskar- och slutet är mycket intressant och ovanligt. En kvinnas val.



Jag är så glad att jag tog mig tid att läsa "Rosen på Tistelön". Visst håller denna roman ännu. Den är tidlös. Den väcker många tankar om hur livet var en gång på Västkusten- idag kan man segla runt och njuta av de vackra öarna men för de som en gång var tvungna att överleva här ute var tillvaron sannerligen ingen "dans på rosor".

måndag 2 februari 2009

Bokhylla


Ja, inte är en äkta "Billy" så mycket att skåda- men här är i alla fall en av mina bokhyllor. Den här innehåller ämnet "historia". Här finns min pappas gamla Grimberg (mycket lästa och älskade under barndomen med bland annat utdrag av de så kallade "skällebreven" mellan Johan den III och Ivan den förskräcklige)- och Troels Lund: Dagligt Liv i Norden har jag knött in också. Jag har försökt att sortera i "landordning". USA:s historia finns i en annan hylla (mitt favoritämne!) Jodå- jag lyckades få med mammas broderade kudde också- själv kan jag inte sy två raka stygn vare sig på maskin eller för hand.
Läslusten vill inte riktigt infinna sig- det är väl årstiden- februari är en kort månad men fy farao vad kallt det är- och blåsigt. Bläh!

Geraldine Brooks- och en sömnlös natt

Jag har läst ut Geraldine Brooks "Allahs döttrar". En bok som jag hade svårt att släppa och sedan låg och tänkte på stora delar av natten. Boken är skriven i början av 90-talet men det är inte mycket som har förändrats för kvinnorna i den muslimska världen sedan dess - och eventuella förändringar verkar bara bli till det sämre. Jag tänker med fasa på tamilernas angrepp på unga flickor på väg till skolan i Afganistan- på kvinnor i Saudi-Arabien som inte ens får lov att köra bil. Listan kan göras lång.

Geraldine Brooks är journalist och vid tiden för boken var hon anställd vid Wall Street Journal. År 1987 begav hon sig så ut för att "leva bland islams kvinnor".

Resan hon tar oss med på går till framför allt Egypten, Jordanien, Iran och Saudi-Arabien. Brooks skriver också om koranen och hur den tolkas av olika grupper. Det tycker jag är extra intressant. Det finns ett register längst bak i boken som är mycket praktiskt att kunna tillgå för det är inte lätt att hålla alla begrepp och benämningar i skallen.

"En mördare måste enligt islamsk lag inte dömas till döden. Däremot är dödsstraff obligatoriskt för varje överbevisad äktenskapsbrytare som skulle ha kunnat tillfredställa sitt sexuella behov tillsammans med en maka eller make. --- I dagens Iran blir män som ska stenas begravda upp till midjan och kvinnor till bröstet, och stenarnas storlek är noggrant reglerad. Varken stenblock eller småsten får användas, så att döden inte ska bli vare sig barmhärtigt snabb eller utdragen i all oändlighet."

Utanför Jerusalem träffar Brooks en palestinsk familj bestående av man, två hustrur och många barn. Hustru nummer ett, Rahme, är den undanskuffade som lever på "nåder". " En gång när jag ett sällsynt ostört ögonblick försökte fråga Rahme om hennes känslor log hon gåtfullt. Hon tog mina båda händer i sina spruckna och slitna och viskade bara. "Insha 'allah". Som Gud vill.--- Hennes religion var trots allt islam- Underkastelsen. Jag tyckte nog att dess regler krävt att hon fått underkasta sig väl mycket."

I ett kapitel beskrivs ett möte i Riyadh med en äldre andlig rådgivare. "Jag frågade hur han, om han aldrig förut talat med kvinnor utanför familjen, kunde fungera som andlig rådgivare åt byns kvinnor. Min vän såg underligt på mig. "De lägger naturligtvis fram sina problem för honom genom sina äkta män", sa han. "Och om det är den äkta mannen som är problemet?" Den tanken hade aldrig fallit någon av männen in."

Bokens stora behållning är förstås alla de möten med islams kvinnor som Brooks gör. Porträttet av Sahar- kvinnan som Brooks arbetat med på Wall Street Journal kommer att stanna kvar i mitt minne. Sahar återvände till sitt hemland, Egypten, och lät sig ryckas med i den "muslimska vågen . "Sahar hade gått med i en kvinnlig studiegrupp i en moské i närheten och påverkats av den unga och beslöjade kvinnliga läraren. "Jag brukade sitta där och läsa i den heliga Koranen om att kvinnor skulle bära slöja och sedan gå ut på gatan i bara armar," sa hon. "Och jag tänkte att jag klädde mig på det sättet bara för att det var västerländskt. Varför imitera allt som var västerländskt? Varför inte prova något av de som var vårt eget?"

Jag känner mig tämligen matt efter att ha läst den här boken men jag tycker om böcker som berör, skakar om. De behövs.

söndag 1 februari 2009

Bokens dag- av Nils Ludvig- hyllning till boken


I en anteckningsbok med tidningsurklipp hittar jag "Prolog vid Bokens Dag 1944" - ett utdrag:
Du ligger stum och sluten på mitt bord.
... Jag öppnar slussarna för dina flöden
och hör ett fjärran brus av dunkla ord
om jordens liv och människornas öden.
I bräcklig farkost på en väldig älv
jag söker stundens frälsning från mig själv,
ty färdens fara, äventyr och plikter
förbyter du i drömmar, dåd och dikter.
(Nils Ludvig Olsson, född 5 mars 1893 i Lund, död 7 juni 1974 i Eslöv, var en skånsk författare och folkskolelärare.)